Livets Ord och Pingstkyrkan Uppsala samarbetar för första gången någonsin läser jag i Dagen. Som en som var åsyna vittne till hur höga stridernas vågor gick emellan dem för bara ett par decennier sedan, så kan jag inte låta bli att känna en viss kluvenhet.
Å ena sidan, att fred och samarbete ersätter strid och konflikter är givetvis alltid en positiv sak.
Å andra sidan, att detta borde mana till viss eftertanke när det gäller de strider som är aktuella för dagen. Kanske kan den som du definierar som splittrare, avfälling från tron, eller vad det vara månde, idag, vara din samarbetspartner om 20-25 år? Om så är, borde det inte påverka hur du ser på honom eller henne redan nu? Kunde vi kanske försöka hoppa över onödig fientlighet nu, istället för att försonas i framtiden?
Lite grann känner jag inför det som jag kände inför mötet mellan Peter Hallsttöm och representanter för pingst, som jag skrivit om i bloggposten Sorg är kärlek som blivit hemlös.
Uppdatering 2011-03-22: Såg nu att jag missat att skriva att det var Pingstkyrkan Uppsala det gällde. Har rättat till det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar