måndag 19 september 2016

Are you happy or not?

... #brev #relationer

Jag kom att tänka på idag, ett brev som min lillebror skickade till vår amerikanska kusin (född och bosatt i USA med svensk mamma - vår moster - och amerikansk pappa, således amerikansk medborgare, samt engelsktalande, svenskan har han lärt sig i vuxen ålder) när han precis börjat lära sig engelska i skolan. Det var väldigt kort, löd i sin helhet 

"Dear William,

Are you happy or not?"


Följt av lillebrorsans spretiga namnteckning undertill. 

Vi retades förstås (lite) med honom för det korthuggna brevet med den väldigt direkta formuleringen, att retas är ju liksom storasyskons jobb. 

Men faktum är att jag sen dess har börjat tänka mer på det brevet som både en slags ideal för och en slags kärna i, brevskrivande och relationer.

För är det inte egentligen det vi frågar när vi skickar våra meddelanden till nära och kära, oavsett vilka ord vi använder och vilka ämnen som till synes avhandlas?

Och kanske borde vi bli bättre på att även ställa den frågan rent ut, och besvara den. För nånstans borde det ju ändå vara viktigare än väder, semesterplaner och snyggt stajlade luncher på Instagramfoton, och allt annat vi – i alla fall på ytan – lägger vårt fokus på i kommunikationen med andra.



Så: Are you happy or not?

tisdag 6 september 2016

Glömt berätta om en rolig sak...

... och tipsa om en föreställning!

Min C-uppsats, "När som en stridsman i hans här...", som handlar om kvinnliga evangelister i den svenska pingströrelsens barndom, har fått vara med och bilda bakgrund till en teaterföreställning om just tidiga kvinnliga pingstevangelister!

Missionären heter föreställningen, och såhär skriver upphovspersonerna om den:

"Missionären är en kärlekshistoria, en lovsång och ett lekfullt sätt att ge ett stycke utraderad historia kropp igen"

Det låter alldeles fantastiskt!

Dessutom... som uppsatsförfattare är man alltid ödmjukt överlycklig varje gång ett alster får nytt liv utanför seminarielokalen. Det vet alla som någon gång skrivit uppsats. Och ett bättre sammanhang än detta att leva vidare i kunde inte min C-uppsats hittat.

Det enda som grämer mig är att jag – förmodligen – inte kommer att ha möjlighet att se föreställningen live. Det grämer mig iofs desto mer... men...shit happens.

Vill du läsa uppsatsen själv, klicka på länk (till pdf) ovan (uppsatstitel, på andra raden). Som vanligt när jag rotat fram någon gammal text ur mina gömmor så saknar den försättsblad, men det är alltså en C-uppsats, i genusvetenskap, vid Lunds universitet, framlagt höstterminen 2008, med handledare Jens Rydström, undertiteln är: "en queerläsning av tidig svensk pingströrelse".

Vill du läsa mer om föreställningen, klicka på länken (med föreställningsnamnet) ovan (femte raden).

Och – inte minst viktigt – tycker du, som jag, att den här föreställningen borde visas även söder om Stockholm, och har möjlighet att bjuda in till ett gästspel (35 åskådare per speltillfälle) i en kyrka, på ett museum, i en föreningslokal, eller annan samlingslokal, någonstans nära dig (och kanske mig?) tveka inte,  BARA GÖR'T!