tisdag 13 september 2011

En gammal sjömanskista, del VIII

Nu till den spännande fortsättningen av bloggföljetongen:

"När hon till sist lyckades vända sig om, fanns det inte så mycket som en vante kvar i innanmätet. Allt hade gått till spillo. Visserligen erfor hon en skön och behaglig lättnad, ty vad hon haft inombords hade varit en tung och besvärlig börda att bära på, men hon kände sig samtidigt djupt olycklig. Hon hade föresatt sig att släpa med sig varenda liten sak, som hon fått sig anförtrodd, och nu skulle hon komma hem som en annan stackare och inte ha med sig någonting, knappast ha kläderna på kroppen. Att hon burit sig mycket illa åt förstod hon.


Men så med ens sköt glädjen upp inom henne. Att hon inte tänkt på detta förrän nu! Läddikan var i behåll och brevbunten, som låg därinne. Detta var ändå huvudsaken. Hon visste att hennes husbonde skattat dessa brev vida högre än kläder och skänker och allt, vad det nu var han packat ner mellan hennes fyra väggar. Hon erinrade sig, hur han ibland långa stunder kunnat sitta med breven öppnade och sakta läsa ett efter ett. Vid sådana tillfällen hade det legat en glans över hans ögon och ett ljust leende över läpparna. Kistan sade till sig själv, att hade hon burit sig slarvigt åt, då hon låtit överrumpla sig och låtit sitt innehåll gå sig ur händerna, breven skulle det aldrig gå så med, vad som än inträffade. och så klämde hon ihop sina sidor, så det lilla locket kom att sitta som i ett skruvstäd."

........

Kommer breven att räddas i land? Kommer kistan att räddas? Kanske får vi svaren i nästa del, som vanligt publiceras delarna i följetongen varannan dag, så vi får vänta till den 15 september innan vi, kanske, får veta de här sakerna.

Alla delarna hittar du om du klickar på Kring Sandhammaren, boken från 1946, skriven av Frans Löfström, som berättelsen i följetongen är hämtad ifrån.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar