"En av de faror, som angriper kristendomen i dess innersta väsen, är det förhållandet, att man genom dessa skolor lyfter ned uppenbarelsens religion från dess höga nivå och gör den till något intellektuellt. Men kristendomen är en uppenbarelse och kan mottagas endast genom uppenbarelse"
Lewi Pethrus om pastorsutbildningar 1929 (i Predikanten och hans utbildning).
"[...] när jag i början på 50-talet bevistade min första 4-veckors bibelskola blev man, för att vara riktigt ärlig, nästan betraktad med misstänksamhet om man gått i skola mer än 6 år. Det låter som överdrift, men är min erfarenhet."Elon Svanell, citerad i Förkunnarna och deras utbildning (1991)
Att pingströrelsen har en (lång) tradition av anti-intellektualism konstaterade vi också i den där kommentarskonversationen som blev startskottet för denna serie bloggposter. Men också att det kanske börjar förändras. Det tydligaste tecknet på förändringen är förstås den totala omsvängningen i frågan om utbildning för pastorer. Från utbildning som ett hot mot uppenbarelsen till en 4-årig pastorsutbildning tillsammans med Evangeliska Frikyrkan och Svenska alliansmissionen på "endast" dryga 80 år alltså...
Det är en positiv utveckling, även om jag tror att mycket återstår (och ett steg på vägen, som till större delen återstår, är att våga problematisera också undervisningen till ungdomar och andra medlemmar).
Visst finns det något vackert i den enkla människan med endast den obligatoriska folkskolan i bagaget som ideal. Det gör det.
Men samtidigt är motstånd mot de djupare insikter som utbildning kan ge ytterst farligt när det är en samling antika texter som är det material man arbetar med. Utan kunskaper om kulturella kontexter och intertextuella samband, om språk och hur orden i de bibliska texterna förstods av sin samtid, utan kännedom om historiska situationer som texterna kommit till i, o.s.v. så kan man faktiskt komma ganska precis hur galet som helst.
Så grattis Pingst, EFK och SAM – och lycka till med det fortsatta utbildningsarbetet!
----
tidigare poster i serien:
Kaos är granne med Gud I: Naivitet och sexualitet
Kaos är granne med Gud II: Eller, Skilda världar; ett tillägg (mitt eget tematiska tillägg till fotoreportaget om frikyrkoungdomar och punkare)
Kaos är granne med Gud III: Berøringsangst
Du har så rätt. Det är dessutom Bibelns mänsklighet som gör den trovärdig tycker jag. Den motsäger sig själv, den är skriven av massor med människor under lång tid och kanon tog tid att fastställa. Jag tycker det borde vara varje bibelälskares bästa argument för att Bibeln är en annorlunda skrift. Ingen människa som vill starta en religion skulle göra så.
SvaraRaderaNej då gör man som Joseph Smith eller Muhammed och "tar emot en bok från himlen" fix och färdig från första början.
Just kunskap i språk, kultur historia och att dessutom forska vidare i Bibeln är ju oerhört berikande för min tro. Jag tror detta bildningsförakt hör till det dåligt "folkliga" i kyrkan. I Tornedalen finns en allmän rädsla för att folk ska bli galna av att läsa för mycket och man är inte alls så positiv till högre studier som människor i andra samhällsskikt.
Jag pluggar franska just nu och får höra om hur skadligt det kan vara att läsa för mycket och exempel tas fram på människor som läst på universitet och blivit spritt språngande.
Visst kan även människor med kort utbildning förstå Bibeln, den skrevs ju för judiska småpojkar och är inte alls en "svår" text-inte lejonparten iaf. Men det finns många bottnar i all god litteratur.
Bildningsföraktet hänger nog lite grann ihop med homofobin också tror jag. Jag har jobbat med män i typiskt manliga arbetarklassyrken tills jag började plugga och där flödar ett oförblommerat homohat , liksom ett stort förakt frö bildade män. Dock inte för bildade kvinnor på samma sätt. Det är väl bögigt att läsa.
Min fd jobbarkompis och vän M. ringer ibland och bara vill prata för att han är less på sina jobbarkompisars ytliga prat om skotrar och ryska horor. "De vet inte ens vad Sagan om ringen är!" kan han sucka. Naturligtvis räknas han som en närmast farlig kuf som till och med läst alla delar av Prousts På spaning efter den tid som flytt.
Som nån skrev "To read the Bible is to enter into a conversation that has been going on over thousands of years and across continents" (citerat fritt ur minnet).
SvaraRaderaJag tycker också att det är det absolut vackraste med Bibeln. Och jag kan inte riktigt förstå hur man som bibelfundamentalist kan vilja förneka allt det och hellre mejsla fram EN biblisk linje i alla frågor. Göra om mångtydigheten till enkelspårig handbok.
Och att studera, och lära sig mer om hela den där bakgrunden till de bibliska skrifterna är definitivt berikande för tron. Kan vara direkt livsnödvändigt för den, faktiskt. Det var när jag läste teologi (ett år), som jag fick upp ögonen för hur, faktiskt, okunniga om just Bibeln de som stått för undervisningen i min barndoms pingstkyrka varit. Det gjorde mig arg just då, för jag tyckte att de hade lurats och ljugit. Och det om just det de påstod sig hålla allra mest heligt.
Men med lite perspektiv kan jag se att de inte lurades och ljög, utan just faktiskt inte hade mer kunskap än så. Och just det, insikten om hur mycket mer det fanns att lära sig och få insikt i än vad som förespeglats mig, var vad som gjorde Bibeln intressant för mig igen.
Känner igen det där med historier om människor som blivit galna av att läsa på universitetet ;-) Och då kommer jag inte ens från Tornedalen (även om pappa gör).
Och jag har hört från människor som börjat läsa teologi och samtidigt varit medlemmar i en pingstförsamling, att just ämnesvalet framkallat många bekymrade miner, frågor om hur det stod till med tron, och "Vi ska be för dig". O.s.v. Eftersom rädslan för just teologisk kunskap levt kvar väldigt starkt och väldigt länge.
Och jag tror också att det finns ett samband mellan bildningsförakt och homofobin. En "riktig man" kan knappt läsa på mjölkpaketet, liksom.
Sen när det gäller pastorer så känns ju utbildning oerhört viktig också genom att de kommer att arbeta med människor, och stå i ett visst maktförhållande till de människorna. Vet i och för sig inte hur mycket av de sakerna som kommer att rymmas på den här pastorsutbildningen, men hoppas kan man ju.
Vad roligt att läsa om din bibelsyn, jag hittar sällan sådana som tycker som jag. I Laestadianland läser man bibeln så sporadiskt. Bara pastorer anses betrodda efter händelserna i Kautokeino på 1800-talet. I frikyrkorna är det ju, som du vet så väl, ganska svårt att gräva på djupet i Bibeln.
SvaraRaderaHoppas pastorsutbildningen leder till en "läsarväckelse" i pingst. Hoppas också de får läsa hebreiska och grekiska.
Bildningsförakt bland arbetare är spritt lite varstans; min handledare på i engelskspråkig litteratur D kommer från protestantisk arbetarklass i Belfast. Hans föräldrar var också bekymrade över hans boksynthet. De trodde han skulle bli både galen och blind av att bli akademiker.
Det är intressant med bildningsförakt och böghat. De män som är som min vän M har ju också en mycket mer avslappnad syn på detta. M skämtar ofta om att han är kär i sin killkompis B fast han faktiskt är hetero.
Kan det vara så att romaner låter oss förstå och gå in i andra människor och detta "rollöverskridande" är så hotfullt för traditionell manlighet att det liksom liknar transvestiternas klädlekar?
En sann "läsarväckelse" i Pingst vore fantastiskt! Vi får väl se.
SvaraRaderaVäldigt intressant tanke det där med romanläsande som rollöverskridande och en slags mental transvestitism! Jag tror du har en viktig poäng där. Får grunna vidare på det helt klart.
Ang. rädsla för att lära sig mer om Bibeln. Rädsla för universitetslärdom om den. Det låter som ett klockrent arv från fundamentalismen, som kom till som en motreaktion mot liberalteologi och modern bibelvetenskap. Om jag förstått min Armstrong rätt. Antingen ett fundis-arv, eller samma hjul uppfunnet en gång till.
SvaraRaderaMinns när min släkting skulle gå Livets ords bibelskola - vad en "bibelskola" var, visste ingen av oss andra. Livets ord ansågs extrema men släktingen fnös åt det. "Det ansåg man om pingst också förr, nu tycker man att de är normala." Hen fick frågor som "ska du inte studera teologi och bli präst, då". Svaret var en fnysning. "Det vet man vad de får lära sig där."
Låter som en rätt typisk inställning till teologin! Man är rädd att kunskap på något sätt ska smula sönder tron. Märkligt och sorgligt,
SvaraRadera* Typisk för de fundamentalistiska sammanhangen, menade jag alltså.
Radera