Jag läste artikeln och funderade lite på, dels och först, om jag själv skulle vilja göra något tillägg. Och dels, sen, om hur jag själv skulle punkta upp vad som är en bra predikan.
Resultatet följer här.
Längd vet jag inte om jag bryr mig så mycket om - inom rimliga (men hyfsat vida) gränser.
Struktur däremot är A och O. En god stilist är en god predikant. Och vice versa.
En god predikan rör sig i (stringent och strukturerad) cirkelform. Den börjar med en kort sammanfattning av själva kärnan, rör sig runt och ut från kärnan (gärna med tydliga hållpunkter på vägen) för att till slut, efter fullbordad cirkel, vara tillbaka i kärnan (och där avsluta).
Ej att förväxla med den rundgång som gärna blir följden i en predikan som saknar struktur!
Artikeln talar om att utmana sin samtid (och lyckas där - förstås, frestas man sucka - få in en spark mot det hos alla med läggning åt det inskränkta hållet så populära hatobjektet-slash-hjärnspöket Den Politiska Korrektheten).
Jag skulle hellre tala om att utmana sin målgrupp och sin närmiljö. En predikan som inte utmanar de som faktiskt lyssnar på den att tänka nytt, är bortkastad.
En predikan som rasar mot de utdefinierade Andra (de där hemska Politiskt Korrekta exv...) samtidigt som den invaggar sina lyssnare i tron att de lugnt kan fortsätta ha självkritiken på OFF och rulla vidare i djupa sedan länge inkörda hjulspår är värre än meningslös. Den har inte bara misslyckats med att få åhörarna att tänka nytt, den kan i värsta fall till och med ha bidragit till att förhindra att de råkar, på egen hand, göra just det.
Sen är, för mig personligen, faktisk, teologisk, kunskap jätteviktig! Inget kan få mig att sluta lyssna fortare än om det är uppenbart att talaren inte är insatt i det hen predikar över.
En "pet peeve" för mig på det området är utläggningar som inleds med en formulering om att det nu ska handla om något som är helt unikt med den kristna tron, något av det som bröt fram tack vare eller i och med den kristna tron (gärna också med någon uttrycklig känga mot judar och judendom "där detta inte fanns / finns"), för att sedan fortsätta med en utläggning över något som var väl etablerat i judendomen långt innan Maria bytte första blöjan på Jesus...
Men det finns förstås också många andra sätt att röja sin okunskap inom det område man predikar över. Alltså: Ha ordentligt på fötterna. Knowledge is your friend!
Sammanfattningsvis: Om du vet vad som är din predikans kärna, och bygger utläggningen runt den, och om den dessutom är grundad i lika delar kännedom om ämnet som kännedom om den kulturella kontext där den ska landa (åhörarna) så är du hemma. I min bok.
PS. Jag är totalt ovan med att blogga i telefonapp, ser posten märklig ut så beror det på det. Ber om ursäkt på förhand!
PS igen. En sak jag absolut inte kan i appen är att få in en bild på ett vettigt sätt. Detta får bli en oillustrerad post.
