Så var det då måndag morgon, och vi får äntligen veta hur det går för sjömanskistan. Eller?:
"En våldsam stöt väckte henne, och ögonblocket efter kände hon, att hon rullade runt som ett tunnband fram över grus och rasslande småsten. Så var allt stilla. Ett intensivt larm och dån av tunga bränningar förnam hon som i dröm, men hon rörde sig inte längre. låg lugnt och fridfullt som en död. Och det var detta, som var skönt. Hon iddes inte ta reda på var hon var, orkade inte tänka en tanke. En oändlig trötthetskänsla fyllde henne, en total likgiltighet för allt i världen, och så sjönk hon in i en lång, tung sömn.
Hon visste ingenting om, att en gammal man i oljerock och sydväst kom vandrande fram genom stormen, att han stannade och betraktade henne en stund, och att han till sist grep tag i hennes stroppar och vandrade åstad med henne. Inte heller hade hon en aning om, att hon blev inburen i en fyrvaktares stuga längst ute på ett av de bohuslänska skären, och att hon blev nedsatt på golvet där. Hon bara sov, sov."
.....
Då är sjömanskistan i alla fall i säkerhet. Tycks det. Men hur har det gått med breven? Vem är den gamle fyrvaktaren? Och kommer hon att återse sin ägare och tillverkare Herman Österlund? Kommer hon att komma tillbaka till deras hus på Mälarhuskusten?
Missa inte nästa del, på samma tid och samma kanal... eller rättare sagt, på samma blogg, om två dagar...
Alla delar hittar du om du klickar på titeln till boken som berättelsen är hämtad ur, Kring Sandhammaren. Författaren hette Frans Löfström, och året var 1946.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar