måndag 3 oktober 2011

#10saker

Twittertaggen #10saker dök upp i flödet i förra veckan. Jag vet inte vem som satte igång det, men principen var/är att twittra om "10 saker du inte visste om mig". Och så tagga med #10saker då alltså.

Intressant läsning, och en sagolik blandning av högt och lågt, stort och smått. Kul idé, helt enkelt. Men jag är inte så bra på att fatta mig kort i skrift (twitterformatet på 140 tecken är en verklig utmaning för mig, vad det än gäller...), och dessutom fick jag en idé till en annan vinkel på temat, så jag gör som Mackan Andersson och gör #10saker på bloggen istället.

Min vinkel är att ta ordet "saker" helt bokstavligt, i betydelsen fysiska, konkreta, ting. Samtidigt som jag låter de 10 sakerna berätta om annat i mitt liv, stort och smått. Låter det flummigt? OK, vad jag menar är alltså att jag har tagit ett foto av mitt skrivbord/min arbetshörna (se nedan). På bilden har jag markerat de 10 sakerna. Och allt är alltså sådant som låg/stod på och runt skrivbordet från början, inget är ditlagt (eller borttaget) för temats skull.

Bilden blir väldigt liten här på bloggen, men klicka på den så får du upp den i större storlek.



1. Svärföräldrarnas bröllopsfoto ligger ner, instucket i hyllan. Katterna har av någon anledning bestämt att detta foto inte får stå upp, samma regel gäller hemma hos svärföräldrarna, de slänger ner det fotot på golvet när de är på besök där. Det kan vara så att förbudet mot stående bild gäller alla bröllopsfoton, för vårt (i vardagsrummet) välter de också vid tillfälle. Vi funderar på att göra en fotovägg nånstans, där vi arrangerar såväl dessa non-grata-foton som andra (vi tror nämligen att katterna kan tänka sig att göra undantag för hängande bilder...). Men i väntan på det ligger fotot i sin ram alltså instucket i vår stringhylla på detta vis...

2. Karta. En sån där gratis turistkarta från kommunen, eller turistbyrån, eller vilka det nu är som hänger upp de där kartboxarna. Ganska välanvänd. Nummer två; Den första blev till slut för tummad och vikt... Det senaste året har jag nämligen gått in för att lära känna min närmiljö ordentligt, inklusive att faktiskt lära mig vad gatorna heter. Kartan följer alltså med mig på så gott som alla mina dagliga promenader numera (om jag inte på förhand vet att jag kommer att gå i ett område jag redan "kan", och vill minimera antalet saker jag bär omkring på, då kan den hamna på skrivbordet istället...).

3. Sol. formaldehyd (vilket betyder formaldehyd i lösning = formalin) står det på den gamla apoteksflaskan i brunt glas. En present till Anna från hennes syster en gång i tiden, med anledning av att hon blivit klar med sin utbildning till biomedicinsk analytiker vill jag minnas. Den har hursomhelst varit oupplösligt förenad med vårt arbetsrum det senaste decenniet åtminstone (kanske längre).

4. skivor. Nya skivor, liksom nya böcker och nya filmer, hamnar först av allt på skrivbordet, så att jag ska kunna få in dem i databasen/databaserna (mer om det under punkt 10). Just här, just nu, är det en samlingsskiva med Twin Piloda (Legendary Shortcuts; presenteras på omslaget som "24 extremely rare and impossible to dance till tracks, including WOBENZYM & SAID I'M SORRY (DID'NT I?)"), och Cop Hause The story 1966-1967 Greatest Hits (en skiva med hits från band som spelade på den skandalomsusade och tidningsomskrivna modsklubben Cop-Hause i Eslöv, när det begav sig). Med tanke på att jag köpte Twin Piloda-skivan i somras, och Cop-Hause för någon månad sedan, så avslöjas väl att det där inskrivandet inte alltid går med ljusets hastighet... Jag försvarar mig med att jag den senaste tiden pysslat mest med andra av mina databaser.

5. Det eviga dåliga samvetet. Också känt som postitlapp. Saker jag inte ska glömma att göra skriver jag på en postitlapp och sätter på datorn. Målet är alltid att få datorn fri från såna lappar, men det realiseras sällan.

6. Fläcken på väggen under skrivbordet vet inte vi heller hur den kommit dit. Vi skyller på katterna. Det är förresten katterna som också egentligen är de rättmätiga ägarna till fårskinnet som ligger över stolsryggen. Vi har beslagtagit det. Det är inte mer än rätt, de har beslagtagit resten av huset...

7. Present. Systerdottern ska få en riktig mikrofon att använda när hon vill leka sångerska (fast säg inget till henne...). Den ska bara slås in och skickas också (vilken vecka som helst nu...).

8. Det ihopfällbara gästrummet. Typ. Här kommer ett tips till trångbodda: Om man ställer bokhyllorna en bit ut från väggen, får man förvaringsutrymme bakom dem. Vår gästmadrass står bakom hyllan bredvid skrivbordet. Dra fram den, och arbetsrummet förvandlas till gästrum, sätt tillbaka den och det blir åter arbetsrum (utan att halva förrådet är ockuperat av madrass).

9. iPoden. Sällskapet på mina dagliga morgonpromenader, tillsammans med kartan då alltså. Jag använder den dels för att hålla koll på hur länge jag går (målet är minst en timme), och dels för att ha något att lyssna på under tiden. Senaste veckan har föreläsningar från iTunes U varvats med Channe Nussbaums "jidpop", som är hennes genrebestämning av skivan Jidishe Mame. En slags lek med klezmertraditionen, kan man kanske kalla den genren. Eller en paraplybeteckning som innefattar all den moderna utveckling som klezmer genomgått, inte minst i mötet med jazzen. Ett exempel, Gantse Mishpoche ("hela familjen"), kan avlyssnas på Spotify, här. Tyvärr finns inte hela hennes produktion, eller ens hela den skivan, på Spotify.

10. Filemaker. På skärmen på datorn syns (ok, syns kanske inte så bra, men...) en layout i min artikeldatabas, byggd i Filemaker Pro. Jag är alltså databasnörd. På den fritt valda delen av biblioteksutbildningen (den del som bestod av kurser som kunde väljas fritt, en termin om jag minns rätt) konstruerade jag databassystem åt fiktiva (små)företag, och studerade biblioteksdatasystem i en annan kurs. Testa olika databashanterare är vad jag betecknar som att "leka med datorn"... Fast jag återvänder alltid till Filemaker Pro, programmet som jag använt sedan v. 2.0 (tidigt 1990-tal) då det var en ganska basal databashanterare (fast redan då ungefär 3 miljoner gånger bättre än Microsofts alternativ), via den första relationsdatabasversionen (3.0), och vidare till de nya versionerna.

De senare har framförallt fått allt bättre möjligheter att plocka in olika filtyper (inte bara bild, video och ljud, som från början) i databasens fält, vilket är helt fantastiskt eftersom det innebär att man kan... OK, ni har slutat läsa nu, jag förstår det...

Suffice it to say, att filmdatabasen numera har trailers för filmerna kopplade till filmposterna, och att man i artikeldatabasen (som omfattar drygt 2100 artiklar i dagsläget) i framtiden ska kunna hitta alla artiklar, klickbara, i direkt anslutning till infoposten om dem, istället för att behöva gå och leta upp dem någon annanstans (i dagsläget kan man det på ungefär en fjärdedel, det är under utbyggnad, det mest tidsödande är att scanna in alla pappersartiklar, det har jag inte lyckats dressera Filemaker till att göra på egen hand än...).

Jag har – förstås! – också Filemaker Go på min iPod.

Anna sa nån gång att hon bara väntar på dagen då jag fått Filemaker att laga kaffe åt mig. En tidsfråga, säger jag. Endast en tidsfråga... ;-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar