Dagens språkpolisiära PUNKTinsats: tagen för knark

Jag kan ju inte motstå frestelsen att vara lite språkpolis också i förhållande till en löpsedel som berör en faktisk polisiär insats. Eller, ja, det är kanske inte det som det handlar om så mycket som att det helt enkelt blir så kul... Jag vet inte om det finns några stora och användbara lärdomar i det här, annat än möjligen att de som formulerar löpsedlar antagligen anställs endast under förutsättning att de har högst IG i svenska, men se det som en lite underhållande punktinsats.

I går när jag gick ut för att handla middag såg jag löpsedlar och förstasidor förkunna att "[namn på känd barnprogramledare här] tagen för knark". Eftersom jag anser att principen* "oskyldig tills motsatsen bevisas" gäller för mig, och borde gälla även kvällspressen, så avstår jag från att publicera namn här, även om ni säkert har sett samma löpsedlar som jag sett och vet vem det gäller.

Varför blir det roligt? Jo, för att formuleringen säger något helt annat än den som formulerat den velat att den skulle. Vad den säger är att någon har trott att den här personen VAR knark. H*n har blivit "tagen för" knark. Troligtvis med den underförstådda betydelsen "misstagen för", eftersom det är svårt att föreställa sig en människa vara knark (även om populärkulturen säger oss att någon kan vara "like a drug to me, my own personal brand of heroine").

Varför har de formulerat sig så här galet då? Ja, här blir det lite mindre underhållande helt plötsligt. För varför välja ett ord som blir helt galet, eller (med en lite snällare läsning) blir åtminstone överdrivet talspråkligt även för en kvällstidning? Varför inte skriva att h*n blev "gripen" om det är vad de menar? "Anhållen" är kanske onödigt högtravande och väl mycket kanslisvenska för en kvällstidning (förutom att rent tekniskt vara aningen allvarligare, eftersom en åklagare måste ha varit inblandad då), men gripen borde ju fungera.

Enda anledningen är naturligtvis att de vill få oss att tro att de säger något annat än de faktiskt säger, så att de ska kunna ägna sig åt förtal utan att kunna stämmas för det.

Och, jo, lite googling ger vid handen att vad artikeln handlar om är att vederbörande blev stoppad och kontrollerad, inte alls gripen (som ordet "tagen" ger intryck av). Svar från lab har inte kommit än, så vi kan inte ens veta om h*n överhuvudtaget hade någon narkotisk substans i sig, och gripen för något narkotikabrott har h*n inte blivit, än mindre anhållen.

Att systematiskt tangera (och ibland överträda) gränsen till förtal för att tjäna maximalt med pengar, så kan kvällspressens affärsidé sammanfattas. Tyvärr kan just löpsedelssvenskan ofta förklaras just så. Ha det i åtanke nästa gång: Om ett ord på löpsedeln verkar konstigt eller malplacerat på något sätt, ligger det förmodligen en hund begraven i själva formuleringen. De vill att du ska tro att de säger något annat än vad de säger.

Vad som är förklaringen till den ofta minst lika dåliga språkhanteringen i själva artiklarna ger jag mig däremot inte på att spekulera kring.

-----
* D.V.S. att genom att publicera namn och bild peka ut någon för ett brott som denne inte är dömd för är under all värdighet och bortom all pressetik, men tyvärr alltför vanligt numera. Det är bara en av anledningarna till att jag numera helt vägrar köpa kvällstidningar, och endast i yttersta undantagsfall ens klickar in på deras hemsidor.