Har sett ofta, lite för ofta, att människor säger/skriver "föröva" när de menar "beröva". Det förvånade mig enormt första gången. med tanke på hur mycket ovanligare ordet "föröva" är jämfört med ordet "beröva". Hur är det möjligt att känna till det ordet, om man (såvitt det verkar) *inte* känner till det vanligare "beröva", liksom?
För, nej, det verkar inte handla om en vanlig sammanblandning av begrepp. Alltså att man använder båda orden, fast förväxlar dem med varandra och därför använder dem vid fel tillfällen. Det verkar snarare som att man bara använder det ena, och alltså antagligen endast känner till det.
Det är faktiskt ganska obegripligt.
Något som däremot inte alls är obegripligt är orden som det handlar om. I alla fall inte om man tittar närmare på dem, så låt oss göra det.
Att föröva handlar om brott, och är släkt med substantivet förövare. Den som förövar ett brott är brottets förövare, helt enkelt. Det ska tänkas i delarna för-öva. Alltså att öva, eller utföra, något.
Att beröva är däremot släkt med verbet röva, vilket betyder att ta eller stjäla. Det ska tänkas i delarna be-röva, där röva alltså betyder det vi nyss förklarade, och prefixet be visar att det finns ett objekt, eller om du hellre vill, ett offer. Den som något rövats ifrån har berövats detta.
Titta! Jättelätt ju! När man bara dissekerar orden litegrann.
För säkerhets skull tar vi det igen, i en ultrakort version:
Den som berövar någon dennes egendom, eller liv, har därigenom förövat ett brott.
Nu kan du också skilja på det, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar