Språkpolisen ute i verkligheten

Vi tog en dag på ett shoppingcentrum igår (ja, det var inte menat att bli en hel dag, men maximalt strul gjorde att utflykten, allt som allt, tog ca. 7 timmar, bra nära en dag). Av utredningstekniska skäl, som det brukar heta i polisiära sammanhang..., så avslöjar jag inte vilket shoppingcentrum, men chocken över språkbrottet som jag, språkpolisen, blev vittne till där har fortfarande inte riktigt släppt.

En restaurang hade namnet: "Nått gott". På riktigt. Stavat så. I en logga på en neonskylt som måste ha passerat många led, och många ögon, innan den nått (!) så långt. Någon måste ju ha varit engagerad i att utforma själva loggan, och bör ha noterat stavningen, någon annan (antagligen) bör ha tagit emot beställningen på neonskylten, och någon har utfört beställningen. INGEN har sett att ett "t" extra gör hela namnet och skylten till rent nonsens (jag har försökt, desperat, att hitta en ordlek där, av typen: "Nu har du nått fram till något gott", men tyvärr, det funkar inte!).

Är det verkligen så illa? Är förmågan att stava, skriva, och att läsa, det egna språket så fullständigt utraderad hos det svenska folket?

Till alla er som googlar på hur nåt ska stavas, ni är ju några stycken varje dag som hittar hit, ett stort TACK! Ni ger mig hopp! Det är ju precis så man ska göra. Reflektera över orden och språket när man använder det, och när man är osäker, leta reda på svar.

Utifall att någon av er landar på det här inlägget i fortsättningen, när ni googlar på nåt eller nått (outgrundliga äro Googles vägar), så tar vi en kortversion här:

Nåt, i betydelsen något, är en sammandragning av just ordet något, vilket betyder att det skrivs: något = nåt.

Nått, i betydelsen supinumform av verbet nå, skrivs alltså däremot nått.

Vilket alltså sammantaget innebär att nåt och nått inte är alternativa stavningar av samma ord, utan två helt olika ord.

Hela nåt eller nått inlägget finns här.