Bildblogg: When the sky became the ground...

... Nej, det är faktiskt inte is. Det är faktiskt vatten. Det är faktiskt så absolut spegelblankt. Och kvällshimlen som speglar sig i det är faktiskt så rosenröd.

Eller, var, ska jag säga, för det var häromkvällen som jag fick syn på denna vattenpöl på parkeringen på väg ut, och var tvungen att gå tillbaka in och hämta kameran.

PS. Jag rekommenderar att du klickar på bilden, den gör sig bättre lite större.

Bildblogg: Getting your ducks in a row...

Varning för irriterat inlägg...

...Sådär, Nu har jag varnat. Skyll inte på mig.

Somliga av er vet att Anna har MS, jag har ju om inte annat skrivit endel (ytterst lite kanske, men dock) om det här på bloggen.

Det innebär, för henne, bland annat, att hon är, eller lätt blir, extremt trött (symptomet kallas MS-fatigue). Åtminstone när hon är omedicinerad är det ett rejält problem som de facto innebär att hon sover typ alltid. Vilket innebär både att hon i princip inte kan jobba, och att hon definitivt inte har något liv. Alls.

Men i ganska många år nu har hon haft en fungerande medicin som har gett henne en fungerande vardag.

Så för några veckor sedan mätte hon sitt blodtryck på jobbet, och det visade sig att det var ganska högt. Hon fick rådet att beställa en tid på vårdcentralen. Och det gjorde hon.

Tyvärr.

Hur illa det än är med högt blodtryck är det inte utan att vi önskar att hon låtit bli.

Hon hamnade hos en AT-läkare som bara bestämde sig för att det var anti-fatigue-medicinen som orsakade det höga blodtrycket, och som kräver att Anna "bevisar" att det inte är det genom att leva utan medicinen under några veckor och mäta trycket innan hen kan tänka sig att sätta in behandling.

Trots:

1. Att den medicinen ger högt blodtryck som biverkning är extremt ovanligt (det är faktiskt exakt tio gånger vanligare att den ger *lågt* blodtryck som biverkning). Sannolikheten är alltså låg oavsett patient.

2. Anna har mätt blodtrycket tidigare under tiden hon har haft den här medicinen, och det har varit helt under kontroll (med undantag för en topp som kom av att hon ätit lite för mycket salt under en period, och som hon fick under kontroll igen genom att minska saltet). Sannolikheten att det plötsligt efter flera år ger den effekten är riktigt, löjligt liten. Knappt mätbar.

3. Anna har en hel lista med *andra* betydligt sannolikare förklaringar. Hon kan kryssa i nästan varje ruta på riskfaktorer. Lite motion, övervikt, nikotinintag (stort, eftersom hon snusar), ärftlighet (hennes far hade redan i den ålder hon är i nu extremt högt blodtryck, trots att han inte uppfyllde alla de riskfaktorerna, han har ätit blodtrycksmedicin sedan dess, och flertalet på den sidan släkten har liknande anamnes), stress (mycket på jobbet och mycket annat) etc. Sannolikheten att det är *något annat* än fatigue-medicinen som ger Annas höga blodtryck är alltså så extremt stor att det är direkt skrattretande.

Dessutom:

Som nämnts ovan (och som Anna otaliga gånger sagt till AT-läkaren ifråga) så är det här medicin som Anna behöver för att kunna fungera öht. Att ta bort den för gott är alltså INTE ett alternativ.
Läkarens svar på det: Kan hon inte jobba utan den medicinen får hon väl vara sjukskriven, då.

Så, kort och gott, för en fix idés skull, en fix idé som har så extremt lite vetenskapligt stöd att nämnde AT-läkare borde återremitteras till läkarutbildningen enbart på den grunden, så väljer alltså denna läkare att leka med både Annas och mitt liv.

För att hen "måste VETA att det inte är den medicinen som är orsaken"... Varför hen måste VETA det är som framgår ovan ytterst oklart. Att Anna dessutom efter en första provvecka med halverad dos av medicinen ifråga inte bara *inte* hade lägre blodtryck än innan dosen halverades utan faktiskt till och med hade HÖGRE ser hen tydligen inte heller som någon hint om vad den medicinen gör eller inte gör med hennes blodtryck....



OK. Avreagerad. Någorlunda.

Kanske... Tillsvidare i alla fall.


PS. Tillagt 140311: The spoon theory är ett jättebra sätt att åskådliggöra vad sjukdomsrelaterad fatigue är och hur den påverkar vardagen. Tyvärr på engelska. Men en svensk sammanfattning finns här. Läs den – på valfritt språk – om du undrar hur sånt fungerar. Önskar intensivt att det fanns något sätt att få nämnde AT-läkare att också läsa den. Kunde antagligen fungera ögonöppnande och göra hen till en bättre läkare vid framtida kontakter med kroniskt sjuka.

Hör upp, studentajävlar!

...Ända sedan jag som ung student första gången hörde pensionärerna muttra om studentajävlar har jag vetat att det skulle bli min tur att använda det ordet en dag. Och nu är alltså den dagen här.

En alldeles för vanlig incident i mataffärer i Lund är att studenter med något jagat i blicken och en frukt i handen begär att få gå före i kön till kassan eftersom de har så förtvivlat bråttom. Man får anta att det som brådskar är en nära förestående föreläsning och att frukten är avsedd som pausmatsäck till den.

Känner du igen dig? Är det en ganska vanlig situation för dig att du i panik springer genom mataffären med din frukt för att inte komma för sent till föreläsningen, och sen har sån otrolig (?) otur så att du faktiskt inte är den enda människan som handlar den dagen? Framme vid kassan inser du att hela ditt upplägg (det som handlar om att komma i tid till föreläsningen *och* ha med dig frukt) står och faller med två saker: För det första att alla andra kunder kliver åt sidan för din skull, och för det andra att inte alltför många av dina studiekamrater har samma "plan"?

I så fall har jag två lösningsförslag till dig, det ena kräver (ytterst) lite framförhållning, det andra kräver lite mer framförhållning.


Lite framförhållning: Gå hemifrån fem minuter tidigare så hinner du fixa den där frukten utan panik och utan problem.

Lite mer framförhållning: Är det så att du alltid vill ha frukt med dig till föreläsning (och/eller till biblioteket)? I så fall kanske du skulle köpa en hel påse äpplen eller en klase bananer i samband med att du handlar middag nästa gång. Då har du frukt för hela veckan, utan att stressa och utan att ens behöva gå hemifrån de där minuterna extra tidigt. Du kan bara ta din frukt med dig och gå direkt till föreläsningen. Smidigt va?



Ta det här som en liten hjälp i det där att planera din tid, som är en av alla de där sakerna som studenttiden handlar om att lära sig. Lycka till!