...trodde jag var förbehållet människor. Men tydligen inte. Jag såg just vår svarta katt Signe trassla in framtassarna i, och snubbla på, det egenhändigt stulna skosnöre hon sprang med i munnen...
Alma: Ja, de kan verkligen vara bedårande ibland de där fyrfotingarna...
Vi hade faktiskt namnen innan vi hade katterna... Lite riskabelt kanske, men så hade vi med vår första katt också. Enda problemet med namnet Signe är att det är lite för likt namnet Agnes, som en av våra tidigare katter hette, så man säger lätt fel. Tror inte hon bryr sig så mycket om det iofs.
Jag såg en gång en beaglevalp som snubblade på sina öron, man dör nästan sötdöden när man ser sådant.
SvaraRaderaVilket vackert namn på er katt!
Jo katter borde veta hut och inte sno andras skosnören- de har ju inga skor!!!!
SvaraRaderaKram till både Reb och Signe - och vidarebefordra gärna till Anna och Vasti också!
Alma: Ja, de kan verkligen vara bedårande ibland de där fyrfotingarna...
SvaraRaderaVi hade faktiskt namnen innan vi hade katterna... Lite riskabelt kanske, men så hade vi med vår första katt också. Enda problemet med namnet Signe är att det är lite för likt namnet Agnes, som en av våra tidigare katter hette, så man säger lätt fel. Tror inte hon bryr sig så mycket om det iofs.
Kaela: Jo, men det är ju då det blir nödvändigt att springa fort, när man har något man vet att man egentligen inte får ha...
SvaraRaderaKramar tillbaka!