onsdag 10 november 2010

Inte som andra män (del II)

Sitter just nu och bringar lite reda (förhoppningsvis...) i sparade artiklar, och snubblade då över ett par som jag hade glömt, men som fick mig att tänka på det där med manligheten inom frikyrkan ett varv till.

De första rörde det examensarbete* som Ulrika Stenlund och Anna Jonsson fick mångfaldsstipendium för vid Högskolan i Skövde vårterminen 2006, och som handlade om kvinnlighet och ledarskap inom pingströrelsen, vilket uppmärksammades av Sveriges Radio och Pingst.nu. Resultatet av arbetet var, i stark förenkling och förkortning, att de egenskaper som efterfrågas när pingstförsamlingar rekryterar ny pastor i stor utsträckning är sådana som brukar uppfattas som kvinnliga: mjukhet, en inriktning mot relationer, och att vara lyssnande och kommunikativ. Samtidigt var det kön man i regel helst ville ha på pastorn manligt. Bilden av en ideal pastor är kort och gott en ganska feminin man (inom parantes sagt uttrycktes också starkt avståndstagande mot kvinnor med maskulina egenskaper eller personlighet, idealet är helt enkelt feminint rakt över).

Den tolkning som görs, och som kanske lyfts fram mest i Sveriges Radios inslag om det, är att detta ju borde öppna för fler kvinnliga pastorer och föreståndare inom pingströrelsen. När det nu ändå är kvinnliga egenskaper som efterfrågas.

Och det är förstås en slutsats att dra. Men en annan är att det kanske helt enkelt är feminina män som efterfrågas. Det är den som ligger närmare till hands att dra för den som inte anser att maskulinitet automatiskt sitter ihop med män, eller femininitet med kvinnor.

I ljuset av det blev det ju ännu intressantare att den intervju med Mats Särnholm från Karlstad Pingstkyrkas hemsida (vet inte när den publicerats, men min utskrift är från juni 2009) som jag sedan plockade upp för att sätta in i databasen, beskrev Gud som en man med kvinnliga drag. Uttryckligen så faktiskt. Det står: "Han beskriver Gud som en person, en man med kvinnliga drag, rakt igenom god, ständigt närvarande i alla vardagliga situationer"

Wow. Den feminine mannen är alltså inte bara den ideale pastorn, utan även bilden av Gud. Nu är jag förvisso medveten om att Mats Särnholm bara är en person, om än pingstpastor och föreståndare i en pingstförsamling. Men något tycker jag ändå att det säger att det kan uttryckas på det tydliga sättet i en presentation av församlingsföreståndaren på församlingens hemsida (det var alltså kontexten för intervjun), utan att det, uppenbarligen, upplevs som kontroversiellt.

Tyvärr finns inte intervjun med Mats kvar på Karlstad Pingstförsamlings hemsida,
antagligen för att församlingen nu har en annan föreståndare,
så jag ger er en skärmdump av inledningen av den istället för en länk. 


Man kan sätta detta i relation till det jag skrev tidigare, om att normerna i frikyrkan i allmänhet innebär, om inte kvinnlighet, så i alla fall omanlighet (den nedtonade aggressiviteten, nykterhetsidealet, ett sexideal som innebär avhållsamhet utanför äktenskapet, känslosamheten o.s.v.). Och det kan till viss del förklara det. Om idealet för alla män är ganska feminint/omanligt så blir det, på sätt och vis, logiskt att sätta den ribban ännu högre för den som ska vara ledare. Och kanske blir det också logiskt att se Gud som den ultimate feminine mannen.

Samtidigt tycker jag inte att det räcker riktigt hela vägen som förklaring. På något sätt och i någon mån har helt enkelt den feminine mannen blivit ett starkt ideal inom frikyrkan, eller åtminstone inom pingströrelsen, även bortom moralregler.

Och det ser jag inte alls något fel i (möjligen ser jag ett problem i att uppmuntra män att bryta mot könsnormerna i samhället, men ogilla att kvinnor gör det, men det är en annan sak). Verkligen inte. Tror bara att det vore väldigt mycket bättre om man blev medveten om det och vågade stå för det. Som jag har skrivit flera gånger tidigare tror jag bara det är så man kan bli kapabel att möta nya och andra människor.

Läs gärna DEL I också

------
* Jag har letat efter arbetet på webben för att kunna länka till det, men tyvärr ännu så länge utan framgång. Jag har själv fått det på mail från Ulrika en gång i tiden, men vet inte om jag tycker det känns ok att lägga ut någon annans arbete på webben. Så tyvärr... tills vidare ingen länk, men hittar jag en kommer jag att uppdatera bloggposten genast. Och skulle ni hitta det: Läs gärna, för det är mycket intressant! Och hojta sen till om länken till mig...

2 kommentarer:

  1. Ja du. Det här inlägget (och det första i "serien") var väldigt tankeväckande för mig. På det bästa sättet, dvs vare sig tankar jag tidigare mött lr tänkt och tagit ställning för eller mot utan nya tankar, som när jag får syn på dem känns just nya - men samtidigit bekanta - du gör tydligt nått jag käner så väl igen men inte fått struktur på. Tack! Ska grunna vidare på detta och spana fortsatt

    SvaraRadera
  2. Tack! Roligt att höra att jag inte bara sparkar in öppna dörrar ; )

    SvaraRadera