fredag 9 september 2011

En gammal sjömanskista, del VI

Sjätte delen i följetongen alltså:

"Den första dagen ute i Nordsjön hade varit lång som en evighet , tyckte sjömanskistan, men nu hade den nått sitt slut, och sommarnatten bredde sin skymning över den oändliga vattenöknen. Den blev en upplevelse, natten också, liksom dagen varit. Kistan var van att stå under ett svart tak, men här hade hon en omätlig rymd över sig och blinkande stjärnor, vart hon såg. Hon hade ett svagt minne av, att hon sett den synen en gång förr, på den tiden hon stått som fura i skogen, hundratals sjömil härifrån. Då hade vinden spelat sina melodier i hennes barr, nynnande och vekt under nätter som denna, men mäktigt och brusande, när höst- eller vinterstormar voro i farten. Härute till sjöss kände hon visserligen hur vinden svepte förbi, men några låtar hörde hon inte, troligen beroende på att hon inte längre hade några strängar, som den kunde sätta i dallring.


Antagligen hade hon slumrat till ett slag, ty hon märkte ingenting, förrän ett välbekant brus och kluckande hördes alldeles i närheten. En väldig skugga strök förbi henne, en mörk silhuett, som sträckte sig upp mot himmelen. Det var en brigg, som med alla segel tillsatta tyst gled fram i nattbrisen. Sjömanskistan kände en stor glädje genomila sig. Det var, som hade hon helt oväntat träffat på en god vän, en kamrat från sin forna värld. Följde blicken den väldiga segelmassan uppåt, ända upp till masttopparna, så var det, som om masterna snuddade vid himlavalvet. Intensivare än någonsin förr i sitt liv lyssnade hon till det svaga men lekfullt muntra forsandet kring fartygets stäv, där den skar upp sin fåra i det bläcksvarta vattnet. Men det hela varade inte mer än någon minut, och så hade briggen glidit in i nattskymningen."

..........

Första delen av den här spännande berättelsen hittar ni här, och alla delarna (i baklänges ordningsföljd, som det ju dessvärre blir på en blogg) hittar ni om ni klickar på Kring Sandhammaren (som alltså är titeln på den bok från 1946, skriven av Frans Löfström, som den här sannsagan är hämtad ut).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar