Tänkte att jag skulle utveckla den lite här.
Resonemanget är alltså ungefär att (just min version av) kristendomen är inte en religion, dvs en särskild lära, utan en relation (med Gud/Jesus), och det är just det som är unikt med min tro. Att den är relation, inte religion.
Den givna invändningen är:
OK. Fint för dig att du har en gudsrelation, men hur vet du att det är unikt med just din religion? Att alla människor i andra religioner som menar sig ha en gudsrelation helt enkelt ljuger eller har fel.
*Vår tänkta samtalspartner skruvar på sig* Men, alltså, en gudsrelation är ju inte möjlig utan Jesus! Hans försoningsdöd är ju vad som har återupprättat kontakten mellan människa och Gud!
På det svarar vi: Intressant! Och vem eller vad är det som säger att det är så? Ah, visst, det är ju den *lära* eller teologi, det vill säga *religion*, som du tror på...
Så...det enda argumentet för att du egentligen inte alls har en religion utan en relation är ...drumroll... din religion...
Funny that.
För mig är relation och religion inte i konflikt med varandra.
SvaraRaderaJag har en Gudsrelation och det hör onekligen hemma inom området religion!
Kram!
Mi
Kram!
SvaraRaderaReligion är ju i grunden relation men även med alla andar troende. Jag tror detta ed relation är ett symptom på vår individualism när vi alla ska liksom sväva i rymden helt lösgjorda från alla relationer utom JAG och gud. Ungefär så. Kaela sätter förstås huvudet på spiken religiion är relation med Gud och med varandra, men din irritation kanske är densamma som min: förnekandet av historien och varandra. Typ "jag är inte fot alltså hör jag inte till er fötter." "Jag är en underbart speciell lilltå i djup egen relation med hjärnan-inget annat!"
SvaraRaderaAlma-Lena som plötsligt blivit unknown.
Radera