En försenad fredagsdikt kommer här på lördagsmorgonen. Eftersom vi nu är i den första adventshelgen tyckte jag att det skulle vara passande med en adventsdikt. Det blir "För en underbar stjärnas skull" av Nils Bolander
För en underbar stjärnas skull
För en underbar stjärnas skull
hava vi ingen ro,
äro vi ständigt, ständigt på språng,
jagade av vår tro.
Stjärnan som en gång stannade till
över ett barn och en mor
vänder vår bittraste natt i dag,
skänker en glädje stor
För en underbar stjärnas skull
fatta vi åter mod.
Den kan inte håglöst ge tappt
som har dess eld i sitt blod.
För en underbar stjärnas skull
grönskar vår pilgrimsstav,
brinner ett värmande evighetshopp
över var öppnad grav.
För en underbar stjärnas skull
vänta vi seger till sist,
föra vi manligt och tryggt – trots allt –
striden mot Antikrist.
För en underbar stjärnas skull,
stungna av eldstrimmans nål,
funno våra irrande liv
innehåll, mening och mål.
[ur diktsamlingen En enda fast punkt, 1943]
En dikt som har närmare 70 år på nacken kan förstås inte undgå att ha åldrats en del (själv får jag väl erkänna att det där med "manligt och tryggt" får det att krypa i mig lite), men i det stora hela gillar jag både dikten och vad den har att säga. Stjärnan som tänds i advent som mer förknippad med det skitiga, levande livet, än bara en kitschig pappersprydnad en månad om året.
Mycket bra dikt och vi kvinnor är ju vana vid att stå ut med manligt chauvinistpladder. Själva ordet vertue på frnska och engelska kommer ju från latinets vir=man. Antagligen betydde hans manlig just detsamma som vertue.
SvaraRaderaSom Julie Kristeva säger: vi kvinnor kan vara generösa vi har ju ingen kastrationsångest=)
Jo, det används ju ofta så i äldre texter. Men icke desto mindre...
SvaraRaderaNåja, som du säger, kastrationsångest är ju främst en manlig företeelse (liksom, enligt min mening, penisavund...).
Ja, du Reb; penisavund är det helt uteslutande penisbärare som lider av=) Freud var sannerligen helt fel ute i nästan allt utom det viktiga att barndomen betyder mycket för en människa.
SvaraRaderaSant, Personligen tror jag mer på den psykoanalytiska teoretiker (har glömt namnet) som menade att den manliga strävan att dominera kvinnor på olika sätt kan förstås som uttryck för livmoderavund. Det vill säga, eftersom de inte kan föda och bära barn, kan de kontrollera avkomman endast genom kvinnan. Genom att kvinnan bär mannens namn, exempelvis, kommer även avkomman att göra det. Så kan han ge namn, även om han inte kan ge liv. Nånting sånt.
SvaraRaderaI vilket fall som helst, betydligt mer logiskt än att mänskligheten i stort skulle vara intresserade av en ganska meningslös köttklump som inte åstadkommer särskilt många mirakel...
Kärleken till Nils Bolanders diktning fick jag i arv från min mor, din mormor.
SvaraRaderaOch hon skuller jubla om hon kudne se att även du har ärvt denna kärlek.
I rakt nedstigande led alltså ;-) Kramar!
SvaraRadera