Fotnot fyra: Getting physical...

… Faktum är att det var en av de sakerna som i början var nytt och förvirrande när jag blivit "beamad till den här nya planeten", att plötsligt var även vilt främmande män påfallande fysiska i sina interaktioner med mig.

Samtidigt som det inte kändes på alls samma vis som när vilt främmande män är fysiska i sina interaktioner med (vad de ser som) en kvinna.

Det var vänskapligt och liksom lite familjärt sådär. Inte en maktdemonstration. (Sure, kontakter mellan män kan också gå ut på att bestämma hackordning – och på det viset handla om makt – och det kan också ta sig uttryck fysiskt. Men den typ av fysisk interaktion – typ tafsande etc – som män kan använda gentemot kvinnor, eller någon de ser som en kvinna, både är, och känns som, en maktdemonstration av en helt annan kaliber. Tro mig.)

Och det tog ett tag att hitta en tolkning för det. "Han är, typ... närgången…., mer närgången än jag förväntar mig att någon jag inte känner ska vara iaf, men inte på ett sätt som jag har lärt mig tolka. Jag fattar inte vad han håller på med, eller varför,” var ungefär vad jag tänkte de allra första gångerna det hände. Jag kände mig inte kränkt alltså (för det var så tydligt att det inte var en kränkning), bara förvirrad. Som inför nya seder i ett nytt land.

Sen har jag förstås lärt mig att både tolka och förhålla mig till det. Men jag tror att det att ha varit nykomling i den här världen (som mer eller mindre vuxen) gör de här sakerna mer synliga för mig än för någon som alltid har varit här. På samma sätt som somligt i ett lands seder och bruk kan vara synligare för en nyanländ än för en infödd.