torsdag 22 juni 2023

Knutby inifrån. Ett tillägg utifrån.


         "Ska Gud behöva sätta dig i rullstol?" Åsa Waldau

        "Om något går galet, kan vi vara övertygade om att det är Gud som talar. Det kan vara fråga om sjukdom, olycka, besvikelse, nederlag eller någon bön som varit obesvarad länge. Vi blir inte hjälpta av att slå bort det och fortsätta som om ingenting hänt. Om vi av uppriktigt hjärta söker Herren, kommer vi att kunna ta emot budskapet" Boken "Andlig krigföring" av Arthur Wallis, utgiven på förlaget Filadelfia 1985, s. 50. 

      "Sjukdomar kan ha olika orsaker. Axelsson erkänner att Gud även kan använda sjukdomen som aga. 'Men då låter han säkert sina barn få veta, varför han agar. Då sjukdomen är aga, behöver nog ingen fråga 'varför', och då barnet lyder, har agan nått sitt mål.' " (Tidningen Dagens chefredaktör Olof Djurfeldt, i Dagen 1986-02-01. Den Axelsson som citeras är Henry Axelsson, boken som citeras, och som Djurfeldt rekommenderar, heter Andens gåvor och är utgiven på förlaget Evangeliipress) 

 

I februari 1997 flyttar Peter Gembäck till Knutby. Vad som hände i Knutby ganska exakt sju år senare vet de flesta av oss. Vad som hände där före och efter januari 2004 har han berättat om i samtal med Annika Sohlander, kriminalreporter och frilansjournalist. Resultatet är boken "Knutby inifrån; så förvandlades pingstförsamlingen till en sekt". Jag har läst den. Och den ger en intressant överblick över och insyn i vad som hände i Knutby egentligen, sett med Peter Gembäcks ögon.

Men något med den skavde lite. Bilden av att det som berättas i den är något för Knutby unikt. Det är – merparten av det – inte. Jag funderade på det. Antecknade lite. Bläddrade i boken igen. Läste (igen) i andra böcker och artiklar i mitt eget, med tiden, ganska omfattande "pingstbibliotek". Och skrev ett tillägg. Jag tog avstamp i den pingströrelse som formade Åsa Waldau, och de andra ledarna i Knutby. Med början under 1980-talet. Fokuserade, för avgränsingens skull, på några få teman. Resultatet har du här. 

 

Andlig krigföring, och att urskilja andar

1985. Reagan svär presidenteden för andra gången och Gorbatjov tillträder som Sovjetunionens ledare. I det svenska riksdagsvalet ger Westerbergeffekten Folkpartiet mer än fördubblat stöd, men Socialdemokraterna behåller trots det regeringsmakten. 

Och i juni1985 håller den svenska pingströrelsen, som vanligt, sin stora sommarkonferens, Nyhemsveckan. Självklart är pingströrelsens mediekoncern Dagenhuset representerad på konferensområdet. Under det paraplyet finns det här året inte bara en dagstidning utan även bokförlag, bokklubbar, skivbolag, radiobolag och TV-bolag. Senare under 1985 kommer man även att producera sin första adventskalender, för närradion. 

I Dagen-stugan – tänk valstuga eller butiksbod – på konferensområdet säljs bland annat en bok som fått den svenska titeln Andlig krigföring (Dagen, 1985-06-11) , originaltitel är Into battle, Den är skriven av Arthur Wallis, en brittisk kringresande predikant, översatt till svenska av Gudrun Wendle, och utgiven på det svenska pingstförlaget Filadelfia. I den kan man bland annat läsa ovanstående stycke om hur Gud använder olyckor och sjukdomar för att tala till den kristne som inte på annat sätt kan fås att lyssna. 

 I stugan säljs det här året även en bok från föregående år, av den unge och omtalade pingstpastorn Peter Halldorf, med titeln "Radikal tro". Den har liksom alla andra böcker han ger ut under det här decenniet också ett starkt fokus på det som kallas andlig krigföring, eller andlig strid. (Erixon, s. 20-22) Exempelvis kan man läsa i den att: 

 "I andevärlden pågår dag och natt en intensiv strid. Guds här, änglarna, strider mot mörkrets här, demonerna. När Guds här har övertaget tvingas djävulen mer och mer att släppa sitt grepp om människorna. Det leder till att människor blir öppna och tillgängliga för evangelium på ett sätt som de inte varit tidigare." (Halldorf, 1984, s. 59) 

 Även en annan bok som säljs i Dagen-stugan handlar om Djävulens attacker. Det är Jack-Tommy Ardenfors Medan vi väntar, som i en annons i dagstidningen Dagen presenteras såhär: "Fienden arbetar ofta försåtligt och under sken av kärlek och tolerans. Han sätter in sina attacker på illvilliga och livsviktiga och utsatta punkter som: Vår gudsbild, vår bibelsyn, vår församlingssyn, familjen." (Dagen 1985-07-09) Den är baserad på bibelstudium han själv hållit 1984 på en annan konferens, Lapplandsveckan. 

Det är alltså 1985. Åsa Waldau, då Björk, ska fylla 20 år till hösten. Tillsammans med sina systrar besöker hon ibland pingstförsamlingar i mellansverige där de talar och sjunger. Enligt uppgift uppskattat (Wahlström & Waern,, s. 57). Hon är med all säkerhet på Nyhem. Det är ju den svenska pingströrelsens viktigaste gemensamma vecka. Kanske är hon med på nattmötet på fredagen, den 14 juni, där ovan citerade Peter Halldorf är talare (Dagen 1985-07-06). Nattmötena riktar sig till, och drar, framförallt de unga. 

Det är 1985. Och Helge Fossmo är 14 år. Han har varit kristen, eller frälst som man säger, i ganska exakt två år, sedan juni 1983. Men han tillhör inte en kristen familj, och är för liten för att åka på konferens själv. Om han är på någon kristen konferens alls är det dessutom sannolikt någon som arrangeras av Svenska Missionsförbundet. Det är nämligen det kyrkosamfund han under de här tidiga åren tillhör. Senare kommer han både att gå med i en pingstförsamling och röra sig i trosrörelsesammanhang (för den som är obekant med terminologin: Den rörelse där Livets ord är den största svenska församlingen, men inte den enda). Men det är då. 

Det är 1985. Peter Gembäck är 12 år. Som barn i en pingstfamilj är han kanske också på Nyhem. Det är barnmöten där två gånger om dagen, klockan 11.15 samt 14.30. Med clowner och sketcher förmedlas budskapet om att Gud är stor, och god. (Dagen 1985-06-11 och 1985-06-15). Kanske är han där. Kanske hör han till de barn som hellre leker med kompisar på konferensområdet.

Vi hoppar ett år framåt. Det har blivit 1986. Även detta år talas det om andlig krigföring på Nyhem. Håkan Axell läser högt ur "Om kriget kommer" (som på den tiden var en del i telefonkatalogen) i ett möte där väckelsemötenas utformning diskuteras. Han tycker att det låter som att den är skriven av Paulus, eller i varje fall kan appliceras på den andliga striden också. "Motstånd ska fortsättas på ockuperat område" till exempel, och att i totalförsvaret har alla en uppgift att fylla. Han drar ner applåder. (Dagen 1986-06-12). 

Även detta år kommer en bok av den uppburne Peter Halldorf, med fokus på andlig krigföring. Den heter Gå ut i strid : kampskrift för lärjungar. Där kan man bland annat läsa: "Så tar vi steget in i Apostlagärningarna, och därmed är det dags för den helige Ande att ta över. Hans specialuppdrag är att slutföra striden genom församlingen. Nu är det han som planerar, opererar och agerar genom de kristna. Det är han som eggar upp oss till iver som krigare i Guds armé. Den helige Ande är skillnaden mellan seger och nederlag i den andliga striden. Utan honom blir våra stridsförsök tomma slag i luften. Han är den fighter som ger oss segervittring även när allt går emot oss och omständigheterna ser hotande ut." (Halldorf, 1986, s. 57) 

Vi tar ytterligare ett årskliv, till juni 1987. Dagen-huset ger ut en skrift av den Håkan Axell som nämndes i förrförra stycket, den handlar om satanisk och djävulsk påverkan i rockmusiken. Titeln är Rock: Stairway to heaven eller Highway to hell?. Den varnar bland annat för att droger, alternativa religioner, meditation, och kanske även rockmusik, kan leda till att människor blir besatta av demoner. (Axell, s. 3) 

Samma år, 1987, kommer också ännu en bok av Peter Halldorf. Den heter Ungt ledarskap och riktar sig, som titeln antyder, i synnerhet till de som är unga och innehar någon form av ledarskapsställning inom pingströrelsen. Som Åsa Waldau, exempelvis. Som nu har hunnit bli 22, och arbetar som reseevangelist (ungefär resande predikant) inom pingströrelsen (Dagen 1989-03-07). 

 I den boken kan man bland annat läsa "Det är ledarskapets ansvar att skilja mellan andarna. Den förmågan utvecklar vi i ensamheten med Gud, och den är förmodligen viktigare än alla andra gåvor idag. Den som känner igen Gud, känner igen honom när han kommer. När vår ande varnar oss för människor och företeelser hos vilka det inte finns några yttre fel att anmärka på, måste vi ha förtroende för de inre signalerna. " (Halldorf, 1987, s. 46-47) 

Och lite senare: "Positionen på höjderna ger oss en överblick som hjälper oss att ännu bättre identifiera och avslöja fienden och hans aktiviteter. Vi får förmågan att skilja mellan andar. Det kan lura en djävul bakom den frommaste fasad." (Halldorf, 1987, s. 89) 

Det här att kunna känna om någon är påverkad av en ond andemakt, eller av en god. Att någon är fel. Eller rätt. Att skilja mellan andarna. Det blir så småningom också en del av teologin i Knutby. 

Ur Knutby inifrån: "Peter anammade Åsa och Helges tro på mirakler och demoner och trodde att han kunde känna av personers andlighet, om något var gott eller ont. Men han ville lära sig mer. de besökte olika små kapell i Uppland för att vinna nya medlemmar, ibland testades han av Åsa. Hon ville att Peter skulle be för någon och frågade sedan: 'Vad känner du?' Hon kunde peka ut någon och säga att den där personen hade en speciell ande av att ha blivit sexuellt utnyttjad, den där kvinnan hade högmod över sig eller att den där pastorn var oren. Det hände rätt ofta att Åsa hade rätt. Som när den orene pastorns dotter hade en kompis som senare berättat hur hon hittat porrtidningar under sängen i deras hem: 'Krasst handlade det nog om att hon var en skarpsynt människokännare, en kunskap som hon klädde i andlighet', tror Peter idag." (Gembäck, s. 62) 

 

Tystnadsplikt 

Vid själavårdssamtalen i Knutby rådde inte tystnadsplikt i vanlig mening, det som sagts där kunde vid behov dryftas med Åsa Waldau. Och kanske med andra. 

 "Även Peter hade många samtal, både vägledande och själavårdande. Vid samtalen rådde ingen tystnadsplikt. 'När jag inte visste hur jag skulle svara eller göra så pratade jag med Åsa. Hon blev ett slags orakel och det centrala för oss var att ta reda på vad Gud ville genom att be och pröva saker.' Det allra värsta var att bli avfällig eller oandlig och den som inte ville ta till sig själavård eller andras råd förmanades att tänka sig för." (s. 127) 

Det här kanske låter, för de flesta läsare, som något ganska apart. Det MÅSTE väl vara ett inslag som har ett annat ursprung än pingströrelsen?, tänker nog en del. Kanske Åsa personligen? Eller någon annan i pastorsteamet? Helge möjligen? Men, nej. För den som läser det med en ordentlig kunskap om pingströrelsen i Sverige i bagaget låter det bara som klassisk pingst. 

I februari 1997 flyttar Peter Gembäck till Knutby, i slutet av samma år, och i januari nästa år, 1998, debatteras tystnadsplikten i tidningen Dagen. Pingstpastorn Sigvard Svärd hävdar med eftertryck att en försäkran om tystnadsplikt i själavården skulle omöjliggöra för en pingstförsamlings äldstekår (dvs ledare/styrelse) att fullfölja sitt ledaruppdrag. Framförallt det som kallas församlingstukt (att ta medlemmar i upptuktelse när de inte lever som församlingen anser att de bör) skulle försvåras på ett oacceptabelt sätt :

 ” 'Hur går det med de äldstes gemensamma uppdrag som herdar för församlingshjorden, om dessa i medlemsärenden inte får prata med varandra', skriver han och menar att det är ”en synnerligen viktig ideologisk fråga”. Han befarar att 'de äldste kan bli manipulerade' och ifrågasätter om man i fortsättningen kan 'räkna med god medlemsvård (församlingstukt) efter Nya testamentets riktlinjer, om äldste tjänsten som en teamfunktion (se Gal. 6:1, 2 Tess. 3:14-15) löses upp' " (Öberg. s. 43. Återgiven artikel publicerad i Dagen 1997-12-06) 

Den linje som Svärd argumenterar för här är den i pingströrelsen traditionella (Öberg, s. 24-25). 

På pingströrelsens predikantvecka 1999, när Peter Gembäck bott och arbetat i Knutby i två år, presenteras Betänkande om tystnadsplikten i själavården inom Pingströrelsen. Betänkandet är skrivet av Bertil Carlsson och Carl-Einar Långström, och förordar ett tystnadslöfte för själavårdare, som knyter an till de äldre kyrkornas traditioner och till svensk lagstiftning. (Öberg, s. 25) 

Vilket ju låter bra, men genomslaget är knappast hundraprocentigt. Inte på ett bra tag i alla fall. 2004, samma år som mordet och mordförsöket i Knutby, sju år efter att Peter Gembäck flyttat dit, och fem år efter att ovan nämnda betänkande presenterats, gör den erfarne pingstpastorn, själavårdaren och själavårdaren och läraren på pingströrelsens folkhögskola Kaggeholm, Stig Öberg en undersökning av själavården inom pingströrelsen, i form av en magisteruppsats i teologi vid Uppsala universitet. Huvuddelen av undersökningen utgörs av en enkät som han skickar till föreståndare för 60 pingstförsamlingar med 100 medlemmar eller mer. (Öberg, s. 4-5). 

På påståendet att själavårdaren kan berätta något från ett själavårdssamtal i äldstekåren eller församlingens styrelse svarar lite mer än hälften, 52%, att de instämmer helt eller delvis (Öberg, s. 34-35).

Knutby Filadelfia har alltså vid den här tiden en hållning till tystnadsplikt i själavården som är ganska mainstream i den samtida pingströrelsen, om än en som representerar en större trohet till pingsttraditionen än till nyare praktiker och normer. 

Demoner i släkten 

 Fast det där med släktandar, att det kan finnas en demonisk påverkan som ärvs, det som beskrivs så här i Knutby inifrån

 "Flera amerikanska predikanter förespråkade att det fanns ett demoniskt andligt arv som kunde ligga i släkten och som bara kunde brytas i Jesu namn, genom bön. Det var något som utöver arv och miljö kunde forma en människa, en typ av arvssynd, och som grundade sig på bibelordet att 'fädernas missgärning går vidare i tredje och fjärde led.'* Tankesättet blev etablerat i Knutby. 'Vi tänkte att du kunde ärva dina föräldrars dåliga sidor. Inte bara genetiskt och kulturellt utan även andligt och det pratades om att vara vaksam över släkten och att bryta med vissa personer.' " (Gembäck, s. 102) 

 .... DET är väl Knutby Original™ iaf? 

Nope.

Det är iofs sant, som det sägs i citatet ovan, att många tongivande ledare, lärare och predikanter som sprider den här typen av läror vid den här tiden är verksamma i USA. Men den av dem som framförallt förknippas just med läran om släktandar, Derek Prince (Hunt, s. 12), var ursprungligen från Storbritannien och – i det här sammanhanget viktigare – var en regelbundet inbjuden talare i Sverige, och i Skandinavien i stort, under 1970-talet och 1980-talet. Mellan 1970 och 1990 översattes dessutom, om jag räknat rätt, 17 av hans böcker till svenska. Han medverkade också återkommande i den allkristna tidningen Hemmets Vän, samt i de Bönebrev som gavs ut och spreds av "Förebedjare för Sverige", en ekumenisk organisation hemmahörande i den fundamentalistiska / karismatiska fåran av kristenheten. Med en pingstpastor, Kjell Sjöberg, som en av de drivande. (Brandell, s. 75) 

Tanken får också spridning i den svenska pingströrelsen via en annan pingstpastor, den Halldorf vi redan nämnt. I Erövrande tro, från 1985, skriver han: 

" Familje- och släktbanden har betydligt större inflytande över våra liv än vi anar. Du ärver inte bara fysiska och psykiska egenskaper. Även andlig påverkan överförs via släktleden. Jag har bett Herren om att få ut fullheten av den välsignelse som finns i det andliga arvet från mina föräldrar och förfäder. Denna välsignelse innebär ett förstärkt beskydd. Påminn Gud om det beskydd och den välsignelse du har rätt till genom tidigare generationers heliga liv. Börja redan nu bygga upp en fond av välsignelser för dina barn och barnbarn att kvittera ut när de växer upp. Om du tror att du står under ett negativt inflytande av förbannelse från tidigare generationer, kan du i Jesu namn bryta dess makt över ditt liv." (Halldorf, 1985, s. 101-102) 

Men resten då? 

Andlig krigföring använt som (svep)skäl för att ha sex, eller att Gud talar till människor om att deras man/fru ska dö, och att de ska gifta om sig med någon annan. Eller att Gud legitimerar (somliga) förhållanden vid sidan om äktenskapet (huruvida man ska kalla det otrohet eller ett öppet förhållande beror väl på graden av öppenhet och samtycke mellan de gifta, och det kan nog, som jag förstår det på Peter Gembäcks berättelse, ha varierat). Mord som en lydnadshandling inför Gud. Misshandel. 

 Det är inte något du hittar i de flesta pingstförsamlingar. Det är sant. Men även det är sprunget ur eller kan förklaras med en pingstteologi som var samtida med de inblandade. 

Skambeläggande av den naturliga, mänskliga, sexualiteten är inget främmande för pingstrröelsen. Inte nu, och om möjligt ännu mindre på 1980-talet och decennierna därefter (se exv reportaget När skammen står i vägen för lusten i tidningen Ottar från 2021) Resultatet kanske oftare blir skam och låsningar än försök att hitta teologiska kryphål, men även det senare är, som jag ser det, ett begripligt resultat. Människan är en sexuell varelse, om kryphål måste hittas så får kryphål hittas. 

Också lydnad har betonats starkt i pingstteologin. Boken Andlig krigföring från 1985, som jag inledde med, säger exv "En soldats liv upptas till stor del av att ta emot order och lyda dem. Så snart Gud räddat sitt folk ut ur Egypten, lät han dem förstå att lydnad var det pris de måste betala om de i fortsättningen skulle få uppleva Guds beskydd och välsignelse." (Wallis, s. 60)

Och den likaledes redan nämnda boken Ungt ledarskap säger: 

"Här behöver vår undervisning bli praktisk, så att vi tar upp de följder lydnaden mot Gud och hans Ord får inom konkreta områden i livet. Dessutom behöver ungdomar så tidigt som möjligt få en förståelse av underordnandets princip i t ex relationen till sina föräldrar, sina lärare och sin församling. Uppriktigheten i vår bekännelse att Jesus är Herre prövas i vårt sätt att underordna oss dem som Bibeln säger står över oss. Ingen kan stå direkt under Gud och mena att han bara lyder honom. Vi måste alla erkänna att det finns någon som är över oss i Kristus." (Halldorf, 1987, s. 111-112) 

Amanda Åhall, som växte upp och var med i ungdomsverksamheten under 80- och 90-talen i en annan del av frikyrkligheten, den som numera går under namnet Evangeliska Frikyrkan skriver i en debattartikel: 

 "På möten, läger och konferenser fick vi lära oss att se drömmar som profetiska tilltal, leva som lärjungar – ”en lärjunge lyssnar och lyder”, om vikten att leva i tron för att inte hamna i helvetet, att se mönster och mirakel i alla sammanhang (en naturkatastrof betydde att vi levde i den sista tiden, att nästan bli överkörd att djävulen försökte döda oss för att vi var viktiga för Guds kamp). " (Åhall, 2020) 

Avslutningsvis 

 I could go on. And on and on and on. Jag kunde tittat på ännu fler teman (se nedan), jag kunde citerat ännu fler böcker och artiklar. De som jag tagit med här är bara exempel. Men jag försöker hålla detta inom ramen för rimlig bloggpostlängd. Och har väl i verkligheten redan överskridit det med några hästlängder. I kort sammanfattning: Läs gärna "Knutby inifrån". Läs den gärna tillsammans med det här tillägget. Mer att läsa finns här nedanför. 

PS. Teman jag noterade, men strök av utrymmesskäl 

Kvinnan som fresterska, helgelse, köttet och köttslighet, väckelseförväntan. I viss mån också synd som orsak till sjukdom och olyckor (fast det temat kommer till uttryck i de inledande citaten). 

 

KÄLLOR

Axell, Håkan. Rock: stairway to heaven eller highway to hell?, Dagen-huset, Stockholm, 1987
 
Brandell, Conny (red.). Kristen höger i Sverige?, Religionssociologiska institutet, Stockholm, 1986 
 
Erixon, Björne. Peter Halldorfs spiritualitet som den speglas i hans egna böcker. Utveckling, influenser och förändring. Uppsats, Linköpings Universitet, 2019. 
 
Gembäck, Peter & Sohlander, Annika. Knutby inifrån: så förvandlades pingstförsamlingen till en sekt, Ekerlids förlag, Stockholm, 2020 
 
Halldorf, Peter. Radikal tro: utmaning till en ung generation, Filadelfia, Stockholm, 1984 
 
Halldorf, Peter. Erövrande tro: en utmaning till Guds folk, Interskrift, Stockholm, 1985 
 
Halldorf, Peter. Gå ut i strid: kampskrift för lärjungar, Interskrift, Stockholm, 1986 
 
Halldorf, Peter. Ungt ledarskap, Interskrift, Stockholm, 1987 
 
Hunt, Stephen. "Deliverance. The Evolution of A Doctrine". Themelios, Vol 21, nr 1 (1995): 10-16 
 
Nyhlin, Martina. När skammen står i vägen för lusten, Ottar, 3 mars 2021, https://www.ottar.se/nar-skammen-star-i-vagen-for-lusten/ 
 
Wahlström, Magnus & Waern, Claes. "97 år av ”fri verksamhet”; Filadelfiaförsamlingen i Knutby 1921-2018", I Entusiastisk kristendom & fanatism i Knutby: reflektioner och lärdomar från ett forskningsprojekt, Redigerad av Ulrik Josefsson & Magnus Wahlström, s. 53-82. Uppsala: Institutet för Pentekostala Studier, 2021. 
 
Wallis, Arthur. Andlig krigföring, Filadelfia, Stockholm, 1985 
 
Åhall, Amanda. Jag blev inte förvånad – Knutby kan hända igen, Expressen, 16 januari 2020. 
 
Öberg, Stig. Själavården i Pingströrelsen. Magisteruppsats, Uppsala universitet, 2004 
 
Dagen-artiklar, kronologiskt sorterade:
 
Detta händer i Nyhemsveckan; Jesus i centrum i bibelstudierna [osignerad artikel], Dagen, 11 juni 1985. 
 
besök DAGEN-STUGAN under NYHEMSVECKAN: Aktuella böcker! [Annons], Dagen, 11 juni 1985.  

Jonson, Rune. Mötet i barntältet gav glädjekickar, Dagen, 15 juni 1985. 
 
Beställ kassetter från årets Nyhemsvecka för undervisning och evangelisation [annons], Dagen, 6 juli 1985. 
 
Medan vi väntar, av Jack-Tommy Ardenfors [Annons], Dagen, 9 juli 1985.
 
Djurfeldt, Olof. Förtroende och ärlighet, Dagen, 1 februari 1986. 
 
Andersson, Thord. Evangelisera med telefonkatalogen, Dagen, 12 juni 1986. 
 
Viktigt att vara personlig; Åsa Björk ska leda storträffen [osignerad artikel], Dagen, 3 juli 1989 
 

Läs mer:

Halldorf, Peter (!) Fundamentalism finns på fler håll än Knutby Dagen 2020-06-18 
 
Lundström, Jonas Knutby är inget abnormt Dagen 2018-02-21
 
[anonym] Det hade kunnat vara vår pingstförsamling Sändaren 2020-07-22 
 
Åhall, Amanda Jag blev inte förvånad – Knutby kan hända igen Expressen 2020-01-16