Har, som vanligt på sommaren, pillat med mina databaser. I år har jag framförallt fokuserat på artikeldatabasen, med att skapa länkar mellan artikelposterna för de digitalt sparade artiklarna, och själva artiklarna, närmare bestämt. I samband med det har jag haft anledning att titta på, och läsa, väldigt många artiklar som är allt annat än dagsaktuella. Det är väldigt lärorikt att på det viset betrakta samhällsfrågor och debatter lite i backspegeln. Tänkte alltså ta tillfället i akt och dela med mig av lite av de insikterna.
Ta bara debatten om partnerskap och/eller äktenskap för par av samma kön.
Jag hittade till exempel en 12-13 år gammal insändarsidodebatt, och var både fascinerad och uppmuntrad av att se att det för inte längre tid sedan än så faktiskt kunde anses upprörande att en vanlig morgontidning tog in partnerskapsannonser på familjesidan, mitt bland alla vanliga, "normala", vigselannonser. Förvisso var de som ansåg den saken upprörande i klar minoritet jämfört med de som gav dem svar på tal, men att debatten ens kunde förekomma för inte längre tid sedan än så är intressant i sig. Och ger oss alltså lärdom nummer ett ur arkivet:
För det första: Saker förändras. Ofta snabbare än man tror medan man står mitt i det.
Just i debatten om partnerskap/äktenskap för par av samma kön hittar vi också lärdom nummer två:
För det andra: Inte allt som ser ut som förändring, är förändring. Plötsliga, och tillfälliga, svängningar är snarare en fråga om oärlig retorik.
Den lärdomen kommer ur upptäckten att de som inför införandet av partnerskapslagen är aktiva i debatten som de allra mest hätska motståndarna mot just partnerskapslagen, återkommer i debatten endast få år senare, när det diskuteras att skrota partnerskapslagen och helt enkelt låta äktenskapsbalken omfatta alla par. Men denna gång kommer de som partnerskapslagens allra varmaste anhängare. Det handlar, dessvärre, inte om förändring alls. Det handlar snarare om att utkämpa exakt samma skyttegravskrig som några år tidigare, fast nu nedkrupna i skyttegravar några meter längre fram. Eller längre bak, beroende på från vems frontlinje man betraktar förflyttningen.
Arkivfynd från samma debatt lär oss också att:
För det tredje: Om någon/några ihärdigt förfäktar samma åsikt, men helt byter ut argumenten som åsikten försvaras, och till synes motiveras, med, så kan du vara helt säker på att vederbörande inte har varit ärliga i sin argumentation. Och ganska säker på att de förfäktar en åsikt som de visserligen har, men som de inte ens själva vet varför de har.
Visst, att justera argumentationen något utifrån vilka man talar med, och lägga tyngdpunkten där man tror att man har störst möjligheter att övertyga just dem, är förstås klok retorik. Men om det inte handlar om justeringar och tyngdpunktsförskjutningar, utan om hela argumentationslinjer som byts ut mot nya när de motbevisats, så är det inte längre klok retorik, utan oärlig sådan.
Oärlig eftersom förfaringssättet bevisar att den som argumenterar så har dolda skäl för sin ståndpunkt.
Eller, kanske troligare, att vederbörande inte har några skäl för den, inga skäl som hen själv känner till i alla fall. Det är en "Det bara är så!"-argumentation, fast utklädd till något annat.
Sådär. Nu får det vara nog med djuplodande för en sommarmåndagsmorgon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar