Jag skrev ju häromdagen om vampyrer, som enligt systerdottern är "helt ofarliga för vitlök". Nu är det inte bara vampyrer som är det, utan även jag (och systerdottern också, faktiskt).
Det kan vara lite trist i ett land som sätter likhetstecken mellan spännande nya matkulturer och vitlök. Och mellan spännande mat och vitlök öht. All mat som i Sverige uppfattas som exotisk, kryddas i Sverige (men, nota bene, tämligen ofta ENDAST i Sverige) med vitlök. Gick exempelvis med en tysk vän – som älskar både salami och vitlök – i en svensk mataffär och såg hennes förvirring och förvåning inför att något som rubricerats som "ÄKTA tysk salami!" var just vitlökskryddad (som hon sa: "Jag älskar både vitlök och salami, men varför skulle man blanda!? I tysk salami, som den är känd i Tyskland, gör man det i varje fall inte!"). Jag förklarade för henne att i Sverige är alla andra nationalitetsbeteckningar än "svensk" på mat helt enkelt en synonym till vitlök, ju mer vitlök desto mer "äkta" är det, att de som en gång uppfann recepten i många fall aldrig skulle drömma om att ha vitlök i den rätten är helt enkelt ointressant.
Men något verkar alltså ha hänt. Plötsligt kan man köpa kryddade korvar, flera olika sorter, utan vitlök. Vilket är mycket glädjande! Det råkar nämligen förhålla sig så, även om jag vet att det är väldigt svårt för vitlöksälskare att förstå, att det är fullt möjligt att a) inte tycka om (eller vara allergisk mot) vitlök OCH b) tycka smaklösa, vanliga, grillkorvar är vansinnigt trista. SAMTIDIGT. Detta beror på ett faktum som är okänt för många: Det finns andra smaker än vitlökssmak! Det gör faktiskt det. På riktigt. Pröva får du se att det finns en hel värld av smaker att upptäcka därute!
Dessutom finns nu en (bara en, men i alla fall) färdig pesto, utan vitlök, att köpa. Jag har köpt en burk, och tänker testa den till pasta i kväll, med lite tunt skivad salladslök som komplement tänker jag mig. Jag lagar ofta olika sorters pesto själv (alla utan vitlök). det finns ju hur många kombinationsmöjligheter som helst, soltorkade tomater, hackad chili, cashewnötter (torrostade i stekpanna), parmesan och salt och peppar exempelvis. Eller persilja, mandel, västerbottenost och schallotenlök, för en något mildare variant. I regel använder jag olivolja, men i mandel och västerbottenost-varianten fungerar också en kallpressad rapsolja (den matchar mandeln bra). Osv osv osv. Variationsmöjligheterna när man lagar sin egen är helt enkelt oändliga. Men, ibland har jag saknat att bara kunna plocka en burk från hyllan i affären. Bekvämligheten i det är ju vissa dagar precis vad man behöver. Kanske inte för att den färdiga är godare än vad man kan åstadkomma själv, men för att det är snabbare och enklare. Och nu kan man det! Återstår att se hur den smakar, men, ärligt talat, hur illa kan det vara?
Kan förresten passa på att avliva en annan myt, närbesläktad med den där att den som inte vill ha vitlök inte vill ha någon smak alls. Nämligen den att den som inte gillar vitlök helt enkelt inte gillar kryddor. Jag vet inte hur ofta jag har fått den responsen när jag sagt att jag inte gillar vitlök: "Jaha, du gillar inte kryddor?" alternativt "Du gillar inte starka kryddor?". Men sanningen är den att jag älskar alla kryddor, utom just vitlök. Starka och milda, aromatiska och mer vassa. Bring it on! Att det är möjligt beror alltså på att, inte nog med att det finns andra smaker än vitlökssmak, det finns dessutom andra kryddor än vitlök! Fullständigt otroligt, jag vet! Men faktiskt sant!
Pratade just häromdagen med en kollega som är jätteallergisk mot vitlök och även bensoesyra. Det innebär att hon får vara försiktig med all mat på restaurang för där fuskar man ju alltid med att slippa tänka igenom kryddningar och smaker genom att hälla massor av grädde/smör och vitlök i maten. Fina efterrätter är förstås här i norr alltid baserade på lingon eller hjortron. Men surströmming går bra för henne, den serveras med gul lök och ingen funderar på efterrätter med bensoesyrestinna bär.
SvaraRaderaSjälv gillar jag vitlök, men inte i all mat. Även medeltidens svenskar gillade vitlök, tvärtemot vad man tror. Det är alltså en urnordisk vana och icke exotisk.
Ja, det är ju förstås ännu en anledning till det myckna vitlöksanvändandet i färdigmat: Man kan dölja dålig matlagning lätt på det sättet.
SvaraRaderaRestauranger och allergier är en historia för sig... Har varit med om att en vän som är kraftigt allergisk mot svamp, och också förklarade det vid beställningen, ändå fick svamp på sin mat. Och när hon påpekade det, och förklarade att de var tvungna att lägga upp en ny portion, eftersom det att svampen legat på maten var nog för att hon skulle få en reaktion, så sa de att det skulle de absolut göra. Men sen kom de tillbaka med samma tallrik, och samma portion, med svampen bara bortplockad... (vilket lyckligtvis avslöjades genom att de missat att plocka bort en svamp...).
Turligt nog finns det ju bra restauranger, med personal som är både engagerade och kunniga när det gäller att erbjuda alternativ till den som är allergisk. Synd bara att det inte är normen...
Det är också trist med den historielöshet som merparten av svenskarna har i förhållande till mat (och i förhållande till det mesta annat också dessvärre...). Såna där trendiga biscottis exempelvis, som de flesta tror kom till Sverige med de nya caféerna på 90-talet, fanns här långt innan dess. De hette bara mandelskorpor istället (men recepten är alltså identiska). Eller som med senapskålen, som fick ett nytt liv under sitt italienska namn, rucola... Att prova ny mat är jättespännande, det vore bara kul om folk faktiskt visste när de provade nytt, och när de provade gammalt...