Fotot från paraden i Malmö har jag publicerat tidigare på Instagram, men följande reflektion som gjordes ungefär samtidigt som foto togs är bonusmaterial för bloggen.
Det knäpptes bilder med telefoner och kameror runt om paraden. Och i paraden. Och vi fotade ju också.
Omöjligt att inte då ägna en tanke åt hur långt vi kommit i det här landet på den relativt korta tid som är mitt (och Annas) vuxenliv.
Vi minns båda två stränga fotoförbudsskyltar på gayställen i vår ungdom. De brukade vara formulerade i stil med att "Fotografering endast tillåten efter uttryckligt tillstånd." Och ofta med något tillägg om att man – även om man hade tillstånd – skulle vara noggrann med att endast den/de som givit sitt tillstånd förekom på bilderna.
Det var då det. Nu är nu. Och nu är – i det avseendet åtminstone – helt klart bättre.
Jag tror aldrig HBTQ-personer kommer att kunna tvingas tillbaka in i lokaler med täckta fönster och fotoförbud, men insikten om hur nära i tid det ändå ligger får tanken att svindla lite.
Paraden på väg in på Folkets Park, som flaggar med regnbågsflaggor dagen till ära. En människomassa med flaggor, banderoller och plakat |
HAPPY PRIDE!!!!!!!!!!!!!!!!