tisdag 22 mars 2016

En Mamzer av Davids ätt...

… Vems son var Jesus? Och vad spelar det för roll?

När vi med våra nutida och västerländska kulturella glasögon ser på Jesu tillblivelse så är det oäkting vi ser att han kan misstänkas eller anses vara, eftersom Maria blev gravid innan hon var gift. Eller så trycker vi på det där att hon ju var trolovad, och att det på den tiden hade en mycket större tyngd än våra dagars förlovningar, så att man skulle kunna säga att hon på sätt och vis faktiskt var gift när hon blev gravid, och att Jesus alltså inte var någon oäkting. Men i Jesu samtid var tiden för ett barns tillblivelse inte på samma vis avgörande för barnets status, att en kvinna blev gravid innan hon var gift med barnets far var inte nödvändigtvis ett problem. 

Det som var helt avgörande var dock att inga tvivel om vem som var barnets far uppstod. Vilket kunde ske om föräldrarna inte bodde tillsammans, och om modern dessutom inte kunde med hjälp av vittnen bevisa att hon varit i den utpekade faderns sällskap vid tiden för barnets tillblivelse. Saknades bägge de faktorerna, om kvinnan inte bodde tillsammans med fadern och inte heller hade vittnen på att hon varit i hans sällskap vid den relevanta tiden, så ansågs faderskapet obevisat och barnet betraktades som en mamzer. (Detta specificeras i Mishnah).

Mishnah, är en nedteckning av den muntliga lagen, redigerad och given sin nuvarande skriftliga form runt år 200 eKr. Den speglar debatter inom judendomen från tiden strax före det första århundradet och fram till den tid då den gavs skriftlig form, merparten av innehållet härrör från tiden efter förstörelsen av det andra templet, år 70 eKr, men den innehåller också somligt som kommer från före dess och som behandlar korrekt uppträdande i templet.

Statusen som mamzer innebar en ifrågasatt tillhörighet till det judiska folket, en marginalstatus som ärvdes i tio led, enligt 5 Mos. 23:2.

Den judiska seden att räkna härkomst på mödernet kom till senare, under diasporan, som ett svar på att det blev svårare att praktiskt upprätthålla kontrollen av faderskapet. Men vid tiden för Jesu födelse var det fortfarande faderskapet som var avgörande för tillhörigheten.

Det är därför det att Matteus (vers 1:18) berättar att Maria blev gravid innan hon och Josef ännu bodde tillsammans ger en upplysning som avgör Jesu sociala status. Jesus föddes som en mamzer, helt oavsett vem som var hans far i verkligheten, eftersom omständigheterna runt hans tillblivelse gjorde faderskapet ifrågasatt.

Vi kan också på många ställen i evangelierna se att det var så hans omgivning ofta såg på honom. I Markus, kapitel 6 och vers 3, säger exempelvis människorna i hans hemstad ”Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jacob och Joses och Judas och Simon?” . Han är ”Marias son”, ben-Miriam. Det kan kanske förefalla logiskt att förklara det med att Josef vid det laget antagligen var död, och att det därför föll sig mer naturligt att kalla honom Marias son. Problemet med den förklaringen är den hebreiska namntraditionen. I det hebreiska namnet på en person anges nämligen vem denne är son till, och det namnet ändras inte för att föräldern är död, så om Jesus antagits vara Josefs son hade han varit ”Ben-Josef” inte ”Ben-Miriam”, även om Josef var död.

I Johannesevangeliet 8:19, när Jesus talar om Fadern som har sänt honom, frågar omgivningen, lite insinuant: ”Och var är din far?”. Inte för att det att han refererar till Gud som far förvirrar dem, det var nämligen ett vedertaget sätt att tala om Gud. När Jesus talar om att kalla Gud för ”Abba” på arameiska, knyter han an till en lång judisk tradition. Men det är däremot ett sätt för dem att undergräva hans religiösa auktoritet, genom att påpeka att han är en mamzer.

Att vara en mamzer var alltså att sakna den självklara tillgången till gudstjänstfirandet i templet som andra åtnjöt, att befinna sig lite i utkanten av Guds folk. Det fick i praktiken konsekvenser för hur mycket äktenskapsmaterial man var, den som inte ville ha mamzers till barnbarn gifte naturligtvis inte bort sin dotter med en mamzer, med mindre än att hon själv ändå var en mamzer. Och det fick även ekonomiska konsekvenser, en stor andel av tjänarna var mamzers.

En mamzer, alltså. Men en mamzer av Davids ätt, vad menar jag med det? Jo, Messias skulle ju enligt profetiorna vara av Davids ätt, och evangelierna är mycket noga med att poängtera att han hörde dit. Särskilt Matteus, som ju är i många avseenden det mest judiska av evangelierna, lägger krut på det. Men han är inte ensam. Det sammanhang där den betoningen blir kanske starkast, är i de släkttavlor för Jesus som tecknas i Matteusevangeliet och Lukasevangeliet. Förvisso skiljer sigdessa båda släkttavlor åt i många avseenden, och är alltså knappast att betrakta som folkbokföringsutskrifter. Men de är eniga om, i alla fall, två saker, det viktigaste av dem är att det är till Josefs släkt Jesus hör. De hävdar båda två att Josef var Jesu far, Lukasevangeliet vill också ha oss att tro att detta var den allmänna åsikten, trots vad som på andra håll i evangelierna framkommer om den saken. Det är genom att göra Jesus till Josefs son som de skriver in honom i Davids ätt. Han må ha varit en mamzer, men sanningen om hans ursprung och släktlinje är ändå att det faktiskt var Josef som var hans far, och att han hörde till Davids ätt, är vad de berättar för oss.

Men Jesus var inte bara en mamzer, han var också från Galileen. Och det var i Galileen extra känsligt med okänt eller ifrågasatt faderskap, eftersom det var en region som redan befann sig i utkanten av det judiska folket och riket, på många sätt. (Mer om det i nästa del…)

12 kommentarer:

  1. Intressant.

    Var det alltså någorlunda vanligt att paret sambodde innan de gifte sig? Hur vet man det?

    Jag frågar dig som jag brukar fråga Alma-Lena, när någon av hennes utläggningar intresserar mig. Var har du lärt dig det här, alltså ur vilka böcker? Viss kunskap är neutral, alla håller med om att det är så. Annan är mer kontroversiell, ibland finns det olika versioner. När man inte kan ämnet kan man aldrig skilja mellan vad som är vad.

    Det är sånt här som jag eg. tycker gör kristen tro omöjlig. Att man ska vara tvungen att ägna sig åt studier i hur det funkade för 2000 år sen för att förstå de där "heliga texterna", det... känns bara som ett helt orimligt arbetssätt. Kan inte Gud komma på nåt bättre, liksom! än tidsbunden text som människor sen i evigheter ska sitta och tolka...?

    Min slutsats blir att helig Skrift är ungefär som Rorscharch-bläckplumpar. Vad det står är egentligen egalt. Det är hur man använder det som står som spelar roll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte man måste kunna allt om den tiden för att förstå texterna. "Läseriets" tradition är ju att ta till sig texten i mitt liv just nu och det har ofta varit väldigt fruktbart för människor i hundratals år. Sådana tolkningar kan visserligen bli helt fel och då finns nördarna, som Reb, som vet bättre. Vi ska inte läsa Bibeln ensamma. Det är tydligt av budskapet i den, det behöver man ingen antikhistorisk grundkurs för att se. Det räcker att läsa som det står.

      Men sedan är det ju spännande för den som är lagd åt det hållet och vi nördar tycker det är intressant att ta reda på sådana här saker. Kristendomen har inga krav ens på läskunnighet så din invändning är korrekt men redan besvarad i NT och den kristna traditionen.

      Radera
    2. Att "läsa som det står" är en tulipanaros som inte finns. Alla tolkar.

      Mina invändningar är, såvitt jag sett, inte besvarade i NT och i den kristna traditionen på sätt som håller för mig.
      Vilket givetvis inte spelar dig någon roll.
      vilket förstås är helt OK.

      Sen tycker jag visst att det är intressant. Men det är en HELT annan sak.

      Radera
    3. Sätt någon typ av avskiljar-markör mellan mitt stycke som slutar med "vad" och det som börjar med "Det". Det är två separata tankar, inte led i en dåligt redovisad logisk tankegång.

      Radera
  2. Du drar inte så många slutsatser av de pusselbitar du lagt fram. Det ska vi göra själva, eller? En man som själv är uppvuxen i det judiska samhällets utkant, på alla sätt. Det är något helt annat när en sådan säger att man inte behöver bry sig om renhetslagar. Det är ett litet uppror underifrån. Att kristendomen länge var slavreligion i Rom passar ju bra, typ

    SvaraRadera
  3. Att flytta ihop VAR att gifta sig… Våra dagars uppdelning i sambo och gift går helt enkelt inte att applicera. Josef och Maria var trolovade, men bodde ännu inte ihop (= var ännu inte gifta).

    Det har använts i den inomfrikyrkliga debatten om sambo - på båda sidor (för samboskapet = i Bibeln var att bo ihop och att vara gift samma sak, varför skulle då vi behöva en ytterligare ceremoni? ; mot samboskapet = i Bibeln var att bo ihop och att vara gift samma sak – även om vi idag har andra sätt att göra övergången från ogift till gift bör vi därför se till att det även för oss är synonymer, alltså att vi inte är sambos utan att vara gifta).

    Det finns ju många källor förstås (och du får komma ihåg att detta manus är skrivet för ett antal år sedan, och eftersom det är ett talmanus utan fotnoter…). Men en bra bok, där jag tror att i princip allt detta är med, är ”Rabbi Jesus” av Bruce Chilton (som är forskare som specialicerat sig på just tidig kristendom i ljuset av samtida judendom, han är professor i Nya Testamentet på Bard College i New York – innan dess på Yale, och doktorerade vid Cambridge). Det som gör den boken bra är kombinationen av ordentligt på fötterna akademiskt (och många noter…) OCH en framställning som inte är knastertorr.

    Vad gäller de judiska skrifterna är ”Talmud; en introduktion” (som faktiskt finns på svenska!) av Adin Steinsaltz, som var en av kursböckerna på kursen om Talmud (inom judaistik), en bra startpunkt.

    Annars behöver man egentligen inte gå så mycket längre än till texten själv (eventuellt tillsammans med noter och parallellhänvisningar – dessa skall inte underskattas! – började faktiskt skissa på en bloggpost om dem, det var en av anledningarna till att jag kom att tänka på detta manus).

    Att det där att kalla Gud för fader inte var något Jesus uppfann, exempelvis, är rätt tydligt iom att det finns redan i GT (exv Jesaja 63:16).

    Och släkttavlorna (som jag har skrivit en egen bloggpost om http://libreb.blogspot.se/2011/04/poangen-med-poangen.html ) säger också en hel del i sig själva (exv. att de räknar Josef som far, trots att andra delar av evangelierna visar att omgivningen inte självklart såg det så).

    Och, nej, slutsatserna får var och en dra själv? ;)

    Fast jag skulle inte säga att Jesus inte såg renhetslagarna som viktiga, jag skulle säga att han tolkar dem annorlunda (och rätt galileiskt…).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, dåligt formulerat av mig ang. att "inte bry sig om renhetslagar".

      Radera
  4. Skulle varit ett utropstecken efter "Och, nej, slutsatserna får var och en dra själv” inte frågetecken. Ursökta! Skriver detta lite ”på språng”.

    SvaraRadera
  5. Men Ahhh! Hur kan jag boktipsa om den judiska kontexten för NT utan att nämna ”Inte i himlen”! Helt oförlåtligt ju!

    Jag skyller på det där med svar skrivet på språng, igen.

    Den har jag iaf bloggat om förut (så jag ödslar inte så många ord på den här, bara länkar):
    http://libreb.blogspot.se/2012/01/guldkorn-ur-annans-hylla-inte-i-himlen.html
    http://libreb.blogspot.se/2012/03/tva-berattelser-om-tolkning-i.html
    http://libreb.blogspot.se/2012/03/tva-berattelser-om-tolkning-ii.html

    Den säger inte emot "Rabbi Jesus” (på de punkter där de talar om samma saker, det är ju två olika böcker som självklart inte täcker exakt samma områden till 100%, men viss överlappning finns ju, av naturliga skäl), och är möjligen lättare att få tag i? Var dessutom kurslitteratur på Mackan Anderssons utbildning till Frälsningsofficer, så den är nog rätt så garanterat rätt så okontroversiell även i svenska frikyrkliga sammanhang (tror iofs inte ”Rabbi Jesus” är kontroversiell där, men möjligen mer okänd).

    SvaraRadera
  6. Tack för förtydligandet om hopflyttande = gifta sig. Vigselritualer inte uppfunna, alltså. För mig såg det ut som om texten skilde mellan att bo ihop och vara gift, det var därför jag undrade.

    Är inte ute efter att verifiera uppgifter, det har jag inte motivation till. Kommer inte leta upp en massa böcker och så. Om svaret är "såvitt jag vet helt okontroversiell kurslitteratur som används i baskurser" är jag fullt nöjd så.

    SvaraRadera
  7. Jag tänker att släkttavlorna för Josef finns för att visa att Jesus har både släktskap med Juda, kungaätten, genom Josef och ,genom Maria,
    Aron, prästätten. Josef tar ju på sig faderskapet enligt Matteus så på det sättet är han både Messias och överstepräst, också judiskt sett. De första kristna var judar som tyckte detta var viktigt. Hebréerbrevet trycker mest på översteprästen men resten av NT nämner ju detta med Messias/Kristus alltså Davids son, ofta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ser att jag missat att svara på detta. Ursäkta!

      Angående släkttavlorna:

      Jesu släkttavla i Matteus OCH Jesu släkttavla i Lukas evangelium tecknar båda Josefs släkt (vilket givetvis är, bland mycket annat, ett försök att rädda Jesus från mamzerstatusen). Ingen av dem är Marias släkttavla. Men i övrigt överensstämmer de inte i mycket (se gärna mer om det i den här posten http://libreb.blogspot.se/2011/04/poangen-med-poangen.html inklusive kommentarer).

      Angående Josef & faderskapet:

      Josef tar INTE på sig faderskapet och KAN alltså heller inte göra det med mindre än att han kan presentera två vittnen på att han gjorde Maria gravid… Det som han gör är att avstå från att skilja sig från Maria.
      Enligt Matteusevangeliet ville han, av barnhärtighet gentemot Maria, skilja sig från henne i tysthet, istället för att dra vanära över henne genom att dra henne inför domstol – men en ängel kommer till honom i drömmen och säger att han ska inte göra något av det utan föra hem Maria som hustru. Och det är det han gör. http://www.bibeln.se/las/2k/matt#q=Matt+1:19

      Det gör honom dock inte till Jesu far.

      Både Matteus och Lukas ”ger” Josef faderskapet genom släktteckningarna, men det sipprar igenom i resten av evangeliernas skildringar att Josef inte hade ställningen som far, och att Jesus hade status som mamzer (bl.a. ovanstående refererade avsnitt om att han kallades "Marias son” och att omgivningen insinuant frågade honom var hans far var någonstans.)


      Ett litet PS om det där med ”Var är din far?”

      Det evangelieavsnittet tolkas av många kristna felaktigt som att det att kalla Gud för ”far" är så oerhört för Jesu judiska samtid att de inte kan förstå det, men sanningen är alltså att när Jesus säger far, och även Abba, om Gud så vilar han tryggt i den judiska tradition han tillhör. Tanken på den relationen med Gud är genomgående i GT, och i de delar av Talmud som är skriven på arameiska så återkommer även precis det arameiska ord Jesus använder – Abba – många gånger som ett tilltalsnamn på Gud.

      Radera