Hade dessvärre ingen kamera med mig på morgonpromenaden idag. Tyvärr! Då hade ni fått se fantastiska vårbilder här. Nu får ni föreställa er istället: Solblänk i smältande is, småfåglar som kvittrar frenetiskt i buskarna (eller, ja, kvittret hade kanske varit lite svårfotograferat även med kamera...), och min favorit: Isfotspåren. Ni vet de där fotspåren av is som blir det sista som blir kvar av snön och isen på en gångbana. Ett väldigt lättförklarat fenomen i och för sig (där snön pressats samman, som under en sko, blir den mest kompakt, och smälter därför långsammast just där), men lika fascinerande varje år. Lite som ett naturens eget negativ (för att nu fortsätta tänka foto).
Men det bästa hade jag inte kunnat ta någon bild av: Solen som värmde i nacken. Riktigt ettrigt. Blev till och med lite svettig på ryggen efter en stund, av ren solvärme.
Tror bestämt att våren är på väg!
Samtidigt, det är alltid i de sista skälvande vinterminuterna (eller dagarna) som vintern blir som vackrast. Lite som att den försöker att verkligen slå på charmen i sista stund, för att kanske få stanna.
Vår i februari? Sverige är avlångt, minus 25 i morse och nu minus 10 och snöstorm. Ingen vårkänsla precis.
SvaraRaderaJodå, nu tror jag faktiskt att vintern har gjort sitt här (på ett tag, borde jag kanske tillägga...). Idag är det visserligen grått och mulet, men ett par plusgrader i alla fall (och det lär ha varit plusgrader i natt till och med!).
SvaraRadera