... Språkpolisen har flera gånger sett "så pass" använt som om pass var ett förstärkningsord i stil med "väldigt", "mycket" etc. Som i "Jag är så pass glad!"
Problemet är att "pass" inte är ett generellt förstärkningsord, utan istället anger en ganska exakt mängd av något. Och den mängden bör framgå av resten av kontexten, om inte i samma mening så i meningen innan.
Jag hoppar, dansar och jublar. Så pass glad är jag!
Eller:
Jag är så pass glad att jag dansar en liten dans här.
Förstår ni?
Uttryckt i koncentrerad form:
Om inte en exakt uttydning av vad "pass" betyder finns i meningen innan ska det finnas i samma mening, och då angivet med att. Som i:
"så pass [adjektiv] att [beskrivande, definierande fortsättning]"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar