Idag kommer alltså nästa insats i den genren. Den här gången handlar det om uttrycket på väg, och frågan om det ska särskrivas eller inte. Särskrivning har jag ju också bloggat kring tidigare, men just den här frågan får kanske inte riktigt sitt svar där. En preposition (på) och ett substantiv (väg) brukar förvisso inte skrivas ihop, men undantag finns ju när det gäller fasta uttryck (som exv. idag, som på svenska kan skrivas både i ett ord och i två, det är en smaksak helt enkelt).
Jag slår ihop den här språkpolisiära insats med en kring särskrivningen "nära på", som jag fick syn på i en nedskriven variant av texten till Peps Perssons "Oh boy"* (närmare bestämt i raden "faktiskt när man mår på detta vis, är världen närapå ett paradis", fast den skrevs alltså "är världen nära på ett paradis"), eftersom det ju också handlar om ordet "på", och om vad vi skulle kunna kalla ett fast uttryck (fast nära är förstås inget substantiv).
Det jag tidigare har tipsat om (betydelse, sammansatta substantiv, genitiv-s/binde-s, o.s.v) hjälper inte så mycket här, så här kommer ytterligare ett tips för den som vill veta om ett ord/uttryck ska skrivas ihop eller inte:
Ordboken!
Närapå finns i ordboken som ett ord (och bara som ett ord), med betydelsen "nästan". Det ska alltså skrivas i ett ord. Påväg finns däremot inte (på finns, och väg), rimligen ska det alltså skrivas som två ord: På väg.
----
* Samme skribent hade förresten skrivit titeln "O'boy", som chokladdrycken alltså... Men ok, den felskrivningen har jag sett ganska ofta, och den är ju ganska lättförklarlig, så vi lämnar den därhän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar