"Vagt", svarade jag...
Men så var det alltså i början, de första åren vi bodde här. Vi gick in för att ha mycket rena linjer och tomma ytor just i vardagsrummet. Vi hade våra filmer i en Billyhylla (de fick faktiskt plats i en sån på den tiden...), men med vitrindörrar med frostat glas på, för att tona ner intrycken och minska rörigheten. Nu har filmsamlingen växt långt bortom vad de där frostade glasdörrarna kan dölja (och behovet av att vara platsekonomiska har också tvingat fram en annan lösning, delar av den lösningen ser ni i headern på den här bloggen). Dessutom har boksamlingen också börjar krypa in i vardagsrummet på allvar.
Men nu har vi alltså i alla fall några tomma hyllor att titta på när vi vill ha det där minimalistiska intrycket igen... Vi får passa på, bara, för de kommer inte vara tomma särskilt länge...
En liten minimalistisk rest i det mindre minimalistiska vardagsrummet...
Det där med det minimalistiska intrycket får vi nog lov att glömma - vi som envist håller fast vid att böcker ska vara gjorda av papper - och inte läsas nerladdade på skärmen....men det är det värt...alla böckerna som dräller runt mig (du har dina så fint ordnade i hyllor, ja jag vet - var fick du det ordningssinnet ifrån - inte från mig) de är ju mina vänner - varenda en....
SvaraRaderaDet kan E-böckerna aldrig härma!
Kramar om!
Så är det nog. Man får försöka göra rum för sina tusentals inneboende vänner bara... ;-)
SvaraRaderakramar!