Läste i Metro förra veckan att "Korven kommer ut ur garderoben". Läste artikeln i jakt på upplysningar om vad exakt korven kommer ut ur garderoben som. Ska det avslöjas att korv i själva verket är en grönsak, som fram tills nu levt förklädd till charkvara?
Nej, citatet som rubriken är hämtad ur kommer sist i artikeln, och lyder:
"Förr var det fult att säga att man gillade korv men nu har korven kommit ut ur garderoben."
Den som citeras är Christina Möller, ordförande i Korvakademin.
Nu är det ju så att det att "komma ut ur garderoben" inte alls handlar om att få förhöjd status, utan om att våga berätta och stå för vem man är (vilket förvisso blir lättare om det man är blir mindre tabuiserat, om det har direkt hög status är det däremot tveksamt om man kan säga att det nånsin fanns en garderob).
Det som Christina Möller menar är antagligen att korven sluppit ur skamvrån, eller möjligen att korvätarna numera vågar komma ut (som korvätare).
Skillnaden mellan begreppen/metaforerna garderob och skamvrå kan enkelt uttryckt sägas vara att man är i garderoben, för att slippa skamvrån.
Petigt, kanske, men som Konfucius sa: "Om språket inte är korrekt, menar man inte vad man säger".
Kan också tycka att det var ett grövre språkbrott av Metro att återanvända uttrycket i den skrivna rubriken än av Möller att använda det i en, som jag antar, talad intervju. När man pratar kan det ju gå lite fort ibland, och bli lite hur som helst, men när man skriver är det inte en ursäkt man har. Eller, för att fortsätta, med det polisiära språkbruket: I talspråket finns förmildrande omständigheter som saknas i skriftspråket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar