Långsamhetens nej

Parallell-läser just nu inte mindre än tre böcker. Ovanligt. Jag brukar vara dålig på att växla mellan böcker, men har å andra sidan föresatt mig att bli bättre. Och har tydligen lyckats med det också.

En av de böcker jag läser är i alla fall "Långsamhetens nej" av Thomas Nydahl (läs hans blogg här). En samling betraktelser över nutiden, över konsumtionshets, över långsamhet, och över nutidens förlust av långsamhet inte minst. Mycket givande, även om man inte nödvändigtvis håller med om allt. Och även om man ibland saknar en vidareutveckling av en tanke, på något ställe skriver han exempelvis att det är en missuppfattning att man det att slå ned på takten i livet innebär att man måste leva enklare, utan att utveckla det närmare. Och, visst, om det handlar om definitionen på standard, och på livskvalitet inte minst, då är jag helt med. Så klart att ett liv med fokus på annat än konsumtion inte behöver vara ett liv med lägre standard på andra plan än det materiella (och förmodligen är ett liv med betydligt högre standard på mycket av de icke-materiella områdena). Men om det är det rent materiella det handlar om så hänger jag inte riktigt med. Det är det ju ändå så för de flesta av oss att det är den där dagliga hetsen som ger oss de pengar vi har att röra oss med (att vi sen skulle kunna leva väl utan en stor del av dem är en annan sak).

Nåja. Ville i alla fall citera en av betraktelserna i sin helhet. Följer här:

"För trappistmunken Thomas Merton (1915-1968) var regnet en värdemätare på stillhet, långsamhet och kontemplation. Istället för att försöka mota bort regnet ur medvetandet bejakade han det som en påminnelse om det eviga kretslopp som är själva livets förutsättning. I en essä säger han att regnet är ett bevis på att också det som inte kostar något har ett värde, och att lyssnandet till regnet blir en påminnelse om hur allt jordiskt är inlemmat i en rytm som vi inte alltid erkänner; i denna rytm finns det meningsbärande. I det kan vi bli människor som inte längre lever under nödvändighetens slaveri.


Thomas Merton citerar dramatikern Eugène Ionesco som skrev att 'en modern människa är en människa som alltid har bråttom, en människa som inte har tid, och som är en nödvändigheternas fånge'. Men det nödvändiga är i de allra flesta fall en illusion och ett självbedrägeri, och det faktum att vi rusar genom livet för att hinna med allt vi 'måste' gör oss också oförmögna att alldeles stilla lyssna till regnet. Merton skriver: 'Instead of waking up and silently existing, the city people prefer a stubborn and fabricated dream.' "

hav i regn