Hoppas det!

Läser i Skånskan att Stadsfesten i Eslöv, som anordnades i juni i år med anledning av stadens 100-årsjubileum, kan få repris kommande år. Eller, rättare sagt, just en repris vill man inte göra, för att inte riskera att folk kommer med alltför uppskruvade förväntningar. Och det är kanske klokt.

Däremot blir jag lite orolig när jag läser att det som framförallt ska behållas, det som Eva Hallberg kallar "grundkonceptet", är stora, namnkunniga artister.

Missförstå mig rätt: Det får gärna vara uppträdanden. Och artisterna får förstås gärna vara namnkunniga också (fast kanske inte enbart, jag gillade idén med amatörscenen också, "Eslövs talang 2011" som den kallades ).

Men det var inte artisterna som gjorde att jag föll som en fura när jag oplanerat passerade stadsfesten (läs mer om det här). Jag såg inte ens något av framträdandena, även om jag hörde en del av dem på avstånd (och satt utanför tältet med talangscenen ett tag).

Varenda stadsfestival, och liknande, med självaktning, samt så gott som alla utan självaktning, har artistuppträdanden. Och de (stadsfestivalerna, alltså) brukar lämna mig ganska kallsinnig. Det som var så fantastiskt med Stadsfesten, det jag hellre ser som grundkonceptet, var att det var en fest för alla. Blandningen på folk var det unika. Och visst, till viss del är det ju en fråga om vilken uppslutning man får, och inte nödvändigtvis något arrangörerna kan påverka. Men det handlar också om att se till att ha ett program som faktiskt riktar sig till, och inkluderar, alla.

Ett, av många, exempel ur årets program, som gjorde just det var programpunkten: "Pimpa din cykel eller rullator". Visst, man kunde tänkt sig att inkludera även rullstolar redan i programbladet, men att nämna rullatorer och cyklar tilsammans ger ändå signaler om att det är till för den som är hjulburen, helt oavsett hur den är hjulburen (och säger samtidigt att det inte handlar om motormekande, även om jag skulle tro att både den med elcykel och den med elrullstol hade varit välkomna att pimpa sina respektive fordon).

En annan viktig faktor är att engagera föreningslivet (och det tycker jag alltså att man gjorde i år, även om man alltid kan bli bättre). På så vis känner de som engagerar sig i föreningarna att stadsfesten är deras också.

Och så, förstås, att inte stirra sig blind på musikuppträdanden. Ha serveringar. Ha andra uppvisningar också (parkour från i år var ett bra exempel); här kommer ju förresten det där med föreningslivet in igen, för det är en punkt där de flesta föreningar (även de som inte har med musik att göra) kan hitta något att bidra med. Ha överhuvudtaget en bredd i programpunkterna (som i år), med både sådant man kan titta på, och sådant man kan delta själv i (så får alla en chans att vara deltagare, och inte enbart årskådare och åhörare).

Så: Hoppas på att andan från årets stadsfest får leva vidare kommande år (men bjud för all del gärna in artister också...).