Sista delen i berättelsen om sjömanskistans öden och äventyr är här!:
"Och så går sagan vidare, den underliga sannsagan om sjömanskistan, som följde med Dana i djupet på Doggerbankarna, kom upp igen och vandrade den långa, långa vägen tvärs över Nordsjön för att tll sist åter hamna på svensk botten.
Herman Österlund fick fyrvaktarens brev kort före jul hemma i Mälarhusen, svarade omgående och fick ett förtjust brev tillbaka. Så småningom erhöll han ett meddelande från Ystad, att en sjömanskista under hans adress anlänt dit. dagen efter satte han sig på kärran och körde de två milen till Ystad. Där fick han på nytt se sin kamrat från Danas kajuta. Det berättas, att han satte sig på kistans kant och lät handen sakta och liksom smekande glida fram över hennes nötta och illa medfarna sidor. Så tog han henne i famn och bar henne ut och satte henne bredvid sig i vagnen.
Sedan är det inte så mycket att tillägga. Herman Österlund seglade ytterligare några år, blev så småningom lotsförman i Landskrona och dog där i spanska sjukan 1920, endast 45 år gammal. Hans sjömanskista fick stå kvar i den gamla gården hemma i Mälarhusen, så länge den fanns till, och när den senare blev ersatt med en ny, flyttades hon över dit. Uppe på en vind har hon stått alltsedan och drömt bort de flyende åren. jag är så gott som säker på, att det inte gått en dag, utan att hon på nytt levat om den gången i sin gröna ungdom, då hon ensam och övergiven kämpade sig fram över hela Nordsjön. Det är visserligen länge sedan nu – det var året 1895 – men hur skulle hon väl kunna glömma det äventyret?"
.....
Slutet gott allting gott! Detta var sista delen av berättelsen En gammal sjömanskista, som hämtats från boken Kring Sandhammaren, publicerad 1946 och skriven av Frans Löfström. Vill du läsa alla delarna så hittar du dem här. Fast på bloggvis i omvänd ordning, förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar