... var kom idén ifrån?
Om du känner till historien om Stockholm Karisma Center så vet du antagligen att det som framförallt fick uppmärksamhet i media när det begav sig var uppmaningen till medlemmarna att ta banklån för att skänka pengar till församlingen.
Det var uppseendeväckande, och idén verkade helt tagen ur luften, såvitt utomstående kunde förstå. Och ingen från pingströrelsen klev ju fram och påstod något annat heller.
Men var idén så ny och unik för Karisma egentligen?
För att ta reda på det behöver vi göra som i posten om Knutby, nämligen backa bandet lite.
I september 1989 blev en dom i regeringsrätten stor förstasidesnyhet i Dagen 1989-09-13 och 1989-09-16). Det var en medlem i en församling i Torsby som blivit eftertaxerad när det visade sig att hen tagit ett banklån i eget namn, och sedan lånat ut pengarna räntefritt till sin församling. Räntan på lånet, som hen ju betalade själv, hade hen sedan på sedvanligt sätt dragit av på skatten. När detta kom till skattemyndighetens kännedom blev avdragen underkända, och personen ifråga eftertaxerad. Beslutet överklagades, men regeringsrätten gav skattemyndigheten rätt. Avdragsrätten för räntan på lån för privatpersoner var aldrig tänkt att användas för att finansiera föreningar genom att så att säga vidarebefordra privata lån till dem.
Detta slog alltså ned som en bomb i Dagen och pingströrelsen, enligt Dagen var modellen utbredd inte bara i frikyrkan utan också i idrottsrörelsen. Som belägg för och konkret exempel på förekomsten i idrottsliga sammanhang tog man golfklubbars praxis att låna ett antal tusen av den som ville bli medlem, och sedan återbetala det lånet när eller om medlemmen gick ur klubben.
Nu låter det förvisso mer som en depositionsavgift, satt högt för att garantera att golfen skulle förbli en rikemansbandy, än som ett lån i vanlig mening. Det var nog inte heller vanligt att medlemmen i golfklubben hade lånat i bank till den depositionen. Men låt gå.
Lösningen presenterades av en pingstmedlem och tillika skatteexpert som att hellre SKÄNKA lånade pengar till församlingen.
Och då med fördel låta många medlemmar låna (jämförelsevis) mindre belopp, och skänka till församlingen, snarare än att några få lånar, och vidarebefordrar, större belopp.
Börjar det låta bekant nu?
Skatteexperten och pingstmedlemmen i artikeln ovan reste runt i pingstförsamlingar i hela landet och presenterade sin låna-för-att-skänka-modell. Inte bara i samband med domen i regeringsrätten.
Pingströrelsens egen bank (ja, vid den här tiden hade man en sådan, Samspar, den omstrukturerades/avvecklades 1999, men på senare år har röster nu och då höjts för att omstarta den, se exv) hakade också på modellen och gav medlemmar som lånade för att skänka till församlingen en något förmånligare låneränta än övriga lånekunder, det framkommer i en artikel i Dagen 10 april 1990, av grundaren Sverre Larsson.
De som senare skulle bilda Stockholm Karisma Center hade alltså blivit undervisade om den här idén …. av, och i, pingströrelsen. Genom husorganet Dagen om inte annat, men säkerligen också genom besök av skatteexperten i den egna församlingen, genom lånepraxisen i rörelsens bank, och genom att snacket gick i rörelsen.
Gåtan löst.
PS. Stockholm Karisma Center var inte heller den första pingstförsamlingen som tog sig just det namnet. Pingstförsamlingen i Stavanger, Norge, omvandlades 1988 till "Karisma Senter". Pastorn, Arnfinn Clementsen, skrev en bok om processen från vanlig pingstförsamling till Karisma Senter, som översattes till svenska,, och gavs ut i Sverige av Evangeliipress, Kan etablerade församlingar förnyas? (1990) Han, och församlingen, figurerade också i artiklar i Dagen. Var man, som de ledande i Stockholm Karisma Center, unga pastorer i den svenska pingströrelsen i slutet av 1980-talet kände man helt säkert till Stavanger Karisma Senter. Om nu någon undrar var namninspirationen för Stockholm Karisma Center, och kanske en del annan inspiration också, kom ifrån alltså.
Kommentarer
Skicka en kommentar