Lyssna en stund

Jag gillar verkligen Tove Janssons berättelser. De är mångbottnade, vackra och kloka. Och de passar utmärkt att lyssna till i högläst form. På youtube hittade jag hennes Vårvisan i engelsk översättning ("The Spring Tune"), inläst av en mycket god uppläsare, Jarvis Cocker (jepp, samma en som vi hade här igår), dessutom, med ett lugnt och bra tempo i läsningen.

Lyssna en stund ni också!

Sång som dikt: Sorted for E's and Whizz

Jag tror det var Phil Ochs som sa en gång att "many poems are really just songs in disguise". Lika sant är att många sånger är dikter i förklädnad. Jarvis Cocker, sångaren i Pulp, läser här texten till låten Sorted for E's and Whizz och bevisar den saken eftertryckligt. Det får bli veckans fredagsdikt.

Färskost. Det krångliga sättet.

Eller, nja, själva hantverket i färskosttillverkning är ju ungefär så lätt det kan bli. Blanda filmjölk med gräddfil, värm tills det börjar flocka sig lätt, häll i filter. Låt vara. Gå och gör något annat. 4-5 timmar senare är den klar.

Men senaste gången vi gjorde färskost blev vi inte färdiga till det förrän på seneftermiddagen, och fick sålunda lämna den över natten. Men ville inte lämna den ute i köket så länge. Vi hade heller inte något tllräckligt stort kaffefilter, så vi fick använda en silduk. Och hur hänger man upp en silduk i ett kylskåp?

Jo, till exempel såhär.

Med hjälp av krok till ljuskrona i smidesjärn plus listigt travade mjölk-, yoghurt- och gräddfilsförpackningar....

Lästips!

Kanske aningen frikyrkointernt, men alla som har några erfarenheter från svensk frikyrka under 1980-tal och/eller 1990-tal (eller, som någon i kommentarsfältet säger, från vilket årtionde som helst) bör läsa bloggposten "Mitt traumatiska 90-tal" av Joachim Elsander (pastor i Korskyrkan i Borlänge).

Själv befann jag mig till större delen utanför frikyrkan under 1990-talet, så de specifika företeelser han nämner såg jag kanske mest utifrån. Men tendenserna som sådana är nog, dessvärre, lätt att känna igen sig i oavsett vilket årtionde ens erfarenheter av svensk frikyrka härrör ifrån.

Lärdomar ur arkivet

Har, som vanligt på sommaren, pillat med mina databaser. I år har jag framförallt fokuserat på artikeldatabasen, med att skapa länkar mellan artikelposterna för de digitalt sparade artiklarna, och själva artiklarna, närmare bestämt. I samband med det har jag haft anledning att titta på, och läsa, väldigt många artiklar som är allt annat än dagsaktuella. Det är väldigt lärorikt att på det viset betrakta samhällsfrågor och debatter lite i backspegeln. Tänkte alltså ta tillfället i akt och dela med mig av lite av de insikterna.

Ta bara debatten om partnerskap och/eller äktenskap för par av samma kön.

Jag hittade till exempel en 12-13 år gammal insändarsidodebatt, och var både fascinerad och uppmuntrad av att se att det för inte längre tid sedan än så faktiskt kunde anses upprörande att en vanlig morgontidning tog in partnerskapsannonser på familjesidan, mitt bland alla vanliga, "normala", vigselannonser. Förvisso var de som ansåg den saken upprörande i klar minoritet jämfört med de som gav dem svar på tal, men att debatten ens kunde förekomma för inte längre tid sedan än så är intressant i sig. Och ger oss alltså lärdom nummer ett ur arkivet:

För det första: Saker förändras. Ofta snabbare än man tror medan man står mitt i det. 

Just i debatten om partnerskap/äktenskap för par av samma kön hittar vi också lärdom nummer två:

För det andra: Inte allt som ser ut som förändring, är förändring. Plötsliga, och tillfälliga, svängningar är snarare en fråga om oärlig retorik.

Den lärdomen kommer ur upptäckten att de som inför införandet av partnerskapslagen är aktiva i debatten som de allra mest hätska motståndarna mot just partnerskapslagen, återkommer i debatten endast få år senare, när det diskuteras att skrota partnerskapslagen och helt enkelt låta äktenskapsbalken omfatta alla par. Men denna gång kommer de som partnerskapslagens allra varmaste anhängare. Det handlar, dessvärre, inte om förändring alls. Det handlar snarare om att utkämpa exakt samma skyttegravskrig som några år tidigare, fast nu nedkrupna i skyttegravar några meter längre fram. Eller längre bak, beroende på från vems frontlinje man betraktar förflyttningen.

Arkivfynd från samma debatt lär oss också att:

För det tredje: Om någon/några ihärdigt förfäktar samma åsikt, men helt byter ut argumenten som åsikten försvaras, och till synes motiveras, med, så kan du vara helt säker på att vederbörande inte har varit ärliga i sin argumentation. Och ganska säker på att de förfäktar en åsikt som de visserligen har, men som de inte ens själva vet varför de har.

Visst, att justera argumentationen något utifrån vilka man talar med, och lägga tyngdpunkten där man tror att man har störst möjligheter att övertyga just dem, är förstås klok retorik. Men om det inte handlar om justeringar och tyngdpunktsförskjutningar, utan om hela argumentationslinjer som byts ut mot nya när de motbevisats, så är det inte längre klok retorik, utan oärlig sådan.

Oärlig eftersom förfaringssättet bevisar att den som argumenterar så har dolda skäl för sin ståndpunkt.

Eller, kanske troligare, att vederbörande inte har några skäl för den, inga skäl som hen själv känner till i alla fall. Det är en "Det bara är så!"-argumentation, fast utklädd till något annat.

Sådär. Nu får det vara nog med djuplodande för en sommarmåndagsmorgon...

Med anledning av midsommar

Fredagssången den här veckan är ju given, eller hur? Det kan bara bli Små grodorna... Fast här får ni det franska originalet (som britterna sedan skrev om texten till så att den kom att handla om grodor, som ett sätt att håna fransmännen, den engelska texten har vi i Sverige sedan översatt till svenska, och på något sätt har detta blivit en del av vår midsommartradition...).

La Chanson de l'Oignon heter den i alla fall, kallas ibland också Chant de l'Oignon. 

Sådär! Nu kan ni briljera för bordsgrannen ikväll med att ni har hört det franska originalet. Och vill ni glänsa lite ytterligare kan ni ju lägga till att "l'Oignon" betyder "löken" på svenska...


Ha det så trevlig!

#bibliotek : tidningsrum förr och nu

Satt i helgen och pysslade lite med min, numera övervägande digitala, urklippssamling. Den är övervägande digital i första hand för att jag numera huvudsakligen läser artiklar, såväl nyhetsartiklar som de mer djuplodande, digitalt. Och sparar de särskilt intressanta just digitalt. I andra hand för att jag också bit för bit digitaliserat och digitaliserar den del av samlingen jag har på papper, när så är möjligt genom att söka upp artikeln digitalt, i andra, de flesta, fall genom att scanna in dem. Det rör sig om omkring 3000 artiklar, så det är inte gjort på en eftermiddag.

Det var i samband med den senare typen av pyssel som jag drabbades av lite nostalgi, och mindes tiden när  jag faktiskt använde bibliotekens tidningsrum ganska regelbundet. Och ungefär samtidigt insåg att det som har ersatt tidningsrummen för mig är hur tillgängliga de allra flesta dagstidningar numera är på nätet (visst, alla lägger inte ut allt gratis, men de flesta lägger ut tillräckligt mycket för att det ska fylla det behov som en stunds bläddrande i någon lokaltidning från en annan del av landet, eller i en nischad morgontidning av något slag, fyller).

Jag vet förvisso att tidningsrummen fortfarande används. Det ser jag ju, även om jag själv inte är någon flitig användare där. Och jag tror att de, även i sin nuvarande utformning, fortfarande behövs. Om inte annat för de många äldre som gör ett besök där till en del av sin dagliga rutin.

Däremot fick den här insikten mig att fundera kring tidningsrummens framtid. Internet, och möjlighet att antingen boka och använda en dator med internetuppkoppling, eller att surfa med sin egen dator, telefon eller surfplatta på bibliotekets trådlösa nät (eller, kanske allra vanligast, båda delarna), finns ju redan sedan rätt lång tid på biblioteken. Precis som alla folkbibliotek jag känner till fortfarande har tidningsrummen kvar. Men få har uppdaterat sitt tidningsrum till något som utnyttjar den förändring som tidningsmediet faktiskt har genomgått.

Vågar man drömma om framtida bibliotek med, exempelvis, läsplattor till lokal utlåning som tidningsrumslösning? Läsplattor som skulle kunna ha bokmärken för nätversionerna av de största/viktigaste dagstidningarna på startskärmen (för att underlätta för mindre vana användare). I en ideal värld, fast nu vet jag att jag talar om lösningar som kräver större ekonomiska resurser än de flesta bibliotek har idag, skulle man kunna tänka sig att "tidningsrummets" läsplattor också var utrustade med digitala prenumerationer / pdf-prenumerationer på de tidningar som erbjuder sådana.

Finns det något sådant på något bibliotek i Sverige? Och, nej, jag menar inte utlån av läsplattor, DET vet jag att det redan finns. Jag menar bibliotek som har tänkt digitalt när det gäller just dagstidningstillhandahållandet (och/eller kanske i tidskriftstillhandahållandet).

Berätta gärna om sådana lösningar om ni känner till dem. Det skulle jag tycka var oerhört intressant att lära mer om!

Följ med på skogspromenad hos oss!

Bara ett stenkast ifrån oss ligger ett naturreservat, med tät och HÖG skog som gör att man känner det som man förflyttats till en annan värld. Vad som bidrar till den känslan är det intensiva fågellivet där.

Länsstyrelsen skriver: "[...] här häckar blåmes, talgoxe, svartmes, svartvit flugsnappare, nötväcka, trädkrypare, pilfink, stare och rödstjärt. Det bor också en stor råkkoloni i området"

Jag kan tillägga att jag så sent som häromdagen mötte en strandskata där, men den var nog bara en tillfällig besökare, alternativt vilsekommen från närbelägna Trollsjön.

Enligt uppgift ska det också finnas flera olika arter av fladdermus, men dem har vi inte haft äran att råka ännu.

På en promenad där nyligen tog jag en kort film, för att försöka fånga både det speciella ljuset där såhär års, och de öronbedövande fågellätena (mest hörs förstås råkorna, som håller någon slags storsammanträde morgon och eftermiddag....).

Håll till godo!

Gammalt möter nytt

En gjutjärnsstekpanna som en gång var Annas farmors möter en sprillans ny (nåja, ett par år kanske den är...) spishäll, och ljuv musik uppstår. Eller i alla fall mycket goda pannkakor.

Kände bara att jag var tvungen att fota det.

Kvällen står av sånger full

Det har blivit dags för fredagsdikt igen, och visst börjar det vara Nils Bolanders tur igen? Fredagsdikten blir alltså Kvällen står av sånger full, av Nils Bolander. Här tonsatt av Miguel Robaina. Och framförd av gruppen Tenba Altso.

Texten finns i videon.

En skön inledning på helgen, tycker jag.

Sommarpratarna 2012!

Här är alltså hela listan på årets sommarvärdar. Det ser ut att bli en intressant radiosommar. Några måsten, för mig, som jag noterar så här direkt är:

Jo Nesbø 26 juni
Klara Zimmergren 1 juli
Daniel Sjölin 9 juli
Jan Lööf 19 juli
Rakel Chukri 23 juli
Marta Viera da Silva 27 juli
Soran Ismail 1 augusti
Märta Tikkanen 5 augusti

....och säkerligen lyssnar jag på fler än så också. Finns det någon jag absolut inte ska missa?

Nedräkning...

Nu endast fem timmar kvar tills årets sommarpratare avslöjas. Spänningen är olidlig...

Återkommer (om tekniken inte sviker) efter klockan 13 med några första kommentarer.

Språkpolisiär insats: med avstamp i Sveriges Radio

Det fanns en tid då radiojournalisterna på den svenskspråkiga delen av Sveriges Radio behärskade svenska. Den tiden är förbi. Dagens språkpolisiära insats tar avstamp i en artikel på Sveriges Radio (och orsaken till att jag väljer ordet avstamp kommer att framgå...).

I artikeln från 2004, som handlar om ökningen av andelen borgerliga vigslar, så skriver journalisten om vad prästen Lars Jonsson sagt/säger om att en minskning (eller radering) av det religiösa inslaget i kyrkliga vigslar knappast skulle locka fler att välja kyrklig vigsel:

"Han tror inte att några avstamp från det religiösa under vigselceremonin skulle locka fler till kyrklig vigsel"

I den meningen är det troligast att det är ordet avsteg han söker, i en annan formulering av samma sak hade man kunnat använda ordet avstånd. Det man INTE kan använda i den betydelse som avses är just ordet avstamp.

Bonniers svenska ordbok definierar avstamp så här: "stampning som inleder ett hopp; (bildl.) början, start"

Visst skulle man kunna tänka sig en utformning av en ny kyrklig ceremoni, som tar avstamp i den nuvarande, eller i "det religiösa" (vad nu det är i en kyrklig vigsel, den består ju så att säga av religiös symbolik, så att skilja ut någon del av den som "det religiösa" blir egentligen lite vanskligt). Det är inte vad som avses här, eftersom man inte kan ta avstamp i något utan att det finns med. Avstampet är en del av hoppet, i den bokstavliga betydelsen, och är också en del av det totala slutresultatet (vare sig det är en resa, en text, en predikan, en ceremoni etc) i den bildliga betydelsen.

Det som prästen talar om är att ta avstånd ifrån det religiösa i ceremonin, eller att göra avsteg ifrån detsamma, i vilket fall som helst att avlägsna sig ifrån. Avstamp är helt enkelt fel ord här. Det har inte den avsedda betydelsen. Alls.

Visst kan man säga att det ju är ett referat av vad en annan person sagt, och att ordvalet kanske inte är journalistens. Det försvaret hjälper dock föga, för skillnaden mellan ett referat och ett citat är att man i det förstnämnda INTE är bunden av de ord som den man refererar använt, utan ska återge innehållet (det som avses, inte ordagrant det som sägs) så korrekt som möjligt.

I själva radioinslaget pratar journalisten sedan om att "utföra" en vigsel. Men att man hugger till med fel ord i talspråk är ursäktligt, så det felvalet av ord gör jag ingen stor språkpolisiär sak av här. Kan ändå, för min folkbildande missions skull, passa på att berätta att man inte utför en vigsel, utan förrättar den.

Tillfälligt avbrott...

Vi har varit utan internetuppkoppling här idag, därför inget bloggande. Men ni klarar säkert att roa er ändå ;-)

/ Reb – som måste ta itu med kvällsmaten nu

I väntan på Sommar 2012: tips 2

I väntan på Sommar tar vi idag en Vinter....

Fredrik Lindströms vinterprogram blev det inte tillfälle för mig att lyssna på när det sändes, utan jag sparade det till någon dryg månad senare (så bekvämt den nya tekniken gör det för en, eller hur...). Med andra ord kan jag intyga att hans tema om jul fungerar precis lika bra att fördjupa sig i när det inte är jul. Kanske till exempel nu i juni... Och ett alldeles briljant program är det!

Lyssna eller ladda ner här

Allmänbildningspolisiär insats

Det här fotot har legat i kameran ett tag och väntat på att hamna här på bloggen. Jag blev påmind om det när jag läste Johanna Anderssons gästkrönika i Göteborgs-Posten från igår.

Min kommentar när jag såg den här framsidan på Metro var: "Hur tror de att någon ska bli intresserad av att läsa deras bevakning av Estelles dop, när de använder hela förstasidan till att med eftertryck bevisa att de överhuvudtaget inte har förstått vad det var som försiggick?"

"Kärt barn har fått sitt namn" står det alltså i gult (och därför kanske lite svårläst på bilden här). Det är lite som om förstasidan om Loreens vinst i ESC skulle lyda: "Loreen var och fiskade i fjällen". 

Man gör ofta sportliknelser när man ska beskriva svenska journalisters okunnighet på det religiösa området, "Man kan jämföra det med att kalla en fotbollsplan för pist eller en bandyklubba för ett rack". skriver exempelvis Johanna Andersson i GP igår. Och, jo, det är en bra bild, i och med att den visar på hur fullständigt oacceptabelt vi skulle tycka att det var med en motsvarande okunskap hos de journalister som bevakar sporten. Däremot är det en dålig bild för att visa exakt hur djup (för att inte säga gränslös) okunskapen faktiskt är. Att påstå att den som blir döpt därigenom får sitt namn skjuter nämligen betydligt längre ifrån än att använda fel sporttermer. Det är mer som att kalla en ESC-final för en fjällresa med inslag av fiske. 

Men, bara för att jag ständigt står i folkbildningens tjänst, här kommer givetvis en förklaring. På det att ni aldrig ska behöva göra det misstaget igen. Och på det att ni när ni nästa gång är bjudna på ett barndop, eller nästa gång ni låter döpa ett av era egna barn, faktiskt ska veta vad det är som pågår. 

I dopet tas barnet upp i kyrkan. Det är i synnerhet sant numera då dopet faktiskt är medlemsgrundande i Svenska Kyrkan, men i en religiös/teologisk bemärkelse har det alltid varit så att dopet innebär ett välkomnande in i församlingen och den övergripande kyrkan. 

Att prästen nämner namnet på den som döps gör inte dopet till en namngivningsceremoni. Med samma logik skulle man i så fall kunna säga att begravningen är en namngivningsceremoni (prästen nämner ju faktiskt den avlidnes namn). Eller att vigseln är det (prästen nämner ju båda de blivande makarna vid namn). 

OK? Det var väl egentligen inte så svårt? 

Och om man som journalist ska bevaka ett dop och faktiskt inte vet vad ett dop är, så är det ju direkt pinsamt att man inte lyckas ens klicka eller googla sig fram till Svenska Kyrkans information om dop på internet. Mer basic än så blir inte research. Inte enklare eller snabbare heller. Och frågan jag måste ställa mig blir ju, vad ska vi med journalister till om de inte fixar att göra grundläggande research? Må vara att journalister, som alla andra, har sina blanka områden, som de inte alls känner till, men att ta reda på är ju liksom journalistens jobb. 

Include me

Veckans fredagssång blir Include Me med och av Sara Em. Den är inte helt ny (kom 2008 om jag inte missminner mig) men jag ramlade över en artikel om den när jag plockade med gamla utskrifter, och blev påmind om dess existens.

Sången handlar om hur det känns att ha växt upp i en kyrka, och dela dess tro, men plötsligt inte vara välkommen på samma villkor som andra på grund av att man förälskat sig i "fel" person. Eller för att man inser att den dag man blir förälskad kommer objektet för känslorna ha "fel" kön.

Både texten och videon beskriver det utmärkt. Jag älskar bilden med glasväggen i videon, som Sara Em och många andra springer in i gång på gång. Som separerar dem från den kyrka de tillhör. Glasväggen som är osynlig för alla som inte drabbas, men smärtsamt påtaglig för den som blir utestängd av den.

Metaforen är perfekt.

Samtidigt tycker jag att det kan appliceras på väldigt mycket mer än just (fri)kyrkans förhållande till sina homo- bi- och transexuella medlemmar (utan att alls vilja förringa problematiken med just det). Glasväggen, den osynlighet i utestängandet som ger alla som inte drabbas av det möjligheten att förneka dess existens (eller att faktiskt inte känna till existensen av de murar de är med om att bygga), är, i min erfarenhet, dessvärre sinnebilden för så väldigt mycket av vad som är fel och problematiskt med frikyrkan. Kanhända är det i första hand hbt-personer (men långt ifrån endast) som just för närvarande drabbas. Men det handlar inte om HBT, det handlar om frikyrkokultur.

Texten finns här

Med inspiration från Google statistics

Att titta på vilka sökord (och fraser) som används för att hitta hit till bloggen är alltid kul, och ibland hittar man dessutom något man vill respondera på så att säga. Till exempel idag. Jag såg nämligen sökorden skola+frånvaro+Filemaker, och antog att det som söktes var ett sätt att hålla reda på elevers frånvaro via Filemaker.

Det är ju busenkelt att bygga något sådant själv i Filemaker, för den som är intresserad och bara lite bevandrad i utveckling av databaser i Filemakermiljö. Men om man inte råkar vara en sån eller ha en sån på sin skola, så finns det förstås också färdiga lösningar att hämta.

Till exempel på Filemakers supportsida för skolor, The FileMaker School, kanske särskilt under fliken  Teacher desktop. Där man bland annat hittar utvecklaren http://www.smart-school.co.uk/  som har flera olika lösningar för skolanvänding, inklusive en för att hålla reda på närvaro/frånvaro (se mer på deras hemsida).

Det finns både gratislösningar och betalversioner (de från smart-school tillhör den senare kategorin), och chanserna att hitta nåt bra ökar förstås, som alltid, om man är beredd att betala.

Eftersom jag hör till de där databasnördarna som tycker det är kul att pilla själv så har jag aldrig använt någon färdig template, och kan därför egentligen varken rekommendera eller avråda från någon särskild. Bara peka ut var de finns.

Är man inte nöjd med de färdiga, utan vill ha en skräddarsydd lösning för den egna skolan, så kan jag också tipsa om att det är något som jag tror vilken FileMakerutvecklare som helst kan hjälpa till med. Och att det är ett så pass lätt jobb att arbetstimmarna som ska betalas för inte kan bli alltför många.

I väntan på Sommar

Många går ju och väntar på sommaren i dessa dagar, och då alltså i betydelsen sommarväder. Själv brukar jag alltid så här års börja bli riktigt otålig i min väntan på att få veta vilka som är årets värdar i radioprogrammet Sommar. Så även i år.

Är det inte helt orimligt att man ska behöva vänta halvvägs in i juni innan man får veta vad man har att se fram emot i sommarradion. Jag menar, är det ingen som hört talas om teasers. Och om att en av poängerna med dessa är att de så att säga föregår det som de förebådar... Att presentera sommarvärdarna är ju den perfekta teasern inför Sommar i P1, och det skulle alltså med fördel kunna göras innan sommaren faktiskt börjat. Varför inte första juni? Eller kanske idag, den sjätte juni (eftersom nationaldagen ju numera är den röda dag som blir lite av en startsignal på sommaren).

Nåja... Jag får tydligen ge mig till tåls till den fjortonde. Men i väntan på den dagen tänkte jag lite nu och då ge er tips ur Sommararkivet. Det första tipset, som alltså levereras idag, blir författaren John Ajvide Lindqvists program från 2006. Lyssna här.

Samma plats?

Ja, det är faktiskt så gott som exakt samma plats (det är samma brygga som syns på bägge bilderna), men med ett mellanrum på cirka 5 månader. Tänk så många olika faser en och samma plats passerar igenom på bara ett år. I mitt tycke är Trollsjöns sommardräkt, vinterdräkt, höstdräkt och vårdräkt alla lika vackra. Men det är en smaksak förstås. 

Kattkonst

Genom att slänga ner en radio från en hylla på en lampa, så kan man göra så här fint. Tydligen... Nåja. Till deras försvar får väl sägas att lampan var 11 år gammal, och att skärmen nog började bli lite ålderssvag. 

Hursomhelst kan IKEA alltså förvänta sig ett besök av oss inom den närmaste framtiden.

Elevrätt

Fallet med läraren som lyfte ut en bråkig och vandaliserande elev ur klassrummet, och andra liknande fall, diskuteras ofta som att det handlar om lärare vs. elever. Man talar om att ställa sig på lärarnas sida (underförstått: mot eleverna). Och visst handlar det om vad lärare har rätt att göra i sin yrkesutövning, men det i sin tur handlar i sin tur faktiskt samtidigt om elevrätt.

Skolelever är enligt lag skyldiga att gå till skolan (den så kallade skolplikten). I gengäld bör elever ha rätt att förvänta sig att den miljö där de är förpliktade att vistas är en trygg och säker miljö, anser jag. Och, visst,  om det också är en miljö som faktiskt möjliggör undervisning och lärande, det som är syftet med att eleverna är förpliktade att vara där, så vore det förstås en trevlig bonus...

Men om vi bygger en praxis och ett regelverk som innebär att lärare aldrig under några som helst omständigheter har rätt att ingripa mot våldsamheter så har vi i praktiken avskaffat rätten till en trygg miljö för den absoluta majoriteten av eleverna. För att inte tala om vad vi har gjort med skolan som en miljö för lärande....

Förvisso bör det fysiska ingripandet alltid vara sista utvägen, och skolans verksamhet, och lärarnas arbete, bör utformas för att skapa en miljö där bråk och vandalism förekommer så lite som möjligt, och där det finns den respekten mellan elever och mellan elever och lärare att en muntlig tillsägelse räcker.

En bråkig och stökig elev är också med största sannolikhet en elev med behov av särskilt stöd, och det bör naturligtvis också ges. Redan innan eleven blir ett problem för andra än sig själv, helst.

I slutänden är det dock så, att lärarens rätt att ingripa mot stök, bråk, våld och vandalism är identisk med elevernas rätt till en skolmiljö utan kränkningar. Det är inte motsatser. Det förutsätter vartannat.

Läs mer Skånskan: 1 och 2

Grattis på födelsedagen, Anna!

Idag är det Annas 39e födelsedag. Den här sången är till henne ;-)

Fredagssång: Rikard Wolff sjunger om näktergalningar

Veckans fredagssång blir en sång ur föreställningen "Såna människor", med en riktigt ung Rikard Wolff. Året är 1982.



PS. SUCK!!!!! Blogspot fuckar upp inbäddningen igen ser jag! Hur exakt samma inbäddningskod kan ge så olika resultat från gång till gång förstår jag verkligen inte (förr hade jag en egenbyggd kod som löste det, men den fungerar inte längre, de har ändrat nåt i inställningarna här). Och hur Google-ägda Blogger kan ha så otroligt svårt att samarbeta med likaledes Google-ägda Youtube förstår jag ännu mindre. Det är ett sant mysterium. Och fullständigt oacceptabelt!

PS2: OK. Jag löste det. Tror jag. Men att det ska krävas så mycket manuellt kodpillande för att få en enkel youtubeinbäddning att fungera är fortfarande helt oacceptabelt.