tisdag 31 augusti 2010
måndag 30 augusti 2010
Save the coffee boy...
Har roat mig med att göra lite "fan art" (eller nåt) à la Torchwood. Såg nämligen att det finns en organiserad kampanj för att skriva tillbaka Ianto (som dog i Captain Jacks armar i slutet av säsong 3) i serien. Kampanjen kallas omväxlande "Save Ianto Jones" och "Save the coffee boy – save the world". Bland annat har man skickat kaffe till BBC (med text som "Save coffee boy — bring Ianto back", och sånt), förutom att trycka upp t-shirtar och flygblad etc. Finns tydligen även en "shrine" i Cardiff (där Torchwood utspelar sig, och där Ianto dog), till minne av Ianto Jones.
Och sånt hysteriskt (nördigt) engagemang för något som är ren fiktion är ju alltid kul, därför gjorde jag en liten "kampanjposter" själv, med lite klippa och klistra i Filemaker.
Inte för att jag tror att Torchwood blir meningslöst utan Ianto – kan bli bra, kan bli sämre, men det handlar inte så mycket om Ianto tror jag, i så fall mer att man har ändrat hela gruppdynamiken genom att ta bort även Owen och Tosh.
Men...det är ju så kul med nörderi. Så här, alltså, min kampanjposter för "Save the coffee boy". Gjorde den ursprungligen på andra ledden (alltså liggande) i mitt tycke snyggare, men det fungerade inte här på bloggen (börjar faktiskt bli lite less på att högerkanten på ALLT grafiskt huggs av här på blogger... men men vad gör man). Klicka på den för att se en större version.
Obs. Jag har inte copyright på någon av bilderna. Detta är gjort enbart på kul.
Mer Janto (som är hardcorefansens sätt att skriva Jack + Ianto) kan ses i nedanstående video. Den innehåller enbart klipp från säsong 3 av Torchwood (och spoilervarning för den, förresten, videon avslöjar eller hintar om de flesta stora chockeffekterna i den säsongen), och är gjord till låten "Monster". En vacker och skickligt gjord fanvideo i mitt tycke.
För den som hellre vill se en Janto-video baserad på säsong 1 och 2 så finns en fin en här:
söndag 29 augusti 2010
The One and Only
Såhär när hösten kryper närmare känns det helt rätt med ett klipp föreställande kd lang sjungandes Cohens Hallelujah, från öppningsceremonin vid vinter-OS i Vancouver.
Hon har sjungit in den på skiva (redan 2004), titeln på skivan är Hymns of the 49th parallel. En coverskiva som är fantastisk som höst- och vintermusik. Lite meditativ och melankolisk sådär. För övriga låtar på den se här. Hör skivan på Spotify här, eller köp den på CDON här
Uppdatering: Bytte klipp. Det förra var visserligen vackert med ljusen i vintermörkret. Men man såg inget av kd, och hon är ju inte bara "the girl who looks lika a boy and sings like an angel", hon tål att tittas på också!
Hon har sjungit in den på skiva (redan 2004), titeln på skivan är Hymns of the 49th parallel. En coverskiva som är fantastisk som höst- och vintermusik. Lite meditativ och melankolisk sådär. För övriga låtar på den se här. Hör skivan på Spotify här, eller köp den på CDON här
Uppdatering: Bytte klipp. Det förra var visserligen vackert med ljusen i vintermörkret. Men man såg inget av kd, och hon är ju inte bara "the girl who looks lika a boy and sings like an angel", hon tål att tittas på också!
fredag 27 augusti 2010
Gamla ord blir som nya - förenkla språket!
Min fru använde ordet "beskäftig" i ett samtal på jobbet häromdagen, med höjda ögonbryn och frågande kommentarer som följd. Så säger väl ingen längre?
Det fick mig att fundera över hur mycket LÄTTARE (ja, faktiskt) det är att uttrycka vissa saker om man använder något av de "försvunna" gamla orden eller uttrycken. Ta t.ex. det kanske mest klassiska syftningsfelet, där "om" eller möjligen "utifall" är inblandat.
Kan exemplifieras med: "Om du är hungrig finns det färdigmat i frysen." (9 ord)
Nja. I verkligheten finns väl den där färdigmaten i frysen (eller inte) ganska oavsett hungernivå hos den som blir tilltalad. Hur undvika det syftningsfelet då? Antingen kan man uttrycka sig som så här: "Det finns färdigmat i frysen som du kan ta upp och äta om du blir hungrig." (16 ord) Korrekt, men lite långt. Eller så kan man ge det gamla "för den händelse" upprättelse. Såhär: "För den händelse du blir hungrig finns färdigmat i frysen." (10 ord)
Innebär det alltid en förenkling av språket att stryka ord och minska ordförrådet? Kanske inte…
Uppdatering 2010-08-28: Pratade med storasyster som sa att personalen i kassan på McDonalds kan vara så beskäftiga ibland. Helt utdött är kanske inte ordet...
tisdag 24 augusti 2010
Mer Billy
Och då menar jag alltså inte bokhyllan (även om vi skulle behöva mer Billy här hemma på den fronten också...), utan Mr. Bragg som jag skrev om i inlägget Skivminnen igår. Här är en annan av låtarna från Workers Playtime, nämligen She´s got a new spell, denna gång med en Billy i den unga ålder han var när det begav sig.
"The laws of gravity are very, very strict, and you are just bending them for your own benefit"
"She took the stars out of the sky, and baked them into a pie"
Här gör han för ovanlighets skull en slags dans/scenshow, snarare än att bara stå med sin gitarr, och även om han kanske inte är Let's dance material (tack och lov för det!), så är det ganska sött.
måndag 23 augusti 2010
Skivminnen
En av de allra första skivor jag köpte själv var Workers Playtime av och med Billy Bragg. Jag hade inte den blekaste aning om vem han var, men jag såg skivan i en secondhandaffärs fönster och blev helt förälskad i både det färgstarka (gula, framförallt) omslaget och titeln.
Och så såg alltså omslaget ut
Visst såg det kanske misstänkt maoistiskt ut, men det fick vara som det ville med det. Affären låg alldeles i närheten av huset vi bodde i, så jag gick förbi och sneglade på skivan några gånger innan jag faktiskt gick in och köpte den.
Och det var tur att jag gjorde det, för det är få skivor jag verkligen älskat så mycket från första stund och fortfarande gillar. Jag är en sucker för konceptet med en röst och en gitarr helt enkelt…
En av låtarna på skivan var Must I paint you a picture, som ackompanjerade mycken tonårsangst för mig. I klippet nedan sjungs den av en Billy Bragg som också blivit betydligt äldre sedan dess – men fortfarande gör det otroligt bra.
Dessvärre var det någon som försnillade LPn (jo, det var alltså en LP, så uråldrig är jag…) under min tid på studentkorridor. Men jag har köpt den igen, denna gång både i elektroniskt format (svårare att stjäla, tänker jag…) och på CD (jag är så gammaldags att det jag gillar vill jag ha i ett format som går att hålla i handen också…).
Och förstås, i dessa moderna tider: Här är spotifylänken för den som vill höra skivan i sin helhet:
Billy Bragg – Workers Playtime
UPPDATERAT: Och sådär 25 år efter detta skivinköp såg jag för första gången mannen i fråga live. Så värt! Bildbevis och text här
UPPDATERAT: Och sådär 25 år efter detta skivinköp såg jag för första gången mannen i fråga live. Så värt! Bildbevis och text här
söndag 22 augusti 2010
For the Bible tells me so
@Dreadnallen gjorde så mycket reklam för filmen For the Bible tells me so (som även visades på Stockholm Pride i år), både på Twitter och på sin blogg, så till slut fick jag ju lov att beställa den helt enkelt.... DVDn damp ner i brevlådan efter bara ett par dagar, otippat och imponerande med tanke på att den beställdes från Storbritannien, men semester pågick, så den fick vänta lite på att bli sedd.
...Men nu har vi alltså sett den. Och den är precis så fantastisk som @Dreadnallen sagt, och jag förstår för övrigt ivern att göra reklam för den, för man vill få alla man känner att se den så fort eftertexterna börjar rulla!
Jag hade läst eller hört lite om den tidigare också, och utgick ifrån att den var bara "den gamla vanliga historien" om hur fundamentalistiska sammanhang behandlar sina hbt-medlemmar illa (och får sina medlemmar att behandla de hbt-personer de har i sin familj och omgivning minst lika illa). Vilket förvisso är tragiskt på alla möjliga vis, och dessvärre förekommer alltför ofta och alltför mycket, men samtidigt känns som en vinkel på det där med religion och homosexualitet som man sett förut.
Och visst fanns det de bitarna också i filmen. I form av citat från företrädare för de organisationerna om inte annat. Bland de personer/familjer som porträtteras i filmen är det dock betydligt mer blandat och mindre svartvitt:
Det finns föräldrarna som gjort en helomvändning och tillsammans med sin homosexuelle son demonstrerar utanför "Focus on the family" (organisation som bland annat har antihomosexualitet på agendan), med budskapet att: "Ni säger att vi ska fokusera på familjen. Vi gör precis det. Därför stöttar vi vår son".
Det finns föräldrarna som kämpar med frågan och kommit till någon slags delvis förändring.
Det finns mamman som lydde sin pastors råd att ta avstånd från sin dotters homosexualitet, med följd att dottern bröt kontakten och kort därefter tog livet av sig. Mamman arbetade med frågan efter sin dotters död, och är nu aktiv i hbt-grupper, och stöttar andra unga hbt-personer, och säger att hon är glad att ha fått möjlighet att ge dem den fulla acceptans hon aldrig kunde/hann ge sin dotter, och säger också att hon är övertygad om att det är Gud som lett henne till de nya insikter hon idag har.
Det finns förstås också de familjer där det verkar ha gått ganska fort och lätt att komma till slutsatsen att den villkorslösa kärleken en förälder har för sitt barn är just villkorslös.
Det figurerar också biskopar – bland annat den namnkunnige Desmond Tutu – och rabbiner och andra företrädare för organiserad kristen och judisk tro.
...Men nu har vi alltså sett den. Och den är precis så fantastisk som @Dreadnallen sagt, och jag förstår för övrigt ivern att göra reklam för den, för man vill få alla man känner att se den så fort eftertexterna börjar rulla!
Jag hade läst eller hört lite om den tidigare också, och utgick ifrån att den var bara "den gamla vanliga historien" om hur fundamentalistiska sammanhang behandlar sina hbt-medlemmar illa (och får sina medlemmar att behandla de hbt-personer de har i sin familj och omgivning minst lika illa). Vilket förvisso är tragiskt på alla möjliga vis, och dessvärre förekommer alltför ofta och alltför mycket, men samtidigt känns som en vinkel på det där med religion och homosexualitet som man sett förut.
Och visst fanns det de bitarna också i filmen. I form av citat från företrädare för de organisationerna om inte annat. Bland de personer/familjer som porträtteras i filmen är det dock betydligt mer blandat och mindre svartvitt:
Det finns föräldrarna som gjort en helomvändning och tillsammans med sin homosexuelle son demonstrerar utanför "Focus on the family" (organisation som bland annat har antihomosexualitet på agendan), med budskapet att: "Ni säger att vi ska fokusera på familjen. Vi gör precis det. Därför stöttar vi vår son".
Det finns föräldrarna som kämpar med frågan och kommit till någon slags delvis förändring.
Det finns mamman som lydde sin pastors råd att ta avstånd från sin dotters homosexualitet, med följd att dottern bröt kontakten och kort därefter tog livet av sig. Mamman arbetade med frågan efter sin dotters död, och är nu aktiv i hbt-grupper, och stöttar andra unga hbt-personer, och säger att hon är glad att ha fått möjlighet att ge dem den fulla acceptans hon aldrig kunde/hann ge sin dotter, och säger också att hon är övertygad om att det är Gud som lett henne till de nya insikter hon idag har.
Det finns förstås också de familjer där det verkar ha gått ganska fort och lätt att komma till slutsatsen att den villkorslösa kärleken en förälder har för sitt barn är just villkorslös.
Det figurerar också biskopar – bland annat den namnkunnige Desmond Tutu – och rabbiner och andra företrädare för organiserad kristen och judisk tro.
Det de alla har gemensamt är att deras sammanhang och referensramar är trons. Den alltför klassiska motsättningen religion å ena sidan och homosexualitet å den andra som även progressiva krafter alltför ofta hänfaller åt, och som ger fundamentalisterna fullt monopol och tolkningsföreträde i frågor som rör tro, finns inte här. Osökt kommer jag att tänka på citatet (vars upphovsman jag tyvärr glömt):
"You ask me how I reconcile my faith and my transsexuality. And I have no answer. Because that's like asking a skydiver how he reconciles his skydiving with his parachute"
["Du frågar hur jag kan förena min tro med min transsexualism. Och jag har inget svar. För det är som att fråga en fallskärmshoppare hur han kan förena sin fallskärmshoppning med sin fallskärm."]
Mycket bra! Se den! Omedelbums!
Se trailer här! Eller gå till filmens hemsida
Dagens hushållstips!
Kan konstatera att ©Vanish fungerar även på kattkisslukt!
Det är ju lite problematiskt att inte ha egen tvättmaskin när man har katter som ibland får för sig att kissa på handdukar som ligger på golvet i badrummet och sånt. Vi hade inte mindre än fyra handdukar som var liksom tagna ur cirkulation på grund av att de kissats på, och tvättats (så snart det låtit sig göras när man först måste hitta en tvättstugetid), men ändå luktade kattkiss. Och det började kännas lite lätt löjligt. Är det meningen att man ska köpa ett lager handdukar på ikea och behandla dem som förbrukningsvaror?, liksom.
Efter att storasyster gjort mycket reklam för vanish under sommaren bestämde jag mig för att se om det kunde ta bort även "luktfläckar" så att säga. Och, jo, faktiskt, även den allra mest inkissade handduken blev helt luktfri med @Vanish i förtvätten. Bra för oss. Dåligt för ikea....
Dagens hushållstips är alltså: ©Vanish fläckborttagningsmedel fungerar även på lukter!
Det är ju lite problematiskt att inte ha egen tvättmaskin när man har katter som ibland får för sig att kissa på handdukar som ligger på golvet i badrummet och sånt. Vi hade inte mindre än fyra handdukar som var liksom tagna ur cirkulation på grund av att de kissats på, och tvättats (så snart det låtit sig göras när man först måste hitta en tvättstugetid), men ändå luktade kattkiss. Och det började kännas lite lätt löjligt. Är det meningen att man ska köpa ett lager handdukar på ikea och behandla dem som förbrukningsvaror?, liksom.
Efter att storasyster gjort mycket reklam för vanish under sommaren bestämde jag mig för att se om det kunde ta bort även "luktfläckar" så att säga. Och, jo, faktiskt, även den allra mest inkissade handduken blev helt luktfri med @Vanish i förtvätten. Bra för oss. Dåligt för ikea....
Dagens hushållstips är alltså: ©Vanish fläckborttagningsmedel fungerar även på lukter!
fredag 20 augusti 2010
Run along with Captain Jack...
Det har ju inte varit så mycket Torchwood och/eller Doctor Who och/eller Captain Jack här på ett tag... Så...varför inte börja den här morgonen med en ovanligt pigg Captain Jack fan-video från You Tube... Run along with Captain Jack, mina vänner ; )
torsdag 19 augusti 2010
Der Baader-Meinhof Komplex
Vi shoppade en hög filmer på DVD på semestern. En av dem var Der Baader-Meinhof Komplex. Äntligen fick jag alltså tillfälle att se den! Jag hade egentligen tänkt att se den på bio, hade till och med noterat i kalendern när den skulle ha premiär här, men sedan blev det inte av i alla fall. Lite för mycket att göra.
Samma grupp som skapade Der Untergang (en annan fantastisk film, har ni inte sett – se den!), har skapat även Der Baader-Meinhof Komplex, och det är märkbart. På ett positivt sätt. Samma levandegjorda historia (bara den lilla detalj att det röks överallt och hela tiden, som det ju gjorde då, ger en tidsbild). Samma teknik med att använda autentiska journalfilmer (Der Untergang) och nyhetsinslag (Der Baader-Meinhof Komplex), och med samma goda resultat för övrigt.
Dessutom: Samma bild av våldets absoluta vansinne. Även om detta våld har andra politiska förtecken och äger rum drygt tre decennier senare än det som porträtteras i Der Untergang. Faktiskt, och jag vet inte om det berodde på parallellerna mellan filmerna eller inte, så kom jag på mig med att fundera kring andra världskriget, och vad ett sådant tillstånd av terror och krig egentligen gör med människor, flera gånger under tittandet. Kan det vara en slump att de unga människor som hade så förvånansvärt lätt att rationalisera även dödligt våld, bland annat genom att förklara att vissa offer egentligen inte var människor, var barn under tredje riket och brinnande världskrig? Kan den anmärkningsvärda polisbrutaliteten även mot obeväpnade "vanliga" demonstranter förstås utan den bakgrunden? Eller är det faktiskt så att våld föder våld?
En annan sak filmen lyckades med var att trovärdiggöra den kult som uppstod runt gruppen, och den rockstjärnestatus de fick. Även om jag själv inte känt så för RAF eller Baader-Meinhof, varken före, under eller efter filmen, så gjorde filmens framställning det fenomenet både trovärdigt och delvis begripligt.
Se trailern nedan (ledsen att den är på tyska, men den engelska trailer jag hittade var alldeles för Hollywoodifierad för att alls göra filmen rättvisa), köp eller hyr sedan filmen och se den, om ni inte redan gjort det.
tisdag 17 augusti 2010
Semesterläsning: 1222 över havet
Ta en klassisk Agatha Christie-plot, med ett begränsat antal misstänkta, någorlunda begränsad geografisk utspridning, och en skarpögd iakttagare till hjälte som lägger ihop ett och ett och presenterar sina resultat i ett tal till alla misstänkta/berörda på slutet. Lägg sedan till att historien utspelar sig i nutid och att de inblandade är isolerade, insnöade och instängda av en storm, i ett hotell 1222 meter över havet (Finse 1222 för att vara exakt) i de norska fjällen. Krydda sedan med en terroristhistoria, och du har Anne Holts 1222 över havet (originaltitel: 1222).
Jag kan verkligen rekommendera den till den som undrar hur det blir om man låter den klassiska pusseldeckaren möta den nutida polisromanen. Anne Holt har överträffat sig själv, och hennes karaktärer, inte minst huvudpersonen Hanne Wilhelmsen, har fått mer djup och komplexitet, blivit mer tredimensionella helt enkelt. Något särskilt jag, som känt att Wilhelmsen blivit alltmer "platt" varefter serien fortlöpt, uppskattar.
Läs! Låna på bibliotek, eller köp
Jag kan verkligen rekommendera den till den som undrar hur det blir om man låter den klassiska pusseldeckaren möta den nutida polisromanen. Anne Holt har överträffat sig själv, och hennes karaktärer, inte minst huvudpersonen Hanne Wilhelmsen, har fått mer djup och komplexitet, blivit mer tredimensionella helt enkelt. Något särskilt jag, som känt att Wilhelmsen blivit alltmer "platt" varefter serien fortlöpt, uppskattar.
Läs! Låna på bibliotek, eller köp
Det verkliga Finse1222
torsdag 5 augusti 2010
Kan man blogga från iPoden tro...
Ja, det verkar i alla fall så. Men med viss risk för slintande på pyttetangenterna...
Däremot ser jag inte hur jag ska bifoga bild (bloggar via mail från iPoden - ett möjligt svar på frågan vad mailbloggande egentligen ska vara bra för, kanske).
Däremot ser jag inte hur jag ska bifoga bild (bloggar via mail från iPoden - ett möjligt svar på frågan vad mailbloggande egentligen ska vara bra för, kanske).
söndag 1 augusti 2010
På stranden...
...har vi faktiskt också hunnit vara en del. Systerdottern Pixie lånade mina "hoppa-tofflor" för en promenad i sanden. Gick kanske sådär. Men att ligga i sanden kan ju vara rätt mysigt det också...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)