"Men, jag har väl många gånger kvar, mamma?"sa 4-åriga systerdottern P. Frågan orsakades av att hennes mamma kommenterat att hon sovit över hemma hos oss flera gånger redan.
Vi visste inte riktigt vad hon menade, men hennes mamma förtydligade: "Hon har fått för sig att man bara har ett visst antal gånger av allting, och att man kan göra slut på de gångerna."
Då förstod vi plötsligt hennes, för oss, lite kryptiska fråga efter att hon ätit upp sin lunchvåffla. Har jag några gånger kvar, eller något sånt var det hon frågade då. Och när vi inte förstod genast sa hon istället: "Kommer jag äta våffla nån mer gång?". Vårt svar var att "Jadå! Det gör man många gånger!"
Vid närmare eftertanke insåg jag också att hon ju har väldigt rätt. Vi HAR ett begränsat antal gånger av allting här i livet. Skillnaden mellan hur hon uppfattar sakernas tillstånd, och hur det är, är väl mest att vi inte får veta på förhand hur många gånger vi får, och därför aldrig kan veta hur många gånger vi har kvar. Om vi ska vara riktigt petnoga kan man inte ens veta säkert att man kommer att äta våfflor många gånger i livet...
Och så kan vi förstås inte riktigt göra slut på antalet gånger av nånting genom att göra det heller. Inte med det allra mesta i alla fall.
Men jag tror jag ska försöka hålla det där i minnet framöver. Att vi inte har ett oändligt antal gånger kvar av nånting alls. Det kan ju låta deprimerande, men bör nog istället inspirera till att ta vara på de gånger vi får.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar