Dags att återse den gamla sjömanskistan. Nu driver hon ju åtminstone inte runt på Nordsjön längre, utan har hamnat hos en fyrvaktare i den bohusländska skärgården. Men ska hon bli kvar där, eller ska hon hitta tillbaka till Sandhammaren/mälarhusen och sin ägare och skapare Herman Österlund?:
"Men fyrvaktaren hade fått de våta oljekläderna av sig och satt fundersam och fingrade på läddikan inne i kistan. Till sist grep han tag i locket och försökte få det att öppna sig. Det satt som spikat fast, och först sedan han en stund bänt och bräckt på det, fick han det att gå upp. Någon egentlig överraskning kände han inte, då han fick syn på en brevbunt, sammanhållen med ett snöre. Det rann av brevpacken, då han lyfte upp den, och han satt en stund och lät vattnet droppa ned i kistan. Först därefter tog han upp sin kniv och skar snöret sönder.
Varsamt och med största försiktighet vecklade han ut de våta pappersarken och bredde dem framför sig på bordet. Så tog han glasögonen på sig och skulle försöka tyda det skrivna. Men det var inte mycket som han lyckades få fram, ty vattnet hade suddat ut det mesta. Ett ord här och ett annat där kunde han läsa och på något ställe en mening eller en halv."
.....
Här lämnar vi fyrvaktaren i Bohuslän, böjd över de uppblötta breven. Kommer han att lyckas tyda dem? Det återstår att se.
Berättelsen kommer alltså från boken Kring Sandhammaren, publicerad 1946, och skriven av Frans Löfström. Delarna publiceras här varannan dag, alla hittills publicerade delar hittar du genom att klicka här.
Det har förresten slagit mig att språkpolisen kan göra en insats även här hos sjömanskistan. Om så bara på ordförrådets område. Den där läddikan som är så viktig här i berättelsen, där breven ligger, vet alla vad det är för något? För all del, om man inte vet så kan man väl nästan räkna ut det av sammanhanget, men det skadar ju aldrig med en ordentlig förklaring: en läddika är, i det här sammanhanget, en liten låda fäst vid den övre delen av ena kortsidan av en kista (en sjömanskista, eller brudkista etc). Vill du ha en noggrannare utredning, och kanske veta hur läddika hängde ihop med socker i 1500-talets användning av ordet, så läs uppslagsordet i Svenska Akademins Ordbok (SAOB, ej att förväxla med SAOL), här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar