Denna bloggpost är egentligen en tweet*...

Först flaskexemplet i sin helhet:

”Ett exempel må förtydliga det sagda.

Kriminalpolisen i en stad vid Norrlandskusten har från Finland fått meddelande om att två farliga förbrytare begivit sig över Bottenhavet och förmodligen härjar på den svenska kusten. En spaningsstyrka rycker ut. Man finner, att en sportstuga blivit plundrad och att tjuvarna härvid bemäktigat sig ett par gevär med ammunition. Likaledes befinnes det, att en roddbåt i sportstugans närhet försvunnit. Den stulna roddbåten anträffas på en ö. Troligen uppehåller sig tjuvarna alltså på ön. Spaningsstyrkan landstiger och drar fram genom terrängen. Befälhavaren går längs ena strandkanten. Plötsligt kastar han sig handlöst ner bakom en sten och söker skydd. Han har sett en man, som riktat ett gevär mot honom. Han väntar på visslande kulor, men ingenting sker. Då tittar han försiktigt upp utan att kunna se någon. Slutligen reser han sig och undersöker noga terrängen. Det enda som avviker från klippor och stenar är en pilsnerflaska, som ligger med mynningen riktad mot honom. Ögat har förmodligen inregistrerat mynningens runda form, och denna form svarade mot ett moment i den beredskap befälhavaren byggt upp under spaningens gång: gevärsmynningen som han väntar sig att få se.”  (Religionen och rollerna, s. 48)

Sen applicerandet av rollbegreppet på det exemplet:

"Varseblivning innebär emellertid även en påbörjad aktivitet. Säger vi att överkonstapeln i fråga föreställt sig en beväpnad motståndare, inställer sig lätt tanken på att han gjort sig ’en bild’ av denne. tillgänglig blott för den inre blicken, men snarare har han kanske låtit den egna organismens muskler, senor o. s. v. inställas så som vore han ’den andre’ och därefter ställt om dem till ett adekvat svar på ’den andres’ rörelser. Han har upptagit ’den andres roll’, spelat den på försök mot sig själv och besvarat den, allt under det han gått fram i terrängen, ända till dess att registreringen av den runda formen plötsligt exterioriserat ’den andre’. Denne upphör då att vara en föreställd person för att bli ett varseblivningsinnehåll, ’mannen med geväret’, och mot denne spelar nu överkonstapeln sin roll, d. v. s. söker betäckning.

Som vi ser av vårt exempel är varseblivningen icke ett passivt registrerande, den är en aktivitet, en tolkning, fastställandet av en mening, som även innefattar kunskap om hur man skall komma till rätta med det upplevda. Den fullständiga varseblivningen
innesluter en svarstendens" (Religionen och rollerna, s. 50)

(* För att slippa dela upp dessa citat i en massa tweets lägger jag dem här, och kan då använda blogglänken i en enda tweet]