Oväntad storstadsbonus

Vi bor ju så gott som på landet. Det vill säga att vi bor precis i utkanten av ett ganska litet samhälle (bortom oss åkrarna, ganska bokstavligen faktiskt). Då kan man ju tycka att det måste vara skönt att bo nånstans där det är så lugnt och tyst och stilla...  Eller att det säkert kan vara trevligt med lite hektiskt och högljutt storstadsbrus som avkoppling emellanåt...

Fel, fel, fel, fel, fel ... som Brasse skulle sagt om det här vore latjolajbanlådan i Fem myror är fler än fyra elefanter...

Mopeder (gärna på tomgång, gärna flera stycken samtidigt, gärna under vårt sovrumsfönster sent på kvällen, gärna ackompanjerat av målbrottsröster på hög volym), hög musik av allehanda slag (främst techno, och oftast på den volym som får möblerna även i vår lägenhet att vibrera) och skrik, gräl och bråk (det är kanske på sätt och vis det jobbigaste att lyssna på, särskilt när det är små barn som blir kallade både det ena och det tredje nedsättande epitetet av de vuxna som är satta att ta hand om dem, eller när det är gräl mellan ledsna barn, eller mellan ledsna vuxna), är det normala här.

Om det är skollov så tillkommer en hel kakafoni av andra höga och störande ljud. Vi bor nämligen i ett område där få har råd att göra något med barnen på semester och annan ledighet, vilket inte bara visar sig i antalet barn och unga som rör sig i området både dagar och kvällar under lov, utan också i den frustrationsnivå, och allmänna uttråkningsnivå som råder bland dem (och tar sig ganska påtagliga och ljudliga uttryck).

Det här är saker jag oftast inte tänker så mycket på, det är ju liksom den normala ljudkulissen här. Men för ett tag sedan var jag på några dagars besök i en av Sveriges tre största städer, och slogs av hur skönt det var med tystnad. Hur mycket mindre trött i huvudet man blev, när det var så tyst hela tiden, och hur befriande, och vilsamt, det var att kunna tänka en tanke till slut utan att bli avbruten av ljudföroreningar ett antal gånger, eventuellt ett par gånger för mycket för att man nånsin ska nå fram till slutet av tankekedjan.

Det är inte en bonuseffekt man direkt förknippar med konceptet storstadssemester... Förvisso kan det väl vara en fråga om skillnaden mellan hotell och bostadsområde (även om hotell kan vara nog så högljudda platser de också), och framförallt handla om samhällsklass mycket mer än om stad vs. landsbygd.

Hursomhelst kom jag alldeles osökt att tänka på vad min lillebror sa, eller snyftade förtvivlat snarare, en tidig sommarmorgon hos mormor och morfar (som verkligen bodde på landet på riktigt, det vill säga på bondgård), efter att han under natten blivit väckt av både bräkande får och sjungande fåglar, och slutligen frampå morgonen av en motorsåg:

"Jag vill åka hem till stan där det är lugnt och skönt, det är så bråkigt här på landet"

Och så här såg alltså lillbrorsan ut vid ungefär den tid
då ovanstående citat yttrades, 

fast på bilden här sover han gott
hemma i stan, där det var tyst och lugnt...