Gabriel,
En gång för mycket länge sedan, var du en alldeles ny liten bebis som fick en alldeles ny spjälsäng från IKEA. Den skruvades ihop av de tre musketörerna.
Också kända som din mor och dina två gudföräldrar.
När sängen stod monterad och klar fanns tre muttrar över. En var till oss tre. Din mor deklarerade att denna mutter skulle bli tecknet som Gabriels beskyddare bar, och svor att uppfostra dig med vetskapen om att närhelst du behöver hjälp ska du söka efter någon som bär detta tecken.
Och vi har alltså burit varsin spjälsängsmutter med oss i nitton år, som tecken på att vi haft äran att vara dina beskyddare.
En pojke med tre teckenbärande beskyddare är en särskilt magisk liten pojke, det förstår ju vem som helst. Och ett av dina första ord var just "maggish", vilket lät som ett mer poetiskt sätt att säga "magi". Men i din vokabulär syftade det på musik. Du tultade bort till CD-spelaren och beordrade fram maggish! när du ville höra musik.
Så att du senare valde att ägna dig åt, och utbilda dig inom, just det magiska maggish, kom inte som någon överraskning för oss.
Att det sedan har blivit matkonsten som står i fokus för dig ändrar egentligen ingenting. Vi är övertygade om att du kommer att skapa maggish vad du än gör!
Och idag, Gabriel, överlämnar vi ett av våra beskyddartecken till dig, som ett bevis på att du nu blivit stor nog att ta hand om dig själv.
Men notera! Du får bara en mutter. Den andra finns kvar hos oss, som ett tecken på att vi, även när du blivit stor, finns kvar för dig om du behöver oss!
Gratulerar till studentexamen!
PS. Om du följer mig på Instagram känns det här inlägget säkert bekant... Men eftersom ganska många i bekantskapskretsen INTE hänger där så lägger jag det här också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar