måndag 18 mars 2013

Jag berättar sagor NU

I höstas var jag barnvakt åt systerdottern P, och passade på att ta med henne på sagostund på Medborgarplatsens bibliotek i Stockholm (i Astrid Lindgren-rummet, väldigt fint, titta gärna in där om ni har möjlighet nån gång).

Sagostunden var en del av ett projekt som gick ut på att låta unga (tonåringar, för att vara exakt) återberätta sagor de läst (och läst in sig på) för grupper av yngre barn (P var fyra, eller fyra och ett halvt om man ska vara helt petnoga – och det ska man enligt henne...– och hon låg nog ganska mitt i åldersspannet på barngruppen när vi var där).

Jag tror att de flesta av sagorna var lite för komplexa och/eller abstrakta för P, om man bara ser till innehåll och framförande, för hon hade ganska svårt att efteråt återge vad de handlat om. Men däremot verkade upplevelsen som sådan inspirera henne, för på vägen därifrån klättrade hon upp högst upp på en trappa och deklamerade improviserade sagor för alla som kom förbi...

Och hon kan berätta väldigt många sagor, faktiskt "längre än vad räkningen räcker", enligt henne själv... ;-)

Jag försökte på vuxenvis kommentera med något i stil med:
"Du kanske ska bli en sån som berättar sagor när du blir stor?"

Hennes svar:

"Nej, när jag blir stor ska jag bli veterinär och tandläkare*. Jag berättar sagor NU."

Så sant. Hon berättar faktiskt sagor NU. Och då får man försöka lyssna NU, och inte på vuxenvis ge sig på att tänka om det till vad det kanske skulle kunna bli nån gång sen.

När det gäller det där med att leva i nuet är barn verkligen oslagbara lärare. Även om man som vuxen är en ganska senfärdig elev.

Som tur är har jag faktiskt en av hennes sagostunder från förra året (men inte just denna, dessvärre) inspelad, så även om det bara var just DÅ hon berättade sagan om modokavaranerna** som blev kompisar och sen mer och mer familj, eller om lejonmamman och lejonbarnet som gick på äventyr i hela världen, så kan jag i alla fall lyssna NU.

----

* Tror hon är det enda barn jag hört säga sig vilja bli just tandläkare, men det ska ju finnas såna också...
** Vet du inte vad en modokavaran är? Då kan jag avslöja att det är vad som annars ofta går under beteckningen komodovaran.

2 kommentarer:

  1. Ja barn är specialister på att få en att leva i nuet.
    Jag brukar säga att det är därför jag har så svårt att planera.
    jag var ju mamma till fem - l ä n g e....18 år mellan första och sista!

    kramar om dig!

    SvaraRadera
  2. Ja, tror det är därför barn läser på ett helt annat sätt än vuxna också. De blir liksom på riktigt helt uppslukade av det de läser, och har inte samtidigt en halv tanke på vad klockan är och vad man ska fixa till middag...

    Kramar tillbaka!

    SvaraRadera