Glad pride, kära pingstvänner!

Tittar lite på webbsändningar från Nyhemsveckan. För de som undrar vad det är kan jag förklara att det är lite som pingstvännernas pridefestival, fast utan parad (såvitt jag vet). Alltså en vecka då pingstvänner från hela landet träffas, har möten/seminarier och går på konserter. Enligt vad jag hört från andra är det särskilt då man tar på sig sina djärva kristna t-shirtar och så också. 

Jag var aldrig så "konferensfrälst" under min tid som pingstmedlem, jag var på någon musiktillställning i Scandinavium och på en ungdomskonferens i Jönköping 1988, men det är nog det hela. Varken Hönö eller Lappis, eller alltså Nyhem, var för mig något att prata om och längta till nästan hela året. Men jag tror jag kan förstå mekanismen. Om inte annat utifrån parallellen till just Pride, som ju också handlar om att träffas och diskutera aktuella frågor, utbyta erfarenheter, spegla sig i andra som har liknande liv, träffa folk och, ja, ha kul. Och jag känner många idag som har ett förhållande till Pride som påminner mig om forna pingstbekantas förhållande till Nyhem. 

Och det tar mig, osökt…, till vad som slog mig när jag tittade på lite olika möten och seminarier där på webbsidan. Det är väldigt, väldigt "pingstigt". Det första, rent konkreta, som jag tänkte på i den vägen var att det verkade vara nästan regel* att ha förbön med handpåläggning för predikanten/bibelstudleledaren innan han/hon skulle tala. Sympatiskt, i och för sig. Men inget jag någonsin sett praktiserat i en församling.** Jag fick liksom lite känslan att det var ett sätt att verkligen passa på att ha "härliga bönemöten" så ofta som möjligt när det nu var Nyhem. Det verkade också, av det jag tittade på, vara påfallande vanligt med eftermöten (även om jag inte tror att jag hörde någon använda det ordet just). Kanske av lite samma skäl, kan jag tänka. Därutöver var det kanske saker som var lite svårare att sätta fingret på, i alla fall utan att göra någon djuplodande socialantropologisk analys, som sätt att prata, kroppsspråk etc. 

Är det så – ni som vet – att man på Nyhem liksom tar i från tårna och lever ut sin pingstighet, mer än man, av olika skäl, gör i sin hemförsamling? Är det på grund av en "en-gång-om-året"-känsla (alltså: detta händer bara en gång om året, så det gäller att passa på)? Eller beror det på att det är ett så mycket större sammanhang? De flesta pingstförsamlingarna ute i landet är ju trots allt inte storstadsförsamlingar med flera tusen medlemmar. Lite som skillnaden mellan den lilla RFSL-avdelningen i den medelstora svenska staden och Pride Park/Pride House?  

Det mesta av inom-frikyrklig diskussion om frikyrklig subkultur som jag har sett handlar om att man måste försöka göra sig av med subkulturen för att nå nya människor. Jag tror faktiskt tvärtom. Subkulturen kommer alltid att finnas där. Den kommer inte alltid att se likadan ut, men den kommer att finnas. Och så länge de som ingår i den har svårt med den, skäms lite för den rent av, så kommer de också att ha svårt att på riktigt möta nya människor. Vi måste stå stadigt i oss själva för att kunna möta andra. Därför, kära pingstvänner, skäms inte, var stolta, lev ut. Var samtidigt medvetna om att kristen tro inte är synonym med det svenska frikyrkliga kulturarvet, utan kan se ut, och ser ut, på många olika sätt. Så kommer ni att kunna möta nya människor, utan att känna er hotade. 

Jesus sa att vi skulle älska vår nästa som oss själva. Det förutsätter faktiskt att vi älskar oss själva, med allt vad vi är. Därför vill jag önska er en riktigt glad Pride, svenska pingströrelse! Pingstpride är kanske slut för i år, men det kommer ju fler år (och dessutom pågår ju Hönö och Lappis fortfarande). 

* Disclaimer: Jag har inte systematiskt tittat igenom alla webbsändningarna så jag vet inte om det faktiskt var en regel rakt igenom, på alla möten, eller om det var bara på de jag råkade titta på. 

** Jo, visst brukar man väl be även för predikanten/talaren i inledningsbönen, i kontexten av att be för mötet, men det är ju lite på ett annat sätt. Inte konkret förbön på det viset. 

Andra bloggar 

om lappis och konferensande 

om nyhem och frikyrklig subkultur 

Uppdatering 2010-07-16: Göran Hägglund kommer inte till  partiledardebatten på Stockholm Pride i år. Enligt uppgift för att han valt att lägga sitt sommartal på Öland. I bekväm anslutning till en annan frikyrkoprideanläggning, Löttorp, en plats där han är sommarboende. Det är helt förståeligt att han väljer sin egen subkulturs Pride före en annans, men kanske skulle han möta större förståelse i bredare lager om han förklarade just det.

Uppdatering 2011-01-13: En större vi-känsla vill Nyhemsveckan 2011 skapa, läser jag i Dagen idag. Låter väl inte helt fel. Får passa på att önska pingstvännerna en trevlig Pride även i år!

Uppdatering 2014-06-16: Somliga av länkarna här har hunnit bli "brutna", ledsen för det!