En gammal sjömanskista, del X

Det har alltså blivit dags för del X, d.v.s. tionde delen, i bloggföljetongen om den gamla sjömanskistan:

"Räkningen på dagarna hade hon totalt tappt bort och visste inte längre, var någonstädes i almanackan hon befann sig, men att det var långt ut på året förstod hon av de långa nätterna och de ständiga stormarna. De senare lämnade aldrig någon ro, och det gavs henne inte en enda timme att pusta ut på.


En dag blev det sju resor värre än någonsin. En fruktansvärd storm bröt ut, och inom kort var havet ett enda fräsande inferno. Brottsjöar höga som hus omväxlade med hemska gravar. Den ena minuten befann hon sig högt uppe på toppen av en fräsande jättevåg, den andra långt nere i djupet. I två hela dygn höll hon tappert ut, kämpade förtvivlat för att inte duka under, men så kände hon på sig att hon omöjligen förmådde mera.


Nu är det slut med mig... nu har också min stund kommit, tänkte hon halvt omtöcknad och gled några sekunder senare motståndslöst in i en framvältrande brottsjö."

....

Är detta slutet för sjömanskistan? Hur ska det i så fall gå med de brev hon bär på, och desperat försöker bevara? Så mycket kan jag i alla fall säga, att följetongen har fler delar. Nästa kommer på måndag.

Vill du läsa alla delar, klicka på Kring Sandhammaren, titeln på den bok från 1946, författad av Frans Löfström, som berättelsen är hämtad från.