lördag 9 juni 2012

Allmänbildningspolisiär insats


Det här fotot har legat i kameran ett tag och väntat på att hamna här på bloggen. Jag blev påmind om det när jag läste Johanna Anderssons gästkrönika i Göteborgs-Posten från igår.

Min kommentar när jag såg den här framsidan på Metro var: "Hur tror de att någon ska bli intresserad av att läsa deras bevakning av Estelles dop, när de använder hela förstasidan till att med eftertryck bevisa att de överhuvudtaget inte har förstått vad det var som försiggick?"

"Kärt barn har fått sitt namn" står det alltså i gult (och därför kanske lite svårläst på bilden här). Det är lite som om förstasidan om Loreens vinst i ESC skulle lyda: "Loreen var och fiskade i fjällen". 

Man gör ofta sportliknelser när man ska beskriva svenska journalisters okunnighet på det religiösa området, "Man kan jämföra det med att kalla en fotbollsplan för pist eller en bandyklubba för ett rack". skriver exempelvis Johanna Andersson i GP igår. Och, jo, det är en bra bild, i och med att den visar på hur fullständigt oacceptabelt vi skulle tycka att det var med en motsvarande okunskap hos de journalister som bevakar sporten. Däremot är det en dålig bild för att visa exakt hur djup (för att inte säga gränslös) okunskapen faktiskt är. Att påstå att den som blir döpt därigenom får sitt namn skjuter nämligen betydligt längre ifrån än att använda fel sporttermer. Det är mer som att kalla en ESC-final för en fjällresa med inslag av fiske. 

Men, bara för att jag ständigt står i folkbildningens tjänst, här kommer givetvis en förklaring. På det att ni aldrig ska behöva göra det misstaget igen. Och på det att ni när ni nästa gång är bjudna på ett barndop, eller nästa gång ni låter döpa ett av era egna barn, faktiskt ska veta vad det är som pågår. 

I dopet tas barnet upp i kyrkan. Det är i synnerhet sant numera då dopet faktiskt är medlemsgrundande i Svenska Kyrkan, men i en religiös/teologisk bemärkelse har det alltid varit så att dopet innebär ett välkomnande in i församlingen och den övergripande kyrkan. 

Att prästen nämner namnet på den som döps gör inte dopet till en namngivningsceremoni. Med samma logik skulle man i så fall kunna säga att begravningen är en namngivningsceremoni (prästen nämner ju faktiskt den avlidnes namn). Eller att vigseln är det (prästen nämner ju båda de blivande makarna vid namn). 

OK? Det var väl egentligen inte så svårt? 

Och om man som journalist ska bevaka ett dop och faktiskt inte vet vad ett dop är, så är det ju direkt pinsamt att man inte lyckas ens klicka eller googla sig fram till Svenska Kyrkans information om dop på internet. Mer basic än så blir inte research. Inte enklare eller snabbare heller. Och frågan jag måste ställa mig blir ju, vad ska vi med journalister till om de inte fixar att göra grundläggande research? Må vara att journalister, som alla andra, har sina blanka områden, som de inte alls känner till, men att ta reda på är ju liksom journalistens jobb. 

2 kommentarer:

  1. Bra talat, som vanligt. Reb behövs om sanningen ska fram-tydligen!

    SvaraRadera