Då har det blivit dags att på allvar önska ett gott nytt år. Jag gör det med balonger och raketer i följande lilla animerade hälsning.
Ha det nu riktigt bra allesammans, och var försiktiga med raketerna (åtminstone de verkliga, de animerade är inte så farliga...)
PS: Testa gärna vad som händer om du fortsätter klicka i animationen efter att ballongerna smällts.
lördag 31 december 2011
fredag 30 december 2011
Fredagssång till nyårshelgen
Jag har letat och letat efter någon nyårsrelaterad fredagssång till den här veckan. Någon annan än Happy New Year med ABBA tänkte jag, då alltså. Jag tycker nämligen att den är lite deppig. Refrängen är ju pigg och glad. Hyfsat. Texten i verserna är ju däremot allt annat än glad... Och är man nu en sån som jag som hör texten i en sång först av allt så kan det vara svårt att bortse ifrån.
... MEN, nu hittade jag ingen annan bra nyårssång. Så, alltså, gott folk håll till godo med ABBAs Happy New Year. Den kan, om inte annat, säga oss att det nya året kommer till oss alla, vare sig vi är ledsna eller glada.
... MEN, nu hittade jag ingen annan bra nyårssång. Så, alltså, gott folk håll till godo med ABBAs Happy New Year. Den kan, om inte annat, säga oss att det nya året kommer till oss alla, vare sig vi är ledsna eller glada.
torsdag 29 december 2011
Övrigt kulturrelaterat i bloggen
Cop Hause (modsklubb i Eslöv på 1960-talet)
Gonattsagor inifrån (sagoprojekt)
Lådan (revy)
Svensk Polis (tidskrift)
[Information till nytillkomna läsare, som inte kommit via sidan "Kultur i bloggen", denna lista innehåller diverse kulturrelaterade fenomen som omnämns här på bloggen, klicka på ett ord för att se de poster som berör just det. Bloggposten uppdateras kontinuerligt]
onsdag 28 december 2011
Syntax error
Inte bara nationer och andra geografiskt-politiskt avskilda områden har olika språk och dialekter, olika kulturer och subkulturer har det också. Själv är jag flerspråkig på det området, har exempelvis i ganska vuxen ålder tillägnat mig akademiskan. Sedan barnsben talar jag också både socialistiska och det min fru kallar "flytande frikyrkiska".
Det där handlar ju både om speciella ord, facktermer om man så vill, och om särskilda vändningar och uttryckssätt. Och förstås också om referensramar. Såväl teoretiska referensramar (begrepp, idéer, teorier) som erfarenhetsmässiga (för den som deltagit i exempelvis en demonstration eller ett bönemöte refererar de orden ofrånkomligen till något annat, och kanske mer konkret, än för den som inte gjort det, erfarenheten ger referensram).
Oftast betyder det att man har bättre, och mer exakta, verktyg för att förstå den som talar ett subkulturellt språk som man själv behärskar, än den har som inte behärskar just det språket. Men ibland kan det också resultera i syntax error.
För mig uppstod just ett sådant syntax error när jag hörde sången "Hjärtslag" av och med pingstpastorn Urban Ringbäck och hans fru Carina Ringbäck. I refrängen (som du kan höra om du går in här och klickar på provlyssna. Finns inte kvar, lyssna i stället på Spotify ) förekommer raden:
"bara en enda kropp, och ett enda stackars hjärta, som ska slå många hundra millioner slag"
Det var just formuleringen "en enda kropp" som ställde till det för mig. Det är ju en sån där standardfras som aktualiserar en hel begreppsvärld för den som talar flytande frikyrkiska. Det handlar om kyrkan/församlingen, om ekumenik och om kristen enhet. Om Kristi kropp som bild för just kyrkan, både den världsvida och den lokala församlingen. Och om de kristna som delar i Kristi kropp.
Och om man har hunnit slå in på den vägen i tolkningen så blir fortsättningen, "och ett enda stackars hjärta, som ska slå många hundra millioner slag", faktiskt, om inte obegriplig så i varje fall ordentligt förvirrande. Vem är hjärtat, liksom??? Och varför är det synd om henne/honom????
Hjärtat måste ju vara någon, eller några, med hyfsat central och vital position. Församlingsledningen och/eller pastorn? Njaej...det klingar inte riktigt rätt. Kanske snarare bedjare/förebedjare, då (pumpar liksom blod till övriga kroppsdelar). Ja, där ligger bilden mer rätt. Men varför stackars???
Nu framgår det ju, definitivt, av texten i helhet att "en enda kropp" i just det här fallet faktiskt inte ska förstås metaforiskt, utan som de helt konkreta kroppar som vi alla promenerar omkring med. Om att valmöjligheterna är många, men att man bara har ett liv och en kropp att förverkliga alla de många och kanske motstridiga ambitionerna i och med. Det medger jag utan omsvep. Men om man inte lyssnat till hela texten, utan bara snappat upp refrängen kan alltså ett syntax error uppstå.
Eller, context error, som jag kallar det ibland när krockar mellan olika referensramar och subkulturspråk orsakar förvirring, när man råkar ta fel på kontext liksom. Fast i just det här fallet uppstår alltså krocken inom en och samma subkultur och språkram.
Flerspråkighet kanske inte alltid gör allting glasklart, men det kan göra mycket ganska spännande! ;-)
Det där handlar ju både om speciella ord, facktermer om man så vill, och om särskilda vändningar och uttryckssätt. Och förstås också om referensramar. Såväl teoretiska referensramar (begrepp, idéer, teorier) som erfarenhetsmässiga (för den som deltagit i exempelvis en demonstration eller ett bönemöte refererar de orden ofrånkomligen till något annat, och kanske mer konkret, än för den som inte gjort det, erfarenheten ger referensram).
Oftast betyder det att man har bättre, och mer exakta, verktyg för att förstå den som talar ett subkulturellt språk som man själv behärskar, än den har som inte behärskar just det språket. Men ibland kan det också resultera i syntax error.
För mig uppstod just ett sådant syntax error när jag hörde sången "Hjärtslag" av och med pingstpastorn Urban Ringbäck och hans fru Carina Ringbäck. I refrängen (
"bara en enda kropp, och ett enda stackars hjärta, som ska slå många hundra millioner slag"
Det var just formuleringen "en enda kropp" som ställde till det för mig. Det är ju en sån där standardfras som aktualiserar en hel begreppsvärld för den som talar flytande frikyrkiska. Det handlar om kyrkan/församlingen, om ekumenik och om kristen enhet. Om Kristi kropp som bild för just kyrkan, både den världsvida och den lokala församlingen. Och om de kristna som delar i Kristi kropp.
Och om man har hunnit slå in på den vägen i tolkningen så blir fortsättningen, "och ett enda stackars hjärta, som ska slå många hundra millioner slag", faktiskt, om inte obegriplig så i varje fall ordentligt förvirrande. Vem är hjärtat, liksom??? Och varför är det synd om henne/honom????
Hjärtat måste ju vara någon, eller några, med hyfsat central och vital position. Församlingsledningen och/eller pastorn? Njaej...det klingar inte riktigt rätt. Kanske snarare bedjare/förebedjare, då (pumpar liksom blod till övriga kroppsdelar). Ja, där ligger bilden mer rätt. Men varför stackars???
Nu framgår det ju, definitivt, av texten i helhet att "en enda kropp" i just det här fallet faktiskt inte ska förstås metaforiskt, utan som de helt konkreta kroppar som vi alla promenerar omkring med. Om att valmöjligheterna är många, men att man bara har ett liv och en kropp att förverkliga alla de många och kanske motstridiga ambitionerna i och med. Det medger jag utan omsvep. Men om man inte lyssnat till hela texten, utan bara snappat upp refrängen kan alltså ett syntax error uppstå.
Eller, context error, som jag kallar det ibland när krockar mellan olika referensramar och subkulturspråk orsakar förvirring, när man råkar ta fel på kontext liksom. Fast i just det här fallet uppstår alltså krocken inom en och samma subkultur och språkram.
Flerspråkighet kanske inte alltid gör allting glasklart, men det kan göra mycket ganska spännande! ;-)
tisdag 27 december 2011
Skådespelare och regissörer (etc) i bloggen
[Information till nytillkomna läsare, som inte kommit via sidan "Kultur i bloggen", denna lista innehåller namnen på det skådespelare och regissörer etc som omnämns här på bloggen, klicka på ett namn för att se de poster som berör just denna/denne. Bloggposten uppdateras kontinuerligt]
måndag 26 december 2011
Så här på sluttampen av Jesu födelsedagsfirande...
... kan det vara på sin plats att varna för de som använder både Jesus själv, och firandet av Jesu födelse, för att promota saker som har noll och intet att göra med den Jesus vi möter i evangelierna.
Men vi gör det väl med humor? Både för att slippa att vara arga så här på julen, och för att det att stilla och vänligt, och med humor, påpeka absurditeten i makthavares påståenden är så mycket mer effektivt än alla arga utspel tillsammans.
Det gäller alltså Rick Perry, och hans presidentvalskampanj "Strong".
Här är hans kampanjvideo:
Och här är det underbara svaret:
Visst är det väl så? Rakt igenom och ända från början. Jag fäste mig särskilt vid det där "a guy that would do that, probably just washes Brad Pitt's car". Får mig osökt att tänka på det citat av Tomas Andersson Wij som Carl-henric Jaktlund återger i sin blogg:
"De som säger sig vara de mest troende känns ofta som de minst andliga. Jag tror ofta de som talar mest om Gud gör det för att de saknar Gud."
Sug på den ett tag!
Titta sedan gärna även på den här svarsvideon, något skarpare i tonen än ovanstående skämtvideo kanske, men det är en skärpa som både är befogad och blir som allra vassast just där den kärlek och nåd som det talas om riktas även mot Rick Perry själv. Inleds med en omformulering av Rick Perrys inledning: "We're not afraid to admit that we are Christians, but we don't think that being in a pew on Sunday is what makes you one"
Se och lyssna här:
Tipstack för de två första klippen i detta inlägg till Samuel Varg Thunberg
Men vi gör det väl med humor? Både för att slippa att vara arga så här på julen, och för att det att stilla och vänligt, och med humor, påpeka absurditeten i makthavares påståenden är så mycket mer effektivt än alla arga utspel tillsammans.
Det gäller alltså Rick Perry, och hans presidentvalskampanj "Strong".
Här är hans kampanjvideo:
Och här är det underbara svaret:
Visst är det väl så? Rakt igenom och ända från början. Jag fäste mig särskilt vid det där "a guy that would do that, probably just washes Brad Pitt's car". Får mig osökt att tänka på det citat av Tomas Andersson Wij som Carl-henric Jaktlund återger i sin blogg:
"De som säger sig vara de mest troende känns ofta som de minst andliga. Jag tror ofta de som talar mest om Gud gör det för att de saknar Gud."
Sug på den ett tag!
Titta sedan gärna även på den här svarsvideon, något skarpare i tonen än ovanstående skämtvideo kanske, men det är en skärpa som både är befogad och blir som allra vassast just där den kärlek och nåd som det talas om riktas även mot Rick Perry själv. Inleds med en omformulering av Rick Perrys inledning: "We're not afraid to admit that we are Christians, but we don't think that being in a pew on Sunday is what makes you one"
Se och lyssna här:
Tipstack för de två första klippen i detta inlägg till Samuel Varg Thunberg
lördag 24 december 2011
God jul!
Önskar er en skön julafton med en närbild på vårt julpynt! Vi har ingen gran, men väl en golvljusstake, som vi just i år har klätt med glitter och röda kulor. Och med ljus, förstås!
Ännu har julafton inte riktigt börjat, men den ligger i startgroparna!
Passar på att fundera lite kring vilka vintervärdar som ska avlyssnas nu under helg- och mellandagar. Vinter i P1 (en slags "lillasyster" till Sommar i P1) sänds med ett program dagligen från juldagen till nyårsdagen. Kanhända sänds det repriser också, jag har inte riktigt koll på det eftersom jag brukar lyssna på radio via nätet numera.
Årets vintervärdar är (i sändningsordning):
25 december: Fredrik Lindström
26 december: Mia Skäringer
27 december: Hans Rosenfeldt
28 december: Lena Andersson
29 december: Olof Wretling
30 december: Leif GW Persson
31 december: Tomas Sjödin
1 januari: Bodil Malmsten
För egen del kan jag säga att det är början och slutet som är mest givna. Fredrik Lindström, Mia Skäringer, Tomas Sjödin och Bodil Malmsten kommer jag definitivt att lyssna på. Hans Rosenfeldt och Leif GW Persson får ett varsitt "kanske", och Lena Andersson och Olof Wretling ett ännu något tveksammare "kanske".
Graden av intresse beror nog, för mig personligen, i första hand på om jag hört de aktuella värdarnas sommarprogram eller inte. De fyra jag är säker på att jag kommer att lyssna till har sammanlagt åstadkommit sjutton sommarprogram (om jag räknar rätt...), och jag har hört åtminstone hälften av dem.
När Bodil Malmsten gjorde sina första Sommar så var jag alldeles för liten för att sitta och lyssna på en radio... Jag ägnade mig mer åt att dyka (brukade knyta ett flöte i en sten eller en bit järnskrot och slänga i så att jag kunde dyka efter den, flötet var till för att föremålet skulle synas över sjögräset), eller fånga fiskar och andra smådjur med håv, än åt att ligga på bryggan under den perioden av mitt liv...
Men några av hennes senare program hör till de program som andäktigt avlyssnades och spelades in på kassett. Det gör även Fredrik Lindströms första sommarprogram, vill jag minnas. Däremot sändes hans senare sommarprogram, precis som Tomas Sjödins båda och Mia Skäringers enda, under den här nya, digitala, eran. Med bekvämt nedladdade podcasts istället för kassetter. En stor fördel rent praktiskt. Och inte minst en enorm fördel i att man inte riskerar att missa något som sägs medan man fumlar med att vända sida på bandet...
Fast lite, liite, charm och nerv i radiolyssnandet, och radiosparandet, har ändå gått förlorad i övergången till podcasten. Jag vill verkligen inte byta tillbaka! Att ha hela pratet med i det som kan sparas (att musiken inte ingår gör mindre tycker jag), och att dessutom slippa passa en viss tid (hela radioprogrammen, med musik och allt, går ju att lyssna till på SRs hemsida i 30 dagar efter sändning, och deras podcasts brukar finnas tillgängliga ännu längre), det är värt väldigt mycket. Men... nånting förlorades ändå när man inte längre behövde sitta klistrad vid apparaten, beredd med fingret på rec-knappen. Det är priset man betalar för förenklingar av livet, antar jag.
En radiorecorder. Minns ni dem?
Se där. Det måste vara ett bra urval av vintervärdar när de får mig att minnas hela mitt livs radiohistoria!
Är det någon av mina "kanske" bland Vintervärdarna som du tycker att jag verkligen, verkligen borde lyssna på, så får du gärna berätta det för mig! Och ni har god tid på er, jag har ju 30 dagar på mig att ta igen ett missat program. Minst.
Hursomhelst! En, på alla sätt, god jul, och en god långradiohelg (eller radiolånghelg?) tillönskas er härmed!
PS. Mer av Tomas Sjödin i radio kan ni få om ni lyssnar på "Tankar för dagen" i P1 (eller på webben) på fredagar t.o.m. v. 2 (och med början förra veckan). Bara ett tips.
Ännu har julafton inte riktigt börjat, men den ligger i startgroparna!
Passar på att fundera lite kring vilka vintervärdar som ska avlyssnas nu under helg- och mellandagar. Vinter i P1 (en slags "lillasyster" till Sommar i P1) sänds med ett program dagligen från juldagen till nyårsdagen. Kanhända sänds det repriser också, jag har inte riktigt koll på det eftersom jag brukar lyssna på radio via nätet numera.
Årets vintervärdar är (i sändningsordning):
25 december: Fredrik Lindström
26 december: Mia Skäringer
27 december: Hans Rosenfeldt
28 december: Lena Andersson
29 december: Olof Wretling
30 december: Leif GW Persson
31 december: Tomas Sjödin
1 januari: Bodil Malmsten
För egen del kan jag säga att det är början och slutet som är mest givna. Fredrik Lindström, Mia Skäringer, Tomas Sjödin och Bodil Malmsten kommer jag definitivt att lyssna på. Hans Rosenfeldt och Leif GW Persson får ett varsitt "kanske", och Lena Andersson och Olof Wretling ett ännu något tveksammare "kanske".
Graden av intresse beror nog, för mig personligen, i första hand på om jag hört de aktuella värdarnas sommarprogram eller inte. De fyra jag är säker på att jag kommer att lyssna till har sammanlagt åstadkommit sjutton sommarprogram (om jag räknar rätt...), och jag har hört åtminstone hälften av dem.
När Bodil Malmsten gjorde sina första Sommar så var jag alldeles för liten för att sitta och lyssna på en radio... Jag ägnade mig mer åt att dyka (brukade knyta ett flöte i en sten eller en bit järnskrot och slänga i så att jag kunde dyka efter den, flötet var till för att föremålet skulle synas över sjögräset), eller fånga fiskar och andra smådjur med håv, än åt att ligga på bryggan under den perioden av mitt liv...
Men några av hennes senare program hör till de program som andäktigt avlyssnades och spelades in på kassett. Det gör även Fredrik Lindströms första sommarprogram, vill jag minnas. Däremot sändes hans senare sommarprogram, precis som Tomas Sjödins båda och Mia Skäringers enda, under den här nya, digitala, eran. Med bekvämt nedladdade podcasts istället för kassetter. En stor fördel rent praktiskt. Och inte minst en enorm fördel i att man inte riskerar att missa något som sägs medan man fumlar med att vända sida på bandet...
Fast lite, liite, charm och nerv i radiolyssnandet, och radiosparandet, har ändå gått förlorad i övergången till podcasten. Jag vill verkligen inte byta tillbaka! Att ha hela pratet med i det som kan sparas (att musiken inte ingår gör mindre tycker jag), och att dessutom slippa passa en viss tid (hela radioprogrammen, med musik och allt, går ju att lyssna till på SRs hemsida i 30 dagar efter sändning, och deras podcasts brukar finnas tillgängliga ännu längre), det är värt väldigt mycket. Men... nånting förlorades ändå när man inte längre behövde sitta klistrad vid apparaten, beredd med fingret på rec-knappen. Det är priset man betalar för förenklingar av livet, antar jag.
Se där. Det måste vara ett bra urval av vintervärdar när de får mig att minnas hela mitt livs radiohistoria!
Är det någon av mina "kanske" bland Vintervärdarna som du tycker att jag verkligen, verkligen borde lyssna på, så får du gärna berätta det för mig! Och ni har god tid på er, jag har ju 30 dagar på mig att ta igen ett missat program. Minst.
Hursomhelst! En, på alla sätt, god jul, och en god långradiohelg (eller radiolånghelg?) tillönskas er härmed!
PS. Mer av Tomas Sjödin i radio kan ni få om ni lyssnar på "Tankar för dagen" i P1 (eller på webben) på fredagar t.o.m. v. 2 (och med början förra veckan). Bara ett tips.
fredag 23 december 2011
Fredagsdikt: Tomten
Såhär på lillejulafton, som denna dag kallas här nere i Skåne, eller "Dan före dopparedan" som den också kallas, så kan jag inte tänka mig någon mer passande fredagsdikt än Tomten av Viktor Rydberg, ursprungligen publicerad år 1881, i Ny Illustrerad Tidning.
TOMTEN
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
"nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta" ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro goda vänner.
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
TOMTEN
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
"nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta" ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro goda vänner.
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
torsdag 22 december 2011
Låtar, skivor, etc.
LÅTAR, SÅNGER, KOMPOSITIONER
1812 Overture
1812 Overture
Jag är underbar (även känd som Underbar, fan ta mig)
SKIVOR
Hymns of the 49th parallel
Jidishe Mame
Legendary shortcuts
Mr. Love & Justice
Workers Playtime
[Information till nytillkomna läsare, som inte kommit via sidan "Kultur i bloggen", denna lista innehåller sånger, skivor, kompositioner etc som omnämns här på bloggen, klicka på en titel för att se de poster som berör just denna. Bloggposten uppdateras kontinuerligt]
onsdag 21 december 2011
Språkpolisiärt sjukbesök: orsak och riskfaktor
… MS är en sjukdom som ännu är relativt outforskad. Forskarvärlden är relativt eniga om, och har ganska mycket på fötterna, när det gäller att det är en autoimmun sjukdom (även om det finns andra teorier också, så har de ännu så länge inte kunnat backas upp av forskningsresultat på något helt tillfredsställande sätt). Men det mesta annat är ännu mer eller mindre okänt, eller åtminstone omdebatterat. Och något botemedel finns ju heller inte ännu, även om det finns mediciner som kan bromsa eller sakta ner sjukdomsförloppet till viss del.
När man på något sätt lever med en sådan sjukdom, som vi ju gör i den här familjen i och med att Anna har den, så har man ju relativt ofta anledning att på olika sätt förhålla sig till nya rön. I samband med det har jag ofta både fascinerats och irriterats av många människors oförmåga att skilja på begreppen orsak och risk. Det är förvisso inte enbart i MS-sammanhang man stöter på det, man ser det nog överallt där folk som inte är medicinskt fackutbildade diskuterar sjukdomar och liknande, men för oss blir det ju oftast i sammanhang som rör MS som vi ser det.
Exempelvis har de geografiska skillnaderna i spridning av MS (vanligare på norra halvklotet än på södra) gett upphov till olika teorier om vad som påverkar risken för att utveckla MS. En teori går ut på att parasiter och parasitsjukdomar (som ju är vanligare på södra halvklotet än på norra) kan minska risken för att utveckla MS, genom att immunförsvaret helt enkelt hålls upptaget med annat än att bryta ner kroppsegen vävnad. En annan teori handlar om solljus (som de i söder ju har mer av än vi i norr) och D-vitamin, och att mindre mängder solljus, särskilt under uppväxten, och därmed lägre halter av D-vitamin, skulle öka risken för att utveckla MS. Etc. Etc.
Varje sådan teori om riskfaktor möts alltid av motargument som faktiskt gäller orsak, och därmed faktiskt blir ogiltiga i en diskussion om risker. Det kan heta till exempel:
"Teorin om solljuset är uppenbart inte sann, för jag växte upp i Florida och var utomhus hela dagarna som barn, och jag har ändå MS".
Vilket alltså vore ett giltigt argument om påståendet vore att brist på solljus, och/eller D-vitamin, orsakar MS, men blir ett nonsensargument mot det faktiska påståendet, om att det ökar risken. Om du korsar en starkt trafikerad väg är naturligtvis risken att du blir påkörd betydligt högre än om du promenerar på en liten grusväg någonstans, men det betyder ju inte att du inte kan bli påkörd på grusvägen också. Platsen är i det fallet en riskfaktor, men inte en orsak till en eventuell olycka.
Naturligtvis ska man alltid vara lite på sin vakt mot påståenden som drar alltför stora växlar på en statistisk samvariation. Om du kan visa statistiskt att förekomsten av parasitsjukdomar och förekomsten av MS samvarierar på så vis att det ena går ner när det andra går upp, så är det alltså bara just en samvariation du kan bevisa. Utifrån den samvariationen kan du givetvis resonera och spekulera kring samband, men något samband har du alltså inte bevisat*. Det är viktigt att hålla i minnet, i alla diskussioner som baseras på statistiska samvariationer (särskilt eftersom populärpressen tenderar att sätta likhetstecken mellan samvariation och orsak).
Däremot kan du inte argumentera mot ett påstående om en risk med hjälp av ett enda fall/exempel. Det kan du bara göra med hjälp av just statistik.
Nu kan man ju tycka att man inte kan begära av lekmän att de ska vara helt insatta i medicinska frågor och facktermer. Och det är givetvis alldeles sant. det kan man inte. Problemet i de här diskussionerna är bara att felslutet/nonsensargumentationen faktiskt kan undvikas helt utan att man vet det allra minsta om medicin. Det räcker att man förstår orden "orsak" och "risk" (som faktiskt inte är medicinska facktermer!).
Så, som en liten hjälp för dig att förhålla dig till diskussioner om medicinska risker i fortsättningen kommer här lite definitioner från Bonniers svenska ordbok:
risk: fara
orsak: det som ger upphov till en viss följd
------
* Lite förenklat: Om faktor A och faktor B samvarierar så KAN det betyda att A styr B, eller att B styr A, eller att både A och B styrs av en faktor C (eller C och D och E etc), som inte alls har mätts i undersökningen. Vilket det är kan du inte veta, bara gissa.
När man på något sätt lever med en sådan sjukdom, som vi ju gör i den här familjen i och med att Anna har den, så har man ju relativt ofta anledning att på olika sätt förhålla sig till nya rön. I samband med det har jag ofta både fascinerats och irriterats av många människors oförmåga att skilja på begreppen orsak och risk. Det är förvisso inte enbart i MS-sammanhang man stöter på det, man ser det nog överallt där folk som inte är medicinskt fackutbildade diskuterar sjukdomar och liknande, men för oss blir det ju oftast i sammanhang som rör MS som vi ser det.
Exempelvis har de geografiska skillnaderna i spridning av MS (vanligare på norra halvklotet än på södra) gett upphov till olika teorier om vad som påverkar risken för att utveckla MS. En teori går ut på att parasiter och parasitsjukdomar (som ju är vanligare på södra halvklotet än på norra) kan minska risken för att utveckla MS, genom att immunförsvaret helt enkelt hålls upptaget med annat än att bryta ner kroppsegen vävnad. En annan teori handlar om solljus (som de i söder ju har mer av än vi i norr) och D-vitamin, och att mindre mängder solljus, särskilt under uppväxten, och därmed lägre halter av D-vitamin, skulle öka risken för att utveckla MS. Etc. Etc.
Varje sådan teori om riskfaktor möts alltid av motargument som faktiskt gäller orsak, och därmed faktiskt blir ogiltiga i en diskussion om risker. Det kan heta till exempel:
"Teorin om solljuset är uppenbart inte sann, för jag växte upp i Florida och var utomhus hela dagarna som barn, och jag har ändå MS".
Vilket alltså vore ett giltigt argument om påståendet vore att brist på solljus, och/eller D-vitamin, orsakar MS, men blir ett nonsensargument mot det faktiska påståendet, om att det ökar risken. Om du korsar en starkt trafikerad väg är naturligtvis risken att du blir påkörd betydligt högre än om du promenerar på en liten grusväg någonstans, men det betyder ju inte att du inte kan bli påkörd på grusvägen också. Platsen är i det fallet en riskfaktor, men inte en orsak till en eventuell olycka.
Naturligtvis ska man alltid vara lite på sin vakt mot påståenden som drar alltför stora växlar på en statistisk samvariation. Om du kan visa statistiskt att förekomsten av parasitsjukdomar och förekomsten av MS samvarierar på så vis att det ena går ner när det andra går upp, så är det alltså bara just en samvariation du kan bevisa. Utifrån den samvariationen kan du givetvis resonera och spekulera kring samband, men något samband har du alltså inte bevisat*. Det är viktigt att hålla i minnet, i alla diskussioner som baseras på statistiska samvariationer (särskilt eftersom populärpressen tenderar att sätta likhetstecken mellan samvariation och orsak).
Däremot kan du inte argumentera mot ett påstående om en risk med hjälp av ett enda fall/exempel. Det kan du bara göra med hjälp av just statistik.
Nu kan man ju tycka att man inte kan begära av lekmän att de ska vara helt insatta i medicinska frågor och facktermer. Och det är givetvis alldeles sant. det kan man inte. Problemet i de här diskussionerna är bara att felslutet/nonsensargumentationen faktiskt kan undvikas helt utan att man vet det allra minsta om medicin. Det räcker att man förstår orden "orsak" och "risk" (som faktiskt inte är medicinska facktermer!).
Så, som en liten hjälp för dig att förhålla dig till diskussioner om medicinska risker i fortsättningen kommer här lite definitioner från Bonniers svenska ordbok:
risk: fara
orsak: det som ger upphov till en viss följd
------
* Lite förenklat: Om faktor A och faktor B samvarierar så KAN det betyda att A styr B, eller att B styr A, eller att både A och B styrs av en faktor C (eller C och D och E etc), som inte alls har mätts i undersökningen. Vilket det är kan du inte veta, bara gissa.
tisdag 20 december 2011
Författare som omnämns i bloggen
A
Douglas Adams
Gabriella Ahlström
Carl Jonas Love Almqvist
Ronny Ambjörnsson
Erik Amnå
H.C. Andersen
Claes Andersson
Henrik O Andersson
Paul Andersson
Nina Auerbach
B
Rob Bell
Harry M. Bernshoff
Erik Blomberg
Thomas Bodström
Nils Bolander
Eva Borgström
Pierre Bourdieu
Karin Boye
C
Björn Cedersjö
Agatha Christie
Gary Comstock
D
Stig Dagerman
Tage Danielsson
Joan Didion
Fjodor Dostojevskij
Arthur Conan Doyle
E
Carl-Emil Englund
F
Wasti Feldt-Johansson
Nils Ferlin
Loulou Forsell
Michel Foucault
G
John Grisham
H
Judith Halberstam
Radclyffe Hall
Carin Hammar
Alysia Harris
Susan E. Henking
Anne Holt
I
J
Carl-Henric Jaktlund
Jackie Jakubowski
Lena Johannesson
K
Franz Kafka
Theodor Kallifatides
Owe Kennerberg
Katarina Kieri
Søren Kierkegaard
Laurie R. King
Konfucius
L
Pär Lagerkvist
Ola Larsmo
Stieg Larsson
Åsa Larsson
Kerstin Lekare
Anna Maria Lenngren
Donna Leon
Mark Levengood
C.S. Lewis
John Ajvide Lindqvist
Ivar Lundgren
Camilla Läckberg
Frans Löfström
M
Svend Åge Madsen
Henning Mankell
Lina Mattebo
Katarina Mazetti
Val McDermid
Thomas Merton
Diane Wood Middlebrook
N
Håkan Nesser
Thomas Nydahl
O
Carol O'Connell
P
Göran Palm
Jessica Persson
Lewi Pethrus
Edgar Allan Poe
Ezra Pound
Ernst Prihm
Q
R
Douglas Adams
Gabriella Ahlström
Carl Jonas Love Almqvist
Ronny Ambjörnsson
Erik Amnå
H.C. Andersen
Claes Andersson
Henrik O Andersson
Paul Andersson
Nina Auerbach
B
Rob Bell
Harry M. Bernshoff
Erik Blomberg
Thomas Bodström
Nils Bolander
Eva Borgström
Pierre Bourdieu
Karin Boye
C
Björn Cedersjö
Agatha Christie
Gary Comstock
D
Stig Dagerman
Tage Danielsson
Joan Didion
Fjodor Dostojevskij
Arthur Conan Doyle
E
Carl-Emil Englund
F
Wasti Feldt-Johansson
Nils Ferlin
Loulou Forsell
Michel Foucault
G
John Grisham
H
Judith Halberstam
Radclyffe Hall
Carin Hammar
Alysia Harris
Susan E. Henking
Anne Holt
I
J
Carl-Henric Jaktlund
Jackie Jakubowski
Lena Johannesson
K
Franz Kafka
Theodor Kallifatides
Owe Kennerberg
Katarina Kieri
Søren Kierkegaard
Laurie R. King
Konfucius
L
Pär Lagerkvist
Ola Larsmo
Stieg Larsson
Åsa Larsson
Kerstin Lekare
Anna Maria Lenngren
Donna Leon
Mark Levengood
C.S. Lewis
John Ajvide Lindqvist
Ivar Lundgren
Camilla Läckberg
Frans Löfström
M
Svend Åge Madsen
Henning Mankell
Lina Mattebo
Katarina Mazetti
Val McDermid
Thomas Merton
Diane Wood Middlebrook
N
Håkan Nesser
Thomas Nydahl
O
Carol O'Connell
P
Göran Palm
Jessica Persson
Lewi Pethrus
Edgar Allan Poe
Ezra Pound
Ernst Prihm
Q
R
[Information till nytillkomna läsare, som inte kommit via sidan "Kultur i bloggen", denna lista innehåller de författare som omnämns här på bloggen, klicka på ett författarnamn för att se de poster som taggats med författarens namn. Bloggposten uppdateras kontinuerligt]
måndag 19 december 2011
Den här bloggposten innehåller nötkräm
"Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21000 barn under fem ås ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.
Den här bloggposten är mitt sätt att bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.
Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.
Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp."
foto: UNICEF/Pelle Bergström
---------
Notera: Texten som är citatmarkerad ovan är kampanjtext från Unicef. Att jag väljer att märka ut det så beror förstås inte på att jag inte tycker att jag kan stå bakom budskapet, utan på att jag vill vara tydlig med vad som är mina egna ord och vad som är någon annans ord, när jag skriver.
Den här bloggposten är mitt sätt att bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.
Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.
Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp."
---------
Notera: Texten som är citatmarkerad ovan är kampanjtext från Unicef. Att jag väljer att märka ut det så beror förstås inte på att jag inte tycker att jag kan stå bakom budskapet, utan på att jag vill vara tydlig med vad som är mina egna ord och vad som är någon annans ord, när jag skriver.
Hur många Skånetrafikenår är ett människoår?
Den 1 juni i år infördes kontantfri trafik i Skånetrafiken (alltså: från det datumet var det inte möjligt att köpa biljett ombord på bussar och tåg, åtminstone inte kontantbiljett. Tågbiljetter måste alltid köpas i förväg, bussbiljetter köps antingen i förväg, via SMS, eller med ett förladdat kort, så kallat Jojo Reskassa). I samband med det höjdes stadsbusspriserna* här i stan från 12 kr till 15 kr för en enkelbiljett (det vill säga en höjning med 25%!). Det talades visserligen inte så högt om den höjningen, men att den genomfördes var lite svårt att missa för den som brukar betala sina resor med Jojo Reskassa.
Den 11 december, också i år, genomfördes återigen en hyfsat stor höjning av priser hos Skånetrafiken, den här gången annonserades höjningen ordentligt, och motiverades med, dels, att man planerade stora satsningar (vilket väl kan tyckas vara ett OK skäl), OCH med att "priserna inte höjts på flera år".
På flera år????
I människoår räknat är det lite mer än ett halvt år från den 1 juni till den 11 december (6 månader och 11 dagar, blir nånstans mellan 0,52 och 0,53 år). Frågan som omedelbart infinner sig är förstås;
Hur många Skånetrafikenår går det på ett människoår?
-----------
* Priserna jag talar om är alltså i båda fallen priset på biljett köpt med Jojo Reskassa.
Den 11 december, också i år, genomfördes återigen en hyfsat stor höjning av priser hos Skånetrafiken, den här gången annonserades höjningen ordentligt, och motiverades med, dels, att man planerade stora satsningar (vilket väl kan tyckas vara ett OK skäl), OCH med att "priserna inte höjts på flera år".
På flera år????
I människoår räknat är det lite mer än ett halvt år från den 1 juni till den 11 december (6 månader och 11 dagar, blir nånstans mellan 0,52 och 0,53 år). Frågan som omedelbart infinner sig är förstås;
Hur många Skånetrafikenår går det på ett människoår?
-----------
* Priserna jag talar om är alltså i båda fallen priset på biljett köpt med Jojo Reskassa.
lördag 17 december 2011
Filmer, TV-serier och TV-program i bloggen
Agaton Sax och Byköpings gästabud
Legend, stoft och verklighet (dokumentär)
TV-serier/TV-program
Anna Pihl
Father Ted
The Muppet Show
Pushing Daisies
Reiseholdet (sv. Mordkommissionen)
Åh, Herregud! Om du som besökare/läsare har synpunkter och önskemål på de här listorna, så vill jag gärna veta det! Tycker du att filmerna ska delas in i dokumentärer och spelfilm, exempelvis? Någon annan indelning?Vill du ha någon tilläggsinformation efter titeln, till exempel årtal eller regissörsnamn? Andra synpunkter?
[Information till nytillkomna läsare, som inte kommit via sidan "Kultur i bloggen", denna lista innehåller de filmer, TV-serier etc som omnämns här på bloggen, klicka på en titel för att se de poster som taggats med just den filmtiteln/TV-serien etc. Bloggposten uppdateras kontinuerligt].
fredag 16 december 2011
Fredagsmusik: Santa Lucia
Såhär i Luciaveckan måste förstås fredagsmusiken bli Santa Lucia, ... här med ingen mindre än Malena Ernman. Håll till godo!
torsdag 15 december 2011
I'm back!
Datorstrulet som orsakade min frånvaro bestod i att min strömsladd/laddare till datorn gick sönder på tåget till mitt julbesök i Norrköping.
En helt otrolig historia i sig självt, faktiskt. Jag har två laddare (eller, jag borde nog säga hade...), en äldre som har åkt på lite stryk i sina dar, framförallt i samband med att en katt vräkte datorn i golvet när den stod på laddning och den (turligt nog!) landade med laddkontakten före. Sedan den incidenten har den laddkontakten haft svårt att sitta i ordentligt. Dessutom är den laddaren mer platskrävande eftersom sladden är längre.
Och så har jag, förlåt hade..., en ny, originalladdare, som fungerar, förlåt fungerade..., prickfritt, och som dessutom är liten och smidig. För att minimera både packning och besvär tog jag den när jag nu skulle resa iväg.
På tåget tänkte jag sitta och pyssla lite med mina databaser, och tänkte att, varför inte ha strömsladden i när jag nu kan det, så är ju batteriet fortfarande fullt när jag kommer fram... Sagt och gjort. Men efter någon halvtimme ser jag plötsligt att batterisymbolen har ändrats, från den som antingen säger "laddat" eller visar tid kvar till färdig laddning (och som är den som visas när laddsladden är i), till den som visar hur mycket batteritid som återstår (och som alltså är den som visas när sladden är ur och datorn drivs på batteriet).
Mystiskt, tyckte jag. Det där med att halka ur är ju inte den laddarens grej, det är ju den andra som gör det. En snabb koll visade att laddkontakten mycket riktigt satt säkert i datorn. Måste ju vara kontakten man sätter i eluttaget som lossnat på något vis då, tänkte jag, och sträckte ner handen för att rätta till den. Och fick en stöt i handen!
Upptäckte då att kontakten (som är lite mer komplex än en vanlig kontakt, eftersom den samtidigt är transformator) helt enkelt gått i bitar. Bara av att sitta i uttaget i Sj:s snabbtåg... Jo, nog tyckte jag att tåget skakade en del, men ändå...
Jag lyckades plocka loss den trasiga kontakten/transformatorn från uttaget utan att få fler stötar, men den var ju definitivt färdiganvänd. Har tagit hem bitarna, men tror inte mycket på att den går att laga.
Hursomhelst är jag ju hemma nu igen, och har därmed tillgång till den sämre laddaren (som nu har stigit i graderna och blivit den bättre, eller i alla fall den fungerande...), och dessutom till den stationära datorn.
Kort och gott: I'm back!
En helt otrolig historia i sig självt, faktiskt. Jag har två laddare (eller, jag borde nog säga hade...), en äldre som har åkt på lite stryk i sina dar, framförallt i samband med att en katt vräkte datorn i golvet när den stod på laddning och den (turligt nog!) landade med laddkontakten före. Sedan den incidenten har den laddkontakten haft svårt att sitta i ordentligt. Dessutom är den laddaren mer platskrävande eftersom sladden är längre.
Och så har jag, förlåt hade..., en ny, originalladdare, som fungerar, förlåt fungerade..., prickfritt, och som dessutom är liten och smidig. För att minimera både packning och besvär tog jag den när jag nu skulle resa iväg.
På tåget tänkte jag sitta och pyssla lite med mina databaser, och tänkte att, varför inte ha strömsladden i när jag nu kan det, så är ju batteriet fortfarande fullt när jag kommer fram... Sagt och gjort. Men efter någon halvtimme ser jag plötsligt att batterisymbolen har ändrats, från den som antingen säger "laddat" eller visar tid kvar till färdig laddning (och som är den som visas när laddsladden är i), till den som visar hur mycket batteritid som återstår (och som alltså är den som visas när sladden är ur och datorn drivs på batteriet).
Mystiskt, tyckte jag. Det där med att halka ur är ju inte den laddarens grej, det är ju den andra som gör det. En snabb koll visade att laddkontakten mycket riktigt satt säkert i datorn. Måste ju vara kontakten man sätter i eluttaget som lossnat på något vis då, tänkte jag, och sträckte ner handen för att rätta till den. Och fick en stöt i handen!
Upptäckte då att kontakten (som är lite mer komplex än en vanlig kontakt, eftersom den samtidigt är transformator) helt enkelt gått i bitar. Bara av att sitta i uttaget i Sj:s snabbtåg... Jo, nog tyckte jag att tåget skakade en del, men ändå...
Jag lyckades plocka loss den trasiga kontakten/transformatorn från uttaget utan att få fler stötar, men den var ju definitivt färdiganvänd. Har tagit hem bitarna, men tror inte mycket på att den går att laga.
Hursomhelst är jag ju hemma nu igen, och har därmed tillgång till den sämre laddaren (som nu har stigit i graderna och blivit den bättre, eller i alla fall den fungerande...), och dessutom till den stationära datorn.
Kort och gott: I'm back!
tisdag 13 december 2011
Tillfälligt avbrott.
På grund av tekniska problem kommer jag att vara datorlös i ett par-tre dagar, så min aktivitet här på bloggen kommer att vara sparsam en liten tid framöver.
Hoppas att ni kan ha trevligt här utan mig! ;-)
Hoppas att ni kan ha trevligt här utan mig! ;-)
Fiktiva karaktärer i bloggen
Tiffany Persson
[Information till nytillkomna läsare, som inte kommit via sidan "Kultur i bloggen", denna lista innehåller de fiktiva karaktärer som omnämns här på bloggen, klicka på ett namn för att se de poster där den karaktären återfinns. Bloggposten uppdateras kontinuerligt]
[Information till nytillkomna läsare, som inte kommit via sidan "Kultur i bloggen", denna lista innehåller de fiktiva karaktärer som omnämns här på bloggen, klicka på ett namn för att se de poster där den karaktären återfinns. Bloggposten uppdateras kontinuerligt]
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)