Guldkorn ur hyllorna: Monster!

Filmvetenskap är den kategori som står på tur i serien Guldkorn ur hyllorna. Det huvudsakliga guldkornet, så att säga, är Skin shows; gothic horror and the technology of monsters av Judith Halberstam, men jag tänkte även tipsa om ett par andra böcker på liknande tema.

Gothic horror är ju förstås inte bara film, utan tar ju sin början i 1800-talsromanerna av Mary Shelley (Frankenstein), Robert Louis Stevenson (The strange case of Dr. Jekyll and Mr, Hyde), Bram Stoker (Dracula) och Oscar Wilde (The picture of Dorian Gray). Och en massa andra, förstås, även om den här fyrklövern är de mest kända. Även Skin shows tar sin utgångspunkt i de romanerna, att den ändå har hamnat på filmvetenskap i hyllan beror på att den också väver in modern skräckfilm i sin analys (och förstås, fast definitivt inte enbart, filmatiseringar av och filmiska spinoffer på de monster som presenteras i dessa klassiska romaner), och på någon slags subjektiv bedömning av att den i första hand, hos oss, läses som filmanalys. För böcker som spänner över flera genrer på det sättet får man ju göra så, Our Vampires Ourselves (av Nina Auerbach) som har liknande tema har baserat på en lika subjektiv bedömning hamnat i vår itteraturvetenskapshylla istället.

Men åter till Skin shows. Boken "[...] understands the Gothic as a versatile technology, a means of producing monsters that is constantly being rewritten by historically and culturally conditioned fears generated by a shared sense of otherness and difference". Med andra ord, monster avslöjar något om den kultur som skapat dem. Samtidigt som det monstruösa i monstret ständigt är under omförhandling, och ständigt förändras.

I Judith Halberstams läsning av Bram Stokers Dracula (och även av senare filmiska representationer av denne) handlar det monstruösa väldigt mycket om den antisemitiska bilden av juden. Dracula är antisemitismens jude, skulle man kunna uttrycka det. Vampyrens avsky/skräck för allt kristet är bara en av hintarna om det.

"I also want to suggest that the nineteenth-century discourse of anti-semitism and the myth of the vampire share a kind of Gothic economy in their ability to condense many monstrous traits into one body. In the context of this novel, Dracula is otherness itself, a distilled version of all others produced by and within fictional texts, sexual science, and psychopathology. He is monster and man, feminine and powerful, parasitical and wealthy; he is repulsive and fascinating, he exerts the consumate gaze but is scrutinized in all things, he lives forever but can be killed. Dracula is indeed not simply a monster but a technology of monstrosity."

Monstret som ett uttryck för rädslan för det annorlunda innebär förstås att vi i monstren inte bara kan se en antisemitisk bild av judar, utan också en heteronormativ bild av icke-heterosexualitet, en misogyn avsky för kvinnlighet, en vit-rasistisk bild av svarta och en dominerande klass bild av andra samhällsklasser. Judith Halberstams analyser av detta är både tankeväckande och oerhört eleganta (som det mesta h*n skriver). Att h*n kallar kapitlet som analyserar skräckfilm ur ett queerperspektiv (som skapandet av queera monster) för "Bodies that splatter" (en referens till det kanske viktigaste verket inom queerlitteraturen, Bodies that matter, av Judith Butler) är bara en av de roande och intelligenta språklekar h*n ägnar sig åt.

Läs den om du är det allra minsta intresserad av litteratur, film, skräck, monster, eller av den kulturella rädslan för det annorlunda!

Och vad gäller det där med queera monster kan jag också rekommendera Monsters in the closet; homosexuality and the horror film, av Harry M. Bernshoff. Det finns ett litet kapitel med liknande tema även i den redan nämnda Our Vampires. Ourselves.