Favorit i repris: Malena Ernman gör Händel

Den begåvade mezzosopranen Malena Ernman som, om hon inte redan var bekant för svenska folket, blev det i Melodifestivalen 2009, gör här rollen Nerone i Händels opera Agrippina. Det är en opera om att välja mellan kärleken och politiskt inflytande (Nerone väljer det senare, vilket arian i klippet här handlar om), och även om Händel skrev på 1700-talet, och förlade sin opera till antikens Rom, så visar ju den här föreställningen att man mycket väl kan placera den problematiken även i modern tid. Dessutom gör Malena en fantastisk skådespelarinsats här (notera hur hon gradvis blir mer och mer "påverkad" av det vita pulvret hon sniffar, t.ex.), i mitt tycke. Den som till äventyrs trodde att operasångerskor bara står rätt upp och ner och sjunger får se något annat här...

Dagens TV-tips: Prodigal sons [förlorade söner]

Missade tyvärr fullständigt denna pärla till dokumentärfilm på TV, men såg ett tips om den på Twitter. Jag fick med andra ord nöja mig med att titta på den på SVT-play, men vid tillfälle kommer jag helt säkert skaffa den på DVD.

Prodigal sons, eller Förlorade söner som den svenska titeln lyder, handlar om det förflutna, som på något vis är ständigt närvarande även om vi vill ignorera det, och om familjeband och relationer.

Filmaren Kim Reed har genomgått en könskorrigering, och lämnat både sin hemstad och sitt ursprungliga familjenamn (liksom, förstås, förnamn) bakom sig, hennes bror, Marc, stannade kvar. Nu är det klassåterförening på gång, och med viss bävan har Kim bestämt sig för att återvända till staden för den. Marc ska också dit, han fick gå kvar i förskolan ett år, därför gick de i samma klass i skolan.

Så långt är det en ganska okomplicerad historia om hur den gamla staden och de gamla klasskompisarna ska ta emot kvinnan som lämnade dem som pojke. Men ganska snart hamnar den frågan i bakgrunden för frågan om relationen med Marc ska gå att reparera.

Kim har en bra relation till deras andra bror Todd, och till deras mor, men relationen till Marc är ansträngd. Marc är bitter över att ha växt upp i skuggan av en bror som var lyckad i allt: höga betyg, skollagets hyllade quarterback i football, duktig basketspelare. Marc hade redan från början problem med skolan, han fick ju gå om ett år i förskolan och hade aldrig några höga betyg. Han verkar heller inte ha varit mycket till atletisk begåvning. Som Kim säger i filmens berättarspår [återgivet från minnet] "It occurred to me that Marc would give up anything to be the man I gave up everything not to be".

Det kompliceras också av att Marc genom en bilolycka vid 21 års ålder har ådragit sig en hjärnskada som gör att han har svårt med impulskontrollen och får svåra, våldsamma, vredesutbrott. Många av de utbrotten handlar just om orättvisan i att han inte var den lyckade, att han har en hjärna som inte riktigt fungerar, och att han inte har samma genetiska band till föräldrarna som de andra syskonen. Här får man intrycket att utbrottens styrka och våldsamhet må komma från hjärnskadan, men känslorna som bubblar fram i dem kommer från Marc själv.

I en bihistoria i filmen får Marc veta att hans biologiska morföräldrar var Rita Hayworth och Orson Welles, och han får kontakt med några av sina biologiska släktingar. Kim uppmuntrar den kontakten och hoppas att den ska leda till att Marc mår bättre, känna att han fått igen något han förlorat. Men, han identifierar sig fortfarande mer med det efternamn som en gång var deras gemensamma, som Kim har bytt ut. Ännu ett exempel på att Kim gett upp, eller, som det säkert ser ut sett med Marcs ögon, kastat bort, det som varit viktigast av allt för Marc.

Här gör jag också reflektionen, även om det inte sägs i filmen, att Kims uppmuntran av Marcs nyfunna biologiska band, kanske av honom kan upplevas som ett förnekande av deras gemensamma familjeband, och deras gemensamma historia. Kanske är det en bidragande orsak till att han känner behov av att visa upp de där barndomsfotona, som orsakar ännu en konflikt mellan honom och Kim.

Kim blir upprörd över att Marc visar barndomsfoton där Kim figurerar som den äldre bror hon då var i Marcs liv. Kim känner det som att det förlöjligar henne, och hon försöker förklara att hon aldrig mådde bra som "Paul". Marc, å sin sida, säger att det är sanningen om hans barndom, han hade en bror som hette Paul. Vem äger egentligen rätten till det förflutna? Marc har ju rätt i att så såg hans barndom ut. Och Kim har också rätt i att samma barndom såg annorlunda ut i hennes upplevelse, att hennes barndom var en annan. Kims transsexualism må sätta sin särskilda prägel på just denna konflikt, men egentligen är den allmängiltigare än så, den handlar om det som Eva Dahlgren så elegant beskriver med orden:

"Jag vet att ingen växer upp i samma familj, att alla bröder och systrar har en egen bild, inte ens samma mamma och pappa, hur gärna vi än vill".

Mycket, mycket, mer skulle kunna sägas, och har sagts, om Prodigal sons, detta är bara mina första reflektioner, och en stark rekommendation att SE DEN!

Trailer nedan.



Update: OK. Jag ger upp. Jag vet inte varför man bara ser vänstra halvan av trailern här, och jag har försökt på tusen olika sätt att rätta till det. Nu lägger jag ner det helt enkelt. Den som vill se hela trailern klickar helt enkelt här

Yihaa! Boscheboja fixad!

Nu har jag köpt en fotbollströja – också känd som boscheboja – till systerdottern, på Tradera. Den har inte anlänt än, och jag har en känsla av att den är en aning stor. Men...bättre för stor än för liten, och en boscheboja är en boscheboja...

Linnea städar bort vintern

I april någon gång tröttnade systerdottern Linnea på snön och bestämde sig för att hjälpa våren på traven... Precis så brukade jag och några kompisar på gården där vi bodde göra när vi tyckte det blev dags för vår: Gräva bort snön (och lägga den vid varmluftsutblåset från tvättstugan så att den smälte, men någon sådan lyx har ju inte Linnea, så hon får göra allt för hand...).

Towel day!

Idag är towel day – handduksdagen om man så vill – som de av oss som uppskattar Douglas Adams och hans böcker firar genom att bära eller visa en handduk.

Får erkänna att jag missade det, trots att jag verkligen älskar såväl Liftarens guide till galaxen (har du inte läst den så gör det GENAST!), som Dirk Gently's Holistic Detective Agency (samma sak där), och för övrigt inte är helt oförtjust i Doctor Who heller. Jag tar igen det genom att visa min "läshandduk" (den jag använder  när jag läser i badet) här på bloggen.

Håll till godo!

Theodor Kallifatides: Ett enkelt brott

Theodor Kallifatides deckardebut från 2000 var vad jag ägnade min söndag åt. Det är en roman om äktenskap och parförhållanden mer än det är en bok om ett brott. Så gott som alla inblandade har något problem på det området:

Den utredande polisen, Kristina Vendel, lever i ett äktenskap som egentligen är dött, hon misstänker att hennes man är otrogen, men vill inte riktigt ta upp det med honom. När han till slut lämnar henne blir hon snarast lättad.

Polisen Maria är gift med sin ungdomskärlek som är alkoholiserad och våldsam. Han misshandlar henne återkommande. På något vis älskar hon honom, men är också lite förälskad i sin kollega, Thomas.

Polisen Östen har ett förtärande förhållande med en gift kvinna.

Domarens fru har lämnat honom.

Sen är det den mördade, den till en början oidentifierade kvinna som hittas i en svart plastsäck i Vårbyfjärden, och de misstänkta, hennes före detta sambo och hans nya fästmö. Utan att gå händelserna i förväg och avslöja alltför mycket kan jag säga att de inblandades kärleksrelationer är högst relevanta även för själva brottet.

Ett enkelt brott fungerar utmärkt som spänningsroman. Kanske fungerar den även som roman om svårigheterna i att leva i en relation. Språkligt ligger den över många andra i genren. Här och var gnistrar den till med formuleringar som är så träffande och eleganta att man skrattar högt. Det jag möjligen skulle invända mot den är att Kallifatides ibland låter filosofiska funderingar och poetiska formuleringar skymma berättelsen som sådan.

Jo, förresten, en sak till. Omslagsbilden. Den föreställer visserligen en kvinna i vatten, men hon har inte mycket gemensamt med kvinnan i boken. Klädseln stämmer inte. Och att hon är i vatten direkt, utan den svarta plastsäcken, stämmer inte heller. Ett litet irritationsmoment, men dock ett irritationsmoment.

Kan köpas här eller begagnad på Bokbörsen

Attans! Jakten går vidare.

Blev överbjuden under slutminuterna på auktionen om fotbollströjan till systerdottern. Och kunde inte bjuda över tillbaka på grund av att datorn hängde sig under de kritiska minuterna. Visst är sånt underbart!

Nåja, jakten går vidare helt enkelt. Jag har sett ett matchställ (svenska landslaget, hemma) på svenskfotboll.se i rätt storlek, men det kostar 450 kr och det tycker jag är lite för mycket för något som kommer växas ur ganska snabbt. Dessutom tycker jag att svenska landslaget har en snyggare bortadräkt än hemmadräkt. Framförallt är den blåare... Så kanske att jag hade slagit till om man kunnat köpa bortatröjan.

Med fotbolls-VM runt knuten borde det snart gå att köpa (lite fler) fotbollströjor, även till barn. Håller jag i alla fall tummarna för.

Köpes: Boscheboja...

Systerdottern älskar sin boscheboja (=fotbollströja på tvååringska), som är en landslagströja (hemma) för Uruguays landslag. Hon har haft den i ett år, så den börjar nog snart sitta aningen trångt. Hennes mamma har framgångsrikt introducerat en MFF-tröja som alternativ boscheboja ("di blåe" har åtminstone samma himmelsblå färg som Uruguays hemmaställ). Och jag har letat på nätet efter en "riktig" boscheboja i något större storlek, men hittar bara vuxenstorlekar. Hittar andra lagtröjor i barnstorlek, men inte den. Nu har jag lagt ett bud på Tradera på en Manchester United tröja i nästan hennes storlek (ett snäpp större än hon använder nu). Den är ju inte särskilt blå alls, utan ganska röd... Men förhoppningsvis kan den ändå accepteras som en boscheboja.

Passade samtidigt på att bjuda på några "boschebojor" till mig själv. Har inte haft någon sen jag själv var liten, men nu är jag nog stor nog att bejaka barnet inom mig. Eller nåt...

Avslutningsvis den efterlysning som aviserades i rubriken: Har någon sett, eller har, en tröja som nedanstående, i barnstorlek, till salu, så hör av er!

You give me fiber...

Ärkeförkylt var det här! Och har varit ända sedan vi kom hem från Simonstorp i helgen. Halsont, hosta, och feber, eller, som systerdottern säger, "fiber". Vi misstänker starkt Annas syster för smittspridning!
Tror i och för sig att det börjar gå åt rätt håll nu. Enerverande huvudvärk, viss snörvlighet, och en aning fiber, är de mest påtagliga symptomen.


Innan vi insjuknade i denna fördärvliga sjukdom hade vi dock en mycket givande långhelg (onsdag till lördag) i Simonstorp med mor med make, syster, systerdotter och bror. Dåligt väder inledningsvis, men på lördagen rena sommaren, vilket firades med promenad i vacker skogsmiljö vid sjön (fråga mig inte vilken sjö, så bra kan jag inte Simonstorp med omgivningar än...). Systerdottern hittade vattenpölar, som synes nedan.

Time flies

Tiden flyger sannerligen. Även här på bloggen.

Vår väggkalender är just nu gömd bakom en affisch som behövde hängas upp någonstans där den fick vara ifred för katterna, så det tog ett par dar extra innan vi kom på att vi inte bytt blad till maj ännu. Men när vi gjorde det hittade jag den här söta bilden på lillebror som månadens bild:

Jag vet att vi, när vi beställde kalendern, valde mellan den och den här:

Denna lilla spjuver är numera en reklamkille på 30-nånting. Så kan det gå. När tiden flyger...

A.K.A. Agaton Sax...

Fick ett paket idag, adresserat till Agaton Sax, på den här adressen... Eller, det vill säga, över namn och adress etc stod det Agaton Sax. Jag räknade i och för sig ut att det handlade om DVDn med Agaton Sax och Byköpings gästabud köpt på Tradera, men kunde ändå inte låta bli att låta fantasin löpa fritt en stund och fundera över vilket äventyr som skulle få min barndoms deckarhjälte från min barndoms stad (mig lurar man inte, Byköping är bara ett alias för Nyköping, så det så...) att bli inneboende långt från både Sörmlands pärla, London och Brosnien. Säkert något Julius Mosca och hans kompanion Oxen hittat på i vilket fall som helst. En listig plan för att stjäla vårt fina vattentorn?

Hursomhelst. Ikväll blir det nog en stunds nostalgitittande på Agaton.

Vill du köpa den? Klicka här

Dagen K som i kastrering

Gick upp i ottan (05.00) för att hinna med buss+tåg+tåg till Kävlinge och veterinären. Men ångrade oss sen och tog taxi, vilket gav oss två timmar extra på morgonen helt plötsligt.

Katterna blev inlämnade hos Kattens Veterinär i Kävlinge klockan 09.00 och skulle hämtas igen mellan 14 och 15. Vi fick ett väldigt positivt förstaintryck av veterinären, och av mottagningen som sådan, så det kändes inte alltför farligt att lämna våra fyrbeningar där.

Väntetiden tillbringades i Lund med tittande i affärer för att välja ut saker att sätta på en slags snabbönskelista inför födelsedagen i morgon, sedan presentshoppande för Anna, och biblioteksbesök och sojamjölkslatte med vaniljsmak på Espressohouse för mig. Om jag har en drog är det nog just vanilla latte på sojamjölk från Espresso House...

Sedan tillbaka till Kävlinge för att hämta två groggy katter. De har fått vakna till några timmar på varsitt håll, med varsin människa, och är faktiskt redan förvånansvärt pigga.

Nu, snart, matlagning och välförtjänt middag (helst innan midnatt...). Sen lika välbehövlig och välförtjänt sömn.

Valborg

En lite sen valborgsrapport kommer här. Vi beskådade brasan vid (eller snarare på) Trollsjön i Eslöv. Effektfullt med brasan placerad på en flotte! Men lite märkligt med den korta brinntiden. Det flammade upp kraftigt och imponerande, och brann ut på sådär 30-45 minuter. Tror nån hade missbedömt bensinmängden som skulle till...

Vi tog ett par bilder, bland annat den nedan, men de är lite korniga eftersom de är tagna med en iPhone efter solnedgång... Jag tror dock att motivet framgår.


[Tillägg 120919: Råkade radera fotot ur webalbumet, så det är inte kvar här. Och hittar det inte just nu så jag kan inte ladda upp det igen. Sorry!]

Gravskrift

(Dagen till ära blir det en dikt av Erik Blomberg, 1894-1965, med titeln Gravskrift. Den finns på gravstenarna för de fem som blev offer för Ådalshändelserna 1931, och är även publicerad i diktsamlingen Nattens ögon, som kom 1943).

Här vilar
en svensk arbetare.
Stupad i fredstid.
Vapenlös, värnlös.
Arkebuserad
av okända kulor.

Brottet var hunger.

Glöm honom aldrig.