Fredagsdikt: Äktenskapsliknande

Pridespecial även i fredagsdikten denna vecka. Dikten är en prosadikt, skriven av Henrik O. Andersson 1988, i hans tankebok "Om homosexualitet". En bok som skrevs med anledning av den något absurda lagstiftningssituation som uppstod när Sveriges lag förbjöd medborgare att (i vissa sammanhang) diskriminera homosexuella, samtidigt som lagen själv i högsta grad diskriminerade icke-heterosexuella par.

En SOU-utredning kom under samma tid, och gavs titeln "Homosexuella och samhället". Betänk titeln ett ögonblick. Homosexuella OCH samhället. Staten slår alltså fast redan i sitt sätt att formulera titeln på sin offentliga utredning, att homosexuella INTE är en del av samhället. Endast heterosexuella göre sig besvär som samhällsmedborgare. Övriga är något/några som i bästa fall kan anses stå i någon slags relation till samhället. I utredningen diskuterades bland annat om samkönade par som levde tillsammans skulle kunna omfattas av lagens begrepp "äktenskapsliknande förhållanden", och därmed inkluderas i de rättigheter som följde med sambolagen.

Detta att vissa (men definitivt inte alla!) storsint skulle kunna tänka sig att sträcka sig till att ett liv som två personer med samma (juridiska) kön lever tillsammans möjligen skulle kunna kallas äktenskapsliknande fick Henrik att skriva prosadikten Äktenskapsliknande, vilken alltså blir veckans fredagsdikt.

Äktenskapsliknande

Vi börjar alltid dagen med en frukostliknande måltid tillsammans, i köket.

Så skiljs vi med en ömhetsliknande kyss, och han tar ett bussliknande fordon in mot stan. Jag sköljer frukostdisken i en vattenliknande vätska och går ut med en sopliknande påse. Sen går jag upp och vädrar i vår sovrumsliknande sängkammare. Det finns alltid en del att ställa med i vår hemliknande bostad.

Jag ägnar dagen åt att skriva och åt tankeliknande verksamhet. Sen är det skönt att få sträcka på benen en stund med en promenadliknande tur i friska luften, och då passar jag för det mesta på att köpa hem något matliknande. 

Medan jag äter min grötliknande lunch brukar jag ha radion på.

Dammsugning och liknande brukar han sköta, i helgen.

För det mesta har jag något middagsliknande klart när han kommer hem, och vi hälsar varandra med en kramliknande omfamning. Vi brukar se på de TV-liknande nyheterna och vädret. På fredagarna fixar han något festliknande, med en flaska vin. Vi går inte ut så ofta, men häromveckan såg vi något teaterliknande. Dansliknande nöjen är inte att tänka på för såna som oss.

Vi har liknande intressen, pratar om vad som har hänt, skämtar gärna men har sällan eller aldrig grälliknande samtal. Vi umgås en del med släktliknande och gemensamma vänner, men trivs ofta bäst på tu man hand. Vi är öppna för varandras olikhetsliknande sidor. Ja, vi är faktiskt rätt jämliknande.

Så går vi och lägger oss till en sömnliknande vila. Innan vi somnar ger vi alltid varandra kärleksliknande smekningar. Det är skönt. Men vi har inte så ofta samlagsliknande umgänge nu som för tjugo år sedan. Det sexliknande är ju inte allt. Om jag ligger vaken kan jag höra hans snarkningsliknande andning, men blir sällan störd.

Vi betalar vår skatt och deklarerar förstås, på heder och samvete, som ensamståendeliknande.

Vi är hyggliga medborgarliknande.