Tvättstugekompis

Obs! Spindelvarning!

I vår tvättstuga har vi gott om såna här. Jag störs inte så mycket faktiskt, tycker de är ganska coola. Och definitivt bättre än mygghorderna som också bor där vissa tider på året...

Mjuka män

Kommer ni ihåg det där jag skrivit om mjuka män inom frikyrkan? Annars finns det här:

Olik andra män
Inte som andra män (del II)
Litteraturen, Kristus, mannen och hans mottyp
Lite gulligt är det...

Lite samma sak har Tomas Andersson Wij fått syn på, och nämner i sitt sommarprat från år 2000.

Men det är långt ifrån enda skälet till att ni ska lyssna till det om ni inte redan gjort det. Intressanta musikval och klarsynta spaningar i skärningspunkten mellan populärmusik och frikyrklighet, väl värda lyssnande för alla som intresserar sig för någotdera, är snarare skälet. Och ni hittar programmet i oförkortat format (alltså med musik) här

Ber om ursäkt...

Det där att det inbäddade klippet från SVT Play går igång automatiskt så fort man går in här på sidan ÄR irriterande. Jag störs själv av dylikt. Såväl på andra sajter som när det alltså sker här på bloggen.

Tyvärr vet jag inte hur jag ska förhindra det, annat än genom att helt enkelt ta bort klippet vilket jag inte vill, så det får fortgå.

Men ett tröstens ord är det kanske att det lär försvinna när det inlägget inte längre ligger på förstasidan här... Klen tröst, jag vet, men det är vad jag har att erbjuda.

PS. Det här inlägget skriver jag i Bloggers nya inläggsredigerare. En annan sak här på bloggen som jag inte är överförtjust i och därför har undvikit... Men det känns som det är dags att ta tjuren vid hornen i det avseendet. Och hoppas på det bästa... Wish me luck!

Hur många gånger har vi kvar?

"Men, jag har väl många gånger kvar, mamma?"sa 4-åriga systerdottern P. Frågan orsakades av att hennes mamma kommenterat att hon sovit över hemma hos oss flera gånger redan.

Vi visste inte riktigt vad hon menade, men hennes mamma förtydligade: "Hon har fått för sig att man bara har ett visst antal gånger av allting, och att man kan göra slut på de gångerna."

Då förstod vi plötsligt hennes, för oss, lite kryptiska fråga efter att hon ätit upp sin lunchvåffla. Har jag några gånger kvar, eller något sånt var det hon frågade då. Och när vi inte förstod genast sa hon istället: "Kommer jag äta våffla nån mer gång?". Vårt svar var att "Jadå! Det gör man många gånger!"

Vid närmare eftertanke insåg jag också att hon ju har väldigt rätt. Vi HAR ett begränsat antal gånger av allting här i livet. Skillnaden mellan hur hon uppfattar sakernas tillstånd, och hur det är, är väl mest att vi inte får veta på förhand hur många gånger vi får, och därför aldrig kan veta hur många gånger vi har kvar. Om vi ska vara riktigt petnoga kan man inte ens veta säkert att man kommer att äta våfflor många gånger i livet...

Och så kan vi förstås inte riktigt göra slut på antalet gånger av nånting genom att göra det heller. Inte med det allra mesta i alla fall.

Men jag tror jag ska försöka hålla det där i minnet framöver. Att vi inte har ett oändligt antal gånger kvar av nånting alls. Det kan ju låta deprimerande, men bör nog istället inspirera till att ta vara på de gånger vi får.

Romanska bågar... på nytt sätt

Romanska bågar är min absoluta favorit bland Tranströmers dikter (och, ja, den har varit här på bloggen förut...). Denna fredag levereras den i cirkusform. Cirkus Cirkör har baserat ett stycke nycirkus på den dikten, och i den formen får den bli bloggens fredagsdikt denna fredag.

Apropå det här...

... med kvinnligt ledarskap inom pingströrelsen i Sverige, och framförallt då rollen som evangelister hade i den tidiga svenska pingströrelsen, så får ni gärna läsa vidare i min C-uppsats "När som en krigsman i hans här..."; en queerläsning av tidig svensk pingströrelse". Den handlar om precis det.

Att det, som artikeln i Dagen påstår, inte fanns några könsbarriärer alls före 1950-talet är väl, tja, en rätt kraftig överförenkling om inte annat. Men, visst är det sant både att det fanns många kvinnliga ledare inom den svenska pingströrelsen under de första årtiondena, OCH att en tydlig förändring inträdde omkring 1950-talet (fast den förändringen, och den senare perioden öht handlar inte min uppsats om, den behandlar enbart de första årtiondena).

Vill man läsa hur den svenska pingströrelsens egen bild av sig själv såg ut på den här tiden kan jag rekommendera tvåbandsverket "Den svenska pingstväckelsens historia 1907-1927", av G.E. Söderholm, som var en del av det material jag använde för min uppsats.

Var vi varit

Här har varit lite tyst och tomt på bloggen senaste veckan. Eller, från min sida i alla fall. Det beror på att vi tillbringat en vecka här:

Samt lite här:

Och en hel del här:

Fredagsmusik: Pridespecial

Så här på pridefredagen finns det givetvis många kandidater till veckans fredagsmusik, men det finns få så givna som den underbara: I am what I am med Gloria Gaynor. Jag har alldeles säkert haft den här på bloggen tidigare, men somligt förtjänar att upprepas ;-)

Håll alltså till godo

Mötte den här gynnaren i helgen

Klockan var efter midnatt, och festlokalens uteservering var nästan tom. Trots värmen där inne var vi alltså bara ett par, tre, personer som sökt svalkan där ute. Plötsligt prasslade det i buskarna, och den här kom ut:

En räv! Jo, faktiskt. Mitt i centrala Stockholm. Den kanske mest otippade (och, så vitt vi vet, objudna) gästen på min lillebrors bröllop. Ganska orädd för människor, vilket storstadslivet nog kräver. Även om den hoppade tillbaka in i buskarna när någon försökte närma sig, vilket storstadslivet nog också kräver.