Såg nyligen sammanblandningen förhoppningsfullt/förhoppningsvis – skribenten hade alltså skrivit, om något som vederbörande hoppades skulle ske, att det "förhoppningsfullt" skulle bli så. Det är inte en ovanlig sammanblandning, och är egentligen bara ett exempel på att de betydelsebärande ändelserna kan vara förvirrande för många (jag har tidigare här på bloggen tagit upp misstänkt vs. misstänksamt).
Så låt oss alltså titta närmare på (ett par av) de ändelser som ställer till det. Nämligen:
-full(t) och -vis(t),
Det händer att också neutrumändelsen -t blandas samman med ändelsen -sam (eller med någon annan ändelse, som i exemplet misstänkt vs. misstänksamt), men vi lämnar de två utanför just nu. Dels för att sam-ändelsen är lite speciell, och dels för att neutrumändelsen skiljer sig från de övriga genom att inte ändra ordets innebörd (endast dess genus). Den som är intresserad av att fördjupa sig i det ämnet (en och ett, den och det, och n- och -t) kan läsa mer här.
Och så, förstås, för att vi delvis har berört den sammanblandningen i ett tidigare exempel.
Men, förhoppningsfullt och förhoppningsvis, var det alltså. Och ändelserna som skiljer dem åt.
-full(t) syftar på antingen en person eller handling (framgår, förhoppningsvis..., av sammanhanget vilken), och sätts på ett substantiv, som regel med ett binde-s mellan sig och ordet det sätts på. Substantviet "kärlek", exempelvis, blir med ett binde-s och ett full (eller fullt, beroende på genus) efter sig till kärleksfull (alt. kärleksfullt). Man kan tala om att en människa är väldigt kärleksfull, eller att hennes bemötande av andra är kärleksfullt. Och vad man menar då är ju inte alls något mysterium: "av kärlek full" = ordet "kärleksfull". Samma sak om man istället tar substantivet "förhoppning", och bildar förhoppningsfull (eller förhoppningsfullt). Det syftar då antingen på en person som är "full av förhoppningar", eller på att hon gör något med en förhoppning (fylld av en förhoppning): "Förhoppningsfullt öppnade hon brevlådan" betyder alltså att hon öppnade brevlådan full av förhoppningar, INTE att hon kanske, eventuellt om vi har tur öppnade den (kort och gott: det är den eller det som beskrivs som är fylld av de där förhoppningarna, inte vi som beskriver).
Vilket osökt leder oss över till ändelsen -vis(t). Ett ord som försetts med vis-ändelse är i regel ett adverb, men det finns sedan flera århundraden "en stark tendens till adjektivisering" (som grammatikerna uttrycker sig). Med andra ord, ofta är det korrekt att använda orden även i adjektivform.
När det gäller att skilja mellan förhoppningsfull och förhoppningsvis, vårt inledande dilemma, är vi dock inte särskilt hjälpta av den generella grammatiska upplysningen. Här får vi ta hjölp av det jag ständigt drar lans för i mina språkpolisiära insatser: betydelsen! Den kan när det gäller just vårt exempelord förklaras ungefär så här: När jag säger att något sker förhoppningsvis så är det hos mig själv jag placerar förväntningarna och förhoppningarna. Om jag säger: "Förhoppningsvis öppnade hon brevlådan" så säger jag alltså att jag i och för sig inte vet om hon öppnade den (och ännu mindre om i vilket sinnestillstånd hon eventuellt gjorde det), men att jag hoppas att hon gjorde det. Kanske blir det enklast att förklara det som att det säger något om hur jag vill att det övriga jag säger eller skriver ska uppfattas (alltså inte som ett påstående, utan som en förhoppning).
Lite klarare?
-----
* Ändelsen -vis kan förstås också användas för att med en liknelse eller referens till exempel säga något om sätt, alltså om det vis man gör något på, men då måste ordet föregås av "på". "På bilförarvis", exempelvis (!), blir "På det sätt bilförare plägar göra (något)". Dessutom finns äldre adjektiv som slutar på -vis, exempelvis envis och frågvis. Bara för att röra till det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar