tisdag 29 november 2011

Språkpolisiär insats: Gott och gått

Har plötsligt (till min bestörtning!) sett "gott" felstavat som "gått" lite här och var, därav denna språkpolisiära insats.

Felstavningen beror naturligtvis på ljudlikheten (de är så kallade homofoner), i kombination med det faktum att "å" är den något vanligare stavningen av det ljudet. Det är en förklaring, men på inga villkors vis en ursäkt! Det förhåller sig nämligen på det viset att om du vet vad orden betyder, finns ingen tvekan om hur de ska stavas (och om du inte vet vad de betyder, kanske du borde avstå från att alls skriva dem, alternativt slå upp dem i valfritt uppslagsverk först).

Gott är nämligen neutrumform (="ett" eller "det", läs mer här) av ordet "god". Alltså "en god maträtt", men "ett gott äpple". Alternativt: En god människa, som fattar ett gott beslut. Och eftersom god stavas med "o" (och definitvt inte KAN stavas på annat sätt), betyder det alltså att gott stavas just gott. Neutrumformen avgör ändelsen, men inte stavningen av hela ordet.

Gått är däremot supinumform av verbet gå, som alltså skrivs tillsammans med hjälpverbet "ha" (i för sammanhanget passande form). Exempelvis "han har gått hela vägen" eller "det kunde ha gått".

Som alltid i språksammanhang är det alltså: BETYDELSE, BETYDELSE, BETYDELSE

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar