Medan jag fortfarande lever kvar i illusionen att hösten har kommit, snarare än att den bara är på kort besök, vill jag passa på att göra en dikt av Edgar Allan Poe till fredagsdikt. Han är väldigt "höstig" och "vintrig" för mig på nåt vis.
Dikten är A dream within a dream, och följer här:
Take this kiss upon the brow!
And, in parting from you now,
Thus much let me awow --
You are not wrong, who deem
That my days have been a dream;
Yet if hope has flown away
In a night, or in a day,
In a vision, or in none.
Is it therefore the less gone?
All that we see or seem
Is but a dream within a dream
I stand amid the roar
Of a surf-tormented shore,
And I hold within my hand
Grains of the golden sand --
How few! yet how they creep
Through my fingers to the deep,
While I weep -- while I weep
O God! can I not grasp
Them with a tighter clasp?
O God! can I not save
One from the pitiless wave?
Is all that we see or seem
But a dream within a dream?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar